Det är skoljogg och stickkafé och skogsägare, föräldramöte och fakturor och finissage, tältplatser och teater och träningar.
På KKV har jag inte varit på flera veckor och hur är det möjligt att det ska knö ihop sej såhär mycket alltihop, när det kommer veckor som blir helt tomma, flera i sträck?
Häromveckan fick jag tacka nej till ett stort jobb jag verkligen verkligen hade velat göra, men jag kan ju inte klona mej.

Fast dagens jobb missade jag iallafall inte.
Dagens jobb var fluff och glitter och behaglighet, i regi av världens bästa schtunkjosefine.

Idag är det på dagen tjugo år sedan Krille och Maria gifte sej, och alltså på dagen tjugo år sedan jag sprang in i den skalliges famn.
Det är min sliding door, den där att Krille ringde och frågade om bröllop en dag före Sara ringde och frågade om bröllop, och om Sara frågat först kanske jag hade stannat i Stockholm den där septemberhelgen 2006, och aldrig sprungit in i nån famn på nån skallig.
Iallafall inte den här skallige.
Och då hade jag ju inte ens fått mina barn.
Det är lite hisnande på ett sätt som man inte ens klarar av att tänka, hur nära allting är att ta andra vägar hela tiden.

Allt det här, inklusive tjugoårsdagen, försökte jag stå nere vid garaget och berätta för den skallige nu ikväll.
Var lite som att prata med Darth Vader.

Men, iallafall min Darth Vader.

Pappa, Hans och Bengt har dragit på sej arbetsbyxorna och målar Nordäng.

Nyss hade jag en bebis.
Nu får han övningsköra.

Nån som vill min man nåt?
Ni kan ju leta nere vid garaget.
Han har flyttat dit.

Så mycket kantareller jag såg i Torupsskogarna när jag var och jobbade där i fredags och så stort hopp vi hade idag och så yttepyttelite jag och Bertil idag hittade här hemma i våra egna skogar.
Stora fält av tunna lätta fejkkantareller.
Fyra riktiga.

Tar väl jag och mitt röda paraply och går in därborta i fiskerilokalen och röstar då.

Ja, tre och en halv minuts middagssällskap fick jag iallafall, innan han hade hafsat i sej några räkor och meddelade att han var sen till Svantes förhäng innan Ruts sjuttonårsfest.

En balanskonstnär till åttioåring plockar världens godaste äpplen i sin trädgård.
I den takten det går åt här hemma (Ruben åt åtta i fredags) så kommer vi nog tillbaka redan imorgon igen.

En swish-and-grab på Hägnestigen och helgblomsterpromenad genom skogen hem.
Själv är jag, för Mattias har varit på Gotland och spelat golf sen i onsdags, men då får man laga vilken mat man vill (ikväll blir det pokebowl) och bara lyssna på musik och inte ha på teven alls (förutom om ungarna vill mysa med mej i soffan för då står jag ut med vilket program som helst).

Bland skördare och skotare i Torupsskogar.

Sicket ösregn det var igår när jag körde hem från Landvetter och vid midnatt höll på att preja ett skrämt stackars rådjur på vägen.
Sicken stilla varm morgon det är idag, när jag ska ut och porträttplåta Deromefolk, i Deromeskog.

Gör nästan inget att sömnen blivit bedrövligt tunn de sista två nätterna.

Hotellfrukost och operamöte och Bildmuseet och ösregn och afterwork hemma i Hannas kök innan planet lyfte hemåt i skymningen.

Det galloperande botemedlet.
Snart på en Norrlandsopera nära dej!

Det här var min stad.
Jag bodde här och gick i skolan här, handlade här, gick på krogen här, cyklade här, levde här.
Nu sticker futuristiska byggnader upp bland det gamla (och snyggt är det!) och min promenad bort till Bildmuseet blir snopen för Bildmuseet är stängt.
Men min gamla skola står kvar.
Själva Konsthögskolan huserar nu i ett nybygge hundra meter uppströms älven, men jag smyger runt och kikar in i fönstren på huset där skolan låg när jag gick här.
Det är ett Science Center för barn nu, bara öppet på helger och onsdagskvällar.
Undrar vad för experiment ungarna får göra i min ateljé?
Jag träffar Hanna på lunch och hittar utställningar på Väven.
Promenerar längs älven och bastar på hotellets tak.
Somnar en stund och laddar för fotokväll och utgörningsnatt.
Snart blir det opera.

Det var min själ inte igår.

Han har skaffat sej ett projekt, den skallige.
Han har fått en båtkärra som inte bär tungt nog, och så har han fått en annan gammal kärra att slakta och ta delar av, för att svetsa ihop med den första så att den, ja, bär tungt nog.
Snart har vi kanske en båtkärra istället för vinterstöttor.

Den sista vingelpromenaden kan vara gjord.

In med tre små pokemongalningar på pokemonmässa i Göteborg, och sen en promenerande väntan.

Blötfrisk torsdagsträning.

Den här lilla pärlan fick jag (och ett helt litet gäng andraklassare) se uppe på Konstepidemin i Göteborg idag.