Kompassträning i Lillesjöskogen ikväll.

Fullmånefint.

Och kvällens kvällsmat?
Den intogs på Sunnerö.

En timme ledigt medan Bertil och Alfred bygger stop-motion-filmer på Kulturskolan.
En timme plurr och tork i Käringhålan!

En stilla solnedgångskväll till.

Tänk att man kan få en sånhär fin kvällsmatsutflykt på en vanlig sketen tisdag.

Sålänge inte skolan lyckas fixa en praktikplats till den här blivande plattsättaren, så får han ha måndagar och tisdagar ledigt medan hans kompisar är ute och lär sej hamra och snickra och bygga.
Han är inte jätteledsen för det just nu iallafall.

Det är min själ inte var dag man får fira en nittiofemåring!

Laxtartar på Markavägen, kycklinggryta på Guttaredsvägen och key lime pie på Lotsvägen.
Och så lite fiskerilokal på det!

Destillerat på Folkets hus i Varberg.
Välkomna!

Mycket bra konsekvens av trasig telefon:
Meningen “nu vill jag PUSSLA!” uttalas under gör-vad-du-vill-tiden mellan tandborstning och dags-att-gå-till-skolan.

Opera Warbergs Drottning Kristina på Varbergs Teater.
Genrep ikväll, premiär imorgon!

Klockan är 7:24 på höstterminens andra dag och däruppe sitter min unge och plockar plommon till skolfrukt.

Fullt med folk vid fyren idag, när vi fick komma in och upp och ut!

Från orientering till styrelsemöte till släktträff till spelning på Lollos i hamnen med VG37, Buas förmodligen fjärde bästa band!
Och dagens enda bild blev denna.

Snart ut på Sverigeturné!

Igår hade jag två jobb och idag har jag ett, en dansfotografering på Atalante i Göteborg.
Samtidigt ska jag samla ihop en lagom mängd bilder till konstutställning på Folkets hus nästa vecka och sjukgymnasttid för foten är bokad och barnen behöver klippas och vad ska vi hitta på för rätt till cykelfesten och när börjar egentligen KKV-frukostarna och jag måste köpa nya skor och hur var det med när alla Bertils olika orienteringar behövde anmälas?
Hösten är här, men det är värre med huvudet.
Huvudet är kvar i semester.

Åttio procent av solen döljs av månen.
Men nittioåtta procent av månsolen döljs av moln.
Några sekundskymtar fick vi.
Vi och alla de andra hoppfulla som tagit sej ner till fyren.

Men ett par timmar senare låg jag och Bertil påbylsade på rygg på varsitt fårskinn på altanen och tittade på stjärnfall på stjärnfall på stjärnfall på himmelen, när Perseiderna flög förbi.
Hans huvud på min arm, och de stora frågorna som inte har några svar.

Där fick vi ändå valuta för den här dagens intag av himlafenomen.

Inga skärmar i hemlig skog.

Ikväll fastnade vi letandes efter samma kontroll i Sjöaremosskogen, jag och dom här bägge.