Nattorientering i Sätila

Rätt stursk var han ändå, helt bombsäker på att han ville springa själv utan mammaskugga.
Hm, ja, du får väl se när vi kommer dit hur mörkt du tycker att det känns, sa jag.
Och när Elofharen ville hänga på så var han ännu säkrare, absolut ingen mammaskugga, vi är ju TVÅ och Elof kan ta med sej sin MOBIL och den kan ni SPÅRA.

Sen kom vi dit och då var det mörkt.

Men det gick ju lysande!
Två vilsna vuxna fick han hjälpa, alla kontroller hittades duktigt och den där haren är fenomenal på att få upp lite fart mellan varven.