Tre snöskottningsadresser senare tänker min man citat “inte röra mej en meter från soffan ikväll, utom kanske för att hämta en whisky eller stoppa in en pinne i brasan.”
Tre snöskottningsadresser senare tänker min man citat “inte röra mej en meter från soffan ikväll, utom kanske för att hämta en whisky eller stoppa in en pinne i brasan.”
Ameh.
Det var högst blandade reaktioner på den här morgonens gardinuppdragning.
Pappa har opererat sin hand för karpaltunnelsyndrom, men min hand kan numera sticka både aviga och räta!
Jaja, bara glasdörrarna fortsätter vara stängda så går det att sitta i uterummet med en kopp te och inbilla sej att det är vår ute.
(Sanningen är 127 minus och ingen enda liten plusgrad på alla fjortondagarsprognoser jag kan finna. Den här vintern måste ändå vara den kallaste jag nånsin känt. Emigrationslängtan är ej nådig.)
Det kan vara nyttigt att råka trilla igenom havsisen när man tonårigt odödligt utforskar den.
Och då är det skönt att råka trilla igenom på insidan av sandbanken.
Drypande kall kille på hemvägen:
-Fick du nån bild när jag ramlade i?
-Nej, bara när du precis hade kravlat upp igen.
-Fan. Fast nu kan man nästan säga att jag har vinterbadat.
Som en nattlampa över byn.
Resten av dagen:
Innebandymatch i Kullavik och fullmånsfärd hem.
Med ytterligare en ofotograferad innebandymatch (för Bertils lag igår) blev det här ytterligare en hel helg i hall, och ja, skola.
Inomhusorientering på Chalmers.
Säsongens sista.
-Ska vi åka och kolla på en utställning på Kungsbacka Konsthall?
-Javisst!
-Det är lite kul, för det är en i vår familj som är med och ställer ut bilder där.
-Du?
-Nej, inte jag.
-Va? Pappa?
-Nej, inte pappa. Gissa igen.
Tveksam min.
-Eh, är det Ruben..?
-Nej, inte Ruben.
-Men det är väl inte jag?
Jo, mitt barn.
Det är du.
Melodifestival spelas någon annanstans.
I den här soffan hänger jag och the youngsters och tittar på Liverpool mot Newcastle framför brasan.
KOLLA vilken fin lampa jag har fått, och jag har inte ens fyllt år eller nåt!
Tack Casa Nilsson för att vi får ärva sånt ni får över.
Det är den hundrafjortonde januari och minusgraderna ligger stadigt över byn, klipporna och skogen.
Orka, våren.
Huvudvärk och ynk och stanna i soffan.
Men efter en hel förmiddags sömn gick det över och bästa vabb-sysslan högläsning under filt tog vid.
Det såg mörkt ut, med sjukdomar och skador i ett lag som även i vanliga fall är fåtaliga.
Men med förstärkning underifrån, blev det två femmor.
Och det gick hur bra som helst!
Småkillarna sprang runt benen på de dubbelt så långa motståndarna, Adam gjorde matchens första mål och det blev till och med seger till slut.
4-2, Go Seagulls!
Dagens indoororientering, på Falkenbergs gymnasieskola och med Elof och Adam med!
Dom måste dock lova att hålla koll på skolklockorna och bryta andra etappen om dom inte hittar tillbaka på under en timme, för sen behöver dom tvärköras hem för att förstärka Rubens manfallna lag på innebandymatch.
Men, det går strålande på alla håll.
Dubbelknektarna klockar in på under fyrtio, Malte vinner bägge etapper, Gustav kommer tvåa respektive trea, Bertil håller sej stadigt i mitten av resultatlistorna och Lisa drämmer till med en tredjeplats, för dagen uppflyttad i svåraste klassen D21.
Att hon stämplar fel på första etappen, samt att Bertil gör en åttaminutersmiss mellan kontroll 18 och 19 (på åtta minuter hinner man springa fram och tillbaka längs hela skollängan, på samtliga våningar, i större och större förtvivlan) har vi (iallafall nästan) redan glömt.
Bertil visar indoorkartor och nu verkar det som att de här bägge innebandyspelarna, mer nyfikna än avskräckta, hänger med och provar på att inomhusorientera imorgon!
Fast först ska de möla popcorn, titta på skräckfilm och tids nog somna allihop på madrasser på vardagsrumsgolvet framför brasan.
Det ska vara gött att vara barn.
Gubbar ur Five Nights at Freddy’s, lite pennor och färg.
Jag tror att varje fredag måste bli en ritfredag.
Bilburen vackermorgon med pappa.
Ja, jag ser att norrskenet sprakar från Bertils fönster, men ikväll är det jag och min mensvärk som stannar kvar under täcket och vare sej drar iväg till gatlyktsfri plats eller ens plockar upp annat än mobilkameran ur fickan.
Man kan inte orka allt.
Änna lite vårkänsla på fågelkvittret och ludenknopparna idag.