Alldeles stilla soligt ensamt morgondopp.
Dom är sällsynta, dom där alldeles blanka morgnarna, när luften är varm och bryggan öde.
Bertil trynar fortsatt i båten, jag väcker honom lagom tills morfar och kusinerna kommer och hoppar ombord.
Då har himlen mörknat betänkligt och det tar inte lång stund innan det börjar stäcka på rutorna.
Och sen blir vi på båten.
Knäckebröd och vattenmeloner och te, en påse chips och tre tomater, allt gömmorna kan skrapa fram, den där genomblöta flakmopeden får stå kvar på piren utan att köra någon av oss varken hem eller till affären för att bunkra upp.
Ett blött paddelgäng hojtar utanför i ösregnet, vill Bertil med på tur?
Det vill han.
Havet är varmare när det regnar.
Det klarnar upp och smattrar igen, blixtarna lyser över horisonten, Mattias kommer ner efter jobbet och vi grillar hamburgare i ett kort solskensuppehåll.

Sommarlov ändå.

Två små lägenheter i Varberg och Falkenberg röjs ur och ikväll sover dom sin första natt ihop i Halmstad.

Böcker och bullar och bad.

Läslov for the win.

Västkustens stormvindar blåser nästan lika hårt inne i Svenljungaskogar.
Men vi hittar en strandplats i lä bakom ett litet berg.

Pappas husvagn, fiskespön i kofferten och en helg i Kalv!

Ja, båtihamnsemestern fortsätter.

Blåbärskungen Arnesson har fastnat mellan kontroll fyra och fem.

Pippi Långstrump och Krille med Kniven ohojar förbi oss runt yttersta stenpiren.
Dom är på väg till Båle.
Vi med!

Vi har båtsemester, jag och Bertil.
Hemma-båtsemester.
Vi har flyttat ner till hamnen denna veckan, vi sover gott och svalt och osnarkigt och slipper vakna av arbetarnas väckarklocka 05:45.
Vi tar morgondopp och äter frukost och läser böcker och dricker te och äter kanske kanske lite tisdagsgodis onsdagsgodis torsdagsgodis.
En såhär stressfri båttillvaro har jag inte haft på länge.
Inte en vindapp att kolla, inte ett hoppilandskutt att klara på hälseneinflammerat ben.
Bara minnas att skruva åt gasolen och fylla på kylskåpet ibland.

Medan de två andra fortsätter knega på borta på kärnkraftverket, kör jag och Bertil operation dagsverke här hemma.

En gång om året åker dom, vildvuxhäckarna.

Det blåser friskt och tjuter i masterna.
Till och med innanför piren går det små gäss.
Veckans nya seglarskola verkar blåsa inne den också.

Bertil är iväg på utflykt med ungdomsgården, de ordnar sommarlovssaker varje dag.
Idag är de inne på Pingvinen, imorgon ska de till Viskan i Veddige och fiska, på onsdag åker de till Agnbäck för grill och bad.

Gaza svälter.
Israel skjuter desperat hungriga vid matutlämningsställena.
Trump bombar iranska kärnvapenanläggningar.
Och Putin myser, tillfreds över att världens ögon är på annat än Ukraina.
Hopplösheten inför allt.

Hopplösheten.
Och samtidigt hoppfullheten när jag ser min glada modiga unge som vågar hänga med på allt, trots att han är minst och går in utan att känna någon.

Gummibåten är i plurret och flytvästarna är på.
Ja på alla som inte klättrar på som fripassagerare från badbryggan vill säga.

Bertil sköter sitt sommarjobb (vattna Kims trädgård medan de husbilar runt i Europa) med bravur, missar inte en oregnig dag.
Och så får han ju äta så mycket jordgubbar, krusbär och vinbär han orkar också, förstås.
Win win!

Herrmiddagsgängets årliga med-fruar-bonanza.
Volleybollmatch, melondrinkar och svenske mästaren i grillning (för tredje året i rad!!) vid ja, grillen.
Svårslaget, faktiskt.

Sand mellan tårna på molnöde sommarvarm Sanddammsstrand.

Prästkragar, blåklint och fläderdrinkar.
Timmarna går men riktigt tvärmörkt blir det aldrig.
När Lisa får köra in till stan för andra gången denna kväll (första gången ville barn till fest, sen fick hon sitta i soffan hos oss i halvannan timme innan barn ringde och ville hem från fest) är det bara djupblått, lugnt och stilla.
Och när alla vännerna gått hem och festen är slut för längesen, då sitter vi kvar därute bland gurkorna, tomaterna och stearinljusen.
Jag lägger min jacka över Bertil för han fryser litegrann, och natten natten natten.
Världen är en oroshärd.
Men vår lilla bubbla är än så länge det tryggaste och vackraste som finns.

Midsommar började i hamnen, med skumpblåsig natt, morgondopp till frukost och böj-dusch med en smula för kort slang.
Sen åkte vi till farmor i Ambjörntorp på sillunch, Ruben hämtade vårens slöjdalster hos Melker och jag luftgevärssatte tomburken på första försöket.

När Bertil fick sitt älskade äppelträd i våras och undrade om han verkligen måste vänta ända till i höst innan han kunde skörda, googlade jag hur lång tid det tar innan nyplanterade äppelträd bär frukt.

Svaren jag fick vågade jag aldrig delge honom;

”Normalt brukar äppelträd börja ge mindre skördar efter 5-10 års ålder.”
”Äpplen och päron brukar ta längre tid på sig, det kan dröja både tio och tolv år innan man första gången får smaka på frukten.”
“Räkna med att det tar 10-20 år innan trädet bär frukt.”

Men kolla nu!