Plopp, sa det.

Autobahn på natten, vilken lyckträff!
Vi sov och körde i omgångar, och efter München var det så tomt det nånsin kan bli på den här rakan av världen.

Sista middagen.
Om en timme rattar vi hemåt.

Dopp i svarta sjön, under fonden av Wilder Kaiser.

Så-gott-vi-orkar-utflykt i värmen.

Jag trivs så väldigt väldigt bra här.

Den varmaste dagen.
Vi går ingen annanstans än till skuggan och vattnet.

Musikkapelle Hopfgarten på Marktplatz, och nästan lite oktoberfest-feeling.

Dagens utflykt.
Iskallt isblått isklart vatten, och berg.

Så här, exakt såhär, ska en sommardag börja.

Så sköna värmeböljakvällar i den här trädgården jag älskar.
Precis som den där vansinnesvarma tågluffarsommaren 2018, faktiskt.

Barfotastig genom bäckar och skog.
Söll i norr, Wörgl i väster och i söder: oändligheten.
Temperatur över trettio, Europas dyraste cola på den roterande restaurangen (ett varv på åtta minuter) och entandad gubbe i sista gondolen från Mittelstation och ner.
Det var det bergracet.

Brixen och bergen och barnen.
Hjärta allt.

The hills are alive, och allt det där.
Alpenrosenbahn upp till Choralpe på 1820 meters höjd, med en smula kula på Alpinolino.

Lekplatsen och rodelbanan på Salvenaland, lika fin som den där tokvarma sommaren 2018 då vi senast sommarsemestrade här.
34 grader i skuggan idag också.
Vindsvalka utför!

En promenad in till Humlegården av Österrike.

Alpluft och alpvatten.
Någon Ruben fick vi inte med oss, men väl den som är så nära extraunge i den här familjen som det bara är möjligt.
Alpluft och alpvatten åt Elof, Vårlastigens finest!

Den här platsen för min morgonkopp.

En kopp te en stormregnig måndagsmorgon i uterummet.
Ytterligare en vecka som kommer blåsa bort utan ett enda litet båtliv i sikte.
Vad ska vi hitta på då?
Jag kan tänka mej att köra till Österrike, säger Mattias.

Ett telefonsamtal och ett dygn senare är vi på väg.

Hurra för den finaste sjuttionioåringen jag vet!