Vintern rasat och valborgselden är äntligen tillbaka på Båle.
Vintern rasat och valborgselden är äntligen tillbaka på Båle.
Kolla här vilka som gifte sej idag!
“Mamma? Kan du väcka mej jättetidigt imorgon så jag hinner bygga färdigt bananen innan skolan?”
6:01 och här sitter han.
Liverpool slår Tottenham med 5-1 och vinner därmed ligan.
Vi har ett gäng glada här ikväll.
Söndag på Lotsvägen.
Utmaningen idag:
Att springa till varannan kontroll, gå till varannan, och inte sitta ner i skogen en enda gång.
Succé!
En sittade vägvalsstund blev det visserligen, men det bjuder vi på.
”Alltså, det går inte att INTE sätta sej här, kolla, det är liksom som en SITS på stenen där det passar jättebra att sitta!”
Överraskningsfemtioårsutflykt för Mattias!
Lyllos oss som har dom här människorna i våra liv.
Ett gäng dedikerade starka släpare.
Två traktorer.
En solig lördagsmorgon.
Vi har en Båle-brasa till Valborg!
Rabarberpaj any day now.
En styck trädgårdspaus i den persiennmörka bildfabriken.
Styvmorsviolsbukett och kvällens sista strålar på väg hem från skogen.
Spurt blev det i eftermiddags, från Deromejobb till Lillesjöskog.
Vi hann ut på kvällens stigar.
Bertil fick visserligen på sej mina orienteringsskor i all hast, istället för sina egna.
Men värre problem än för stora skor kan man ju ha här i världen.
Såga av bräda istället för klippa band.
Och livets första rundtur på en såg jag sett från utsidan tusen gånger.
Dubbelglasögat Arnesson drar strax på sej gula hjälmen och varselvästen också, innan hon knallar in på Deromes invigning av nya såglinjen.
Tänk att få ha ett jobb där man kommer in bakom stängslen ändå.
En solnedgångsöl efter kvällens vaxarvärv.
Två styck nyfriserade pojkar.
Skinande spegelblank skuta.
Glad påsk från Ambjörntorp!
Blåskimrande hälsningar från gula påsktårtors land.
Det är långfredag, och Friskustävling i Åkullas skogar.
Bertil får välja om jag ska hänga med runt eller inte, orienteringsmässigt har jag märkt att han klarar sej bra utan mej trots att han gått upp en svårighetsgrad i år.
Jag vill att du följer med, säger han. Det är roligare med. Du är min pratkamrat.
Bertil går, springa vill han inte, han är en liten njutare som vandrar och ser sej omkring.
Pratkamraten försöker hålla sej på avstånd.
Avståndshållning är dock SJUKT svårt när att gå i det här fallet mer är att ströva superlångsamt.
Vitsippor.
Skogsstjärnor.
Fågelkvitter.
Vad hade du gjort mamma, om det plötsligt hade suttit en titanoboa (utdöd forntida jätteorm) i det där trädet och tittat ner mot dej?
Så fort han stämplat en kontroll spanar han runtomkring.
För att kolla terrängen efter lämpliga vägval till nästa?
Nej, för att hitta den bästa och bekvämaste sittplatsen att slå sej ner på medan han kollar kartan.
Han kan vara ensam i Åkullas skogar om det här sitt-orienterandet.
Jag är inte helt säker, men nog ändå beredd att sätta en peng.