Dygnet runt-blipp bakom nedhissade rullgardiner på hamnplan.

Tbt till Crazy Hair Day för fem år sen, när det var Ruben som gick i femman och Saga vann.

Varje år, sista dagen innan höstlovet.
Idag skippade han cykelhjälmen och gick till skolan.

Ny utställning på Hamnmagasinet: Wavelengths av Lennart Alves.
Cyanotopi.
Som ett stort fräckt mörkrumsarbete ute i solen.

Det här är Konstnärernas Kollektivverkstad i Varberg och här trivs jag.

Tony och Alexandra har flyttat till Falkenberg, och (åtminstone sålänge) slagit sej ner i en lägenhet på en magisk plats.
En trappa upp på Storans sagocafé.
Hur många barn har Villa Villerkulla i trädgården?
Eller svärdet i stenen?
Varje dag när hon drar upp rullgardinen tittar Alexandra rakt ut på Karlsson på takets lilla krypin på takåsen.
Och idag, medan vi satt och åt middag, öppnade vi dörren på glänt, rakt ut på Storans balkong, så vi kunde sitta och lyssna på kvällens nyckelharpaföreställning.
Helt knäpptysta, och hade det inte sammanfallit med stor risk att märkas hade jag vågat smyga ut över kanten och ta en bild. (Men det gjorde jag alltså inte.)
Sen hämtade vi Cornelia på tjejfest på Tröingeberg och tjinxade på lite känt folk i baren efter föreställningen.
Majken smög på kalaset.
Och sen spelade vissa kort medan vissa somnade som en stock på soffan.
Innan chauffören (nu ordentligt utsövd) körde hem fick hennes man förevisa för sitt barn om han klarade att få ut svärdet ur stenen.
Han lyfte hela stenen.

Sjukt häftig plats att bo på.
Men vi får väl ändå hoppas att det dyker upp ett bra hus snart.

Vingelpromenad och vintervemod.

Det här spelet kan visserligen få ungarna att gå och glo ner i sina telefoner emellanåt, men de vill iallafall vara ute.
Och idag föreslog Bertil, i jakt på nån slags spel-belöning, att vi kanske kunde promenera tolv kilometer någon gång snart?

…och storgrabbarna 09-10-11-12 fick tyvärr däng dom med.
Trum-klack till trots!

Det blev däng för 13-14-grabbarna mot Tvååker idag.

En doppar armarna i iskallt vatten och monterar på nya propellrar, samt tar en sista provtur ut på sjön.
En annan provar ny drönare från hemmaträdgård.

En alldeles ljuvlig liten fikapromenad med Anneth idag.
Är väl bäst att passa på att njuta sålänge vi kan, innan Länsstyrelsen upphäver naturreservatet, släpper in kärnkraftsbygge och spärrar av och bommar igen hela halvön.

They took all the trees
and put them in a tree museum,
and they charged the people
a dollar and a half just to see them.

Don't it always seem to go
that you don't know what you've got
till it's gone,
they paved paradise
and put up a parking lot.

Joni Mitchell - Big Yellow Taxi

Skymningskojbygge i Storabergsskogen.

Nyp mej i armen vilket drömväder oktober ger oss i år.

Det är inte mycket till underhållande fotboll herrlandslaget bjuder på nuförtiden.
I halvlek övergav de här bägge tevesoffan, och satte sej att spela schack istället.

Idag firar jag och Mattias nitton år tillsammans (eller ja, firar är kanske att ta i eftersom ingen av oss tänkt på eller sagt något om det och jag kom på det först nu så nu får Mattias läsa det här istället, happy nitton älskling!) och tänk ändå att vi gjort de här bägge.
Att dom trivs med varann är firning nog.
Det, och en skål chips.

Så nöjd är jag.

Att ett år kan gå så fort.
Men det är samma gula lönn som står nere på grönområdet, samma oktoberkänsla i luften, samma sol över jorden.
Som snurrar, ändå.
Jag plockar alla blommor som fortfarande lever i min trädgård, en taggig liten bukett av rosa rosor och blå lavendel, och åker till mamma.
Och till farfar och farmor.
Och till pappas farfar och farmor, och farfars farfar och farmor.
Och till Björn.
Som var min kompis och bara fick bli tretton år.

Pappa har dragit fram fåtöljen, han har hängt upp en fågelmatare i trädgården, fyllt den med solrosfrön och sitter och spanar på småfåglarna.
Hur dom kommer åt, hur skatorna inte ska komma åt, han fnular på sätt att modifiera så fröna inte ramlar ut undertill, samt kanske bygga på ett paraply ovanför.
Han är en byggare och problemlösare, min pappa.
En konstruktör.
Flygplanen lämnar rökspår i kors över himlen och den gula lönnen nere på grönområdet tappar sina blad.
En kopp kaffe och en dammsugare.
Ikväll är det Sverige mot Kosovo och livet går vidare.
Ändå.

Solen värmer över fix i Ambjörntorp och fix hemma hos oss.
Det känns inte så just idag, men snart är kylan här.

I sju månader har jag fått gå omkring och stoltsera med den finaste gröna lettlopi-ulltröja jag någonsin burit.
Nu har Irene tagit det överblivna garnet (plus några extra nystan), vänt på färgordningen och stickat en till.

Tänk vad många olika saker jag får vara med om med det här jobbet.
Jag vet inget annat yrke där man får komma in i så många olika verksamheter, se så många olika platser, komma innanför så många annars stängda dörrar.

Idag fick jag vara med när Deromes nånsin-första leverans av ihopspikade färdigkapade stommar monterades till ett blivande hus i Ölmanäs.

Idag åkte Irene och jag till Ulla-Britts garn i Stocken mellan Stråvalla och Frillesås.
Sicken liten pärla till plats och person.
Personer.