Idag startade operation övervåningsrokad.
Rubens rum ska bli Bertils, vårt rum ska bli Rubens, Bertils rum ska bli vårt.
(Hur det nu ska bli möjligt att knö in en dubbelsäng här.)

Det är tur att vi börjar med det jobbigaste.
Tömma minsta hoarder Arnessons rum från sjuttiofyratusenetthundrasextioåtta prylar, inklusive gråsten.

Happy femtioettårsotta med jamåhanleva-väckarklockan ställd på 5:45.

I paketen:
-Nån slags oklar palm
-Aftershave-balm
-Riesenpåse
-Sättpotatis

Nu vaknar odlarn också.

Det syns inte på trädgården att vi hunnit med två innebandymatcher också (plus en Liverpool på teven) den här helgen.
Den är jättefin!

När Bertil får välja vad han vill till pappa i födelsedagspresent.

…och så somnar han såklart, i uterumssommaren.
Bästa tuppluren there is.

Nu exploderar det.
Första skrynkliga lilla outknycklade rabarberknoppen!

Arbetarna har aw på altanen!
Mattias har gjort sitt dagsverke på elfabriken.
Ruben har haft plattsättarpraktik två dagar och färt runt till Ugglarp och Norra Näs med kakelplattor och fix.
Den här solskenseftermiddagen förtjänar dom.

Jag har inte riktigt fattat när man ska använda stickmarkörer.
Det kan vara nåt med mönster, men det verkar ändå inte rimligt för då borde man kunna se på själva färgerna när man ska liksom mönstra.
Jag har inte helt begripit vad man har dom till ännu alltså, men nu är det så att jag äger stickmarkörer och dom är jättefina, jag beställde dem för flera år sen av en tjej i Skåne som tillverkade kartmarkörer av sin pappas gamla atlassamling.
Jag har haft dem hängande på min ryggsäck i brist på stickning, men nu, nu har jag ju stickning!

Såatte.
Jag har hängt ut dem lite i geografisk ordning sålänge.

Studiedag för lillebror och roadtrip med Irene och Lars Bertil “långt upp i Sverige” som Bertil sa när hans kompisar ringde.
3180 tranor vid Hornborgasjön innan vi kom (japp, dom räknar) och 6300 efter att vi åkte, nya blommor på Irenes föräldrars grav vid Kyrkefalla kyrka, fika hos hennes svägerska Lena i Tibro, ostshopping i Falköping och glass i Trädet.
Solsken och elva grader, efter dimväggen hemmavid blev det fem.
Så.
Jag blev alltså fyrtionio år gammal innan jag såg trandans vid Hornborgasjön för första gången.

Jodå, grannens häck kan man lita på.

Lång-lång promenad med två passeringar av Sanddamm.
Och årets första huggormshopp.

…med frysta jordgubbar och glass!

Och dimman från Danmark, röken från sjön.

Med två fantastiska ljushållarassistenter dessutom.

Moi mukulat!

Jag har tyvärr gett upp hoppet om att Ruben ska bli en läsare, men den här ungen håller åtminstone i.
Nu: Hans första (långa) bok på engelska.
-Jag hade beställt den i biblioteket på skolan och så såg jag igår att dörren var öppen till biblioteket när vi kom ut från klassrummet och då RUSADE jag och Signe dit och frågade om den hade kommit, och det hade den! Får jag läsa själv nu på morgonen istället för att du läser för mej?

Det är inte bara femtioåringar som ouppvärmt tjurrusande drar av hälsenan.
Det kan hända pigga tjugotreåringar på fotbollsträning också.

Mitt i en lugn jogg på Tuvasvallen utanför Halmstad igårkväll var det nån som fotade till Hugo rakt i vaden, bakifrån.
Men när han vände sej om var det ingen där.

Lågsol på måndagskvällsväg till stickkaféet i hamnen, och ett helt stilla hav.
Inga isflak vid bastutrappan längre.
Och jeansjacka på.

En dag i femman får Buaskolans elever vara med i matsalen och laga mat.
När Bertils dag äntligen kom, kom även Hallands Nyheter!