Storm i frånlandsvind blev inte så farlig hos oss som storm blir när den blåser in från Danmark.
Lite bakvända vågor och en rejäl genomblåsning av husets fläktsystem (som resulterade i ett ton skit i badkaret) bara.
Allt gott hälsar innekatterna på Lotsvägen.

Arton grader i vattnet.
Förra veckan var det sjutton?
Ringhalsströmmarna ligger väl rätt ikväll.

En storm med orkanbyar är på ingående.
Så nu får åtminstone Pippi komma upp på land.
Storbåten surrar vi lite extra och hoppas på det bästa, samt någon önatt till.

För väder är snyggt.

Idag: jobb för Göteborgs Universitet.
Verksamhetsbilder från Fysik, Matematik och IT.
Och sol!

Skurar och sol och en regnbåge ovanför Getterön.

Hos Mia i Ambjörntorp står dahliorna fortarande stolta och granna, “men en frostnatt nu så kommer här vara helt svart när jag kommer ut”.

En förmodad liten lördagsutflykt till Vendelsö blev inget av, för frånlandsvindens gungvågor gjorde att utsidan av bryggan inte gick att angöra.
Insidan får vi inte röra, så vi fick åka runt och förbi Älmö och Nordsten, och ankra utanför Brattö istället.
Så, ingen ötur idag, men frukost på gupphav är helt okej det också.

Fredagkväll i Vidhögehallen.
Nu är hösten här på riktigt.

En fika hos Ulla och Thord i Ängarna, och idag var det hon och inte jag som tog kort!

Höstens mellanstadieföreställning på Teater Halland:
Tonya Nancy.
Kan påminna en liten smula om nåt som hände när dom här mellanstadieungarnas morsor och farsor själva gick på mellanstadiet.

GUD vad skönt, sa hon, och sjönk ner i vågorna.
Jojo.
Jag kan sträcka mej till skönt väl uppe igen med torra kläder på.
Mvh, Ingen Vinterbadare.

Frostmorgon, isvindar och höstens första brasa.

Pelikanteatern presenterar:
Lajndäns eller Harrysson och Jonsson.
Om två vinnare och ett pris.
Premiär på Frölunda kulturhus på lördag!

Kantareller, trattkantareller, taggsvamp och Karl Johan, familjens lille noggranne håller koll på sorteringshörnen i korgen.
En groda, en fiskgjuse, ett par tre älgalus.
Vi har ingen större svamplycka idag.
Det har vi sällan de gånger vi bara strövar planlöst ut i skogen på jakt efter nya ställen.

Rätt stursk var han ändå, helt bombsäker på att han ville springa själv utan mammaskugga.
Hm, ja, du får väl se när vi kommer dit hur mörkt du tycker att det känns, sa jag.
Och när Elofharen ville hänga på så var han ännu säkrare, absolut ingen mammaskugga, vi är ju TVÅ och Elof kan ta med sej sin MOBIL och den kan ni SPÅRA.

Sen kom vi dit och då var det mörkt.

Men det gick ju lysande!
Två vilsna vuxna fick han hjälpa, alla kontroller hittades duktigt och den där haren är fenomenal på att få upp lite fart mellan varven.

Lika fina ungar idag som för några veckor sen i Alperna.

Lerhåletorsdag.

Den där sista lilla solstrimman kommer tidigare om kvällen nu.