Strömmen kommer och går.
Igår var den först borta i fem timmar, sen i två, sen i en.
Imorse väntade jag förgäves på min morgonkopp i en timme, (funderande över huruvida man kan grilla en kopp te) innan jag tog mitt pick och pack och gick ner till båten.
Gasolspis, hetvatten.
Vindar viner, solen skiner, jag hoppar i havet mellan brännmanetstrådar.
Läser Bodil.
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, den bästa, den jag alltid plockar upp och läser när jag behöver den.
Jag saknar mamma.
Ibland saknar jag henne lite, ibland saknar jag henne mycket.
Ibland accepterar jag alltings förgänglighet och att vi alla ska dö och så, ibland förstår jag inte hur en människa som är så levande och självklar plötsligt bara aldrig ska finnas mer.
Bodil hjälper.
Och gasolspis och hav.
