För att råda bot på två veckors sjöben är det nog ändå bäst att läsa ut Stina Jacksons Ödesmark lite lätt gungande i hammocken.

Förbi Vinga och Tistlarna, runt Malö och hem.
Hem till tvättmaskin, dusch och okrånglig toalett.
Jag tänker strunta i höga elpriser nu för ikväll vill jag duscha bedårande länge.

Ett allra sista östopp innan kulingen åter drar in och sjön blir ofarbar för ovana orävar.

Vänner, krabbor, flakmoppe och månskensbad.

Frukost på Åstol och dopp i pöl.
Vädret är tråkigt men havet är platt.
Vi fortsätter.

En alldeles stilla morgon.
Borta är alla hårda vindar och det enda som syns är några små lätta krusningar på vattnet där vi ligger, på Kälkerön innanför Lyr, alldeles emellan Orust och Tjörn.
Vi lämnar det här gänget vi kamperat ihop med de senaste veckorna och styr vår kosa ensamma, söderut.

Jaja.
När allt är fastsurrat och klart är det ett rätt behagligt liv att vara på båtsemester.

Ett hujedamej-jobb hade vi att lägga till inne i den fina lilla viken på östra sidan Kälkerön, det drev och drev och drev och jag har aldrig sett Mattias inte orka någonting, men där stod han i aktern och drog förgäves i linan för att komma närmare bojkroken och jag stod på land och höll krampaktigt fast i en annan lina och ropade: “Vi ligger lite snett!” och det kom inte ens ett förmodat avgrundsvrål till svar, han hade ingen kraft att ens prata så hårt drog han, och en snäll norrman fick hoppa på båten och hjälpa till att dra och snart var dom framme vid bojkroken och den där stressnivån som Lollos gps-klocka jämt larmar om vid varenda tilläggning kunde sluta pipa, om jag nu haft nån gps-klocka.

Det ser ju inte ens vindigt ut, såhär i efterhand.
Men herre vad det drev.

Kälkerön bjöd på skog och utsikt och blåbärsmarker, och efter att Inglunds lagt till bredvid oss och vi torkat svetten ur våra pannor och lovat oss själva att “ja, nu flyttar vi iallafall inte på oss” så meddelar de andra båtarna att det driver för mycket för att de ska gå in och lägga sej i samma vik som oss, så kan inte vi komma ut till dem istället?

En båt trotsar vindar och sjö och går innanför Orust och söderut, övriga stannar och håller tillgodo med badplatshäng, Norafir och Sverigematch i Inglunds förpik.
Ellös, dag två.

Förbaskade vind.
Blåser och blåser och blåser och motar oss undan högre geografi än norra Orust.
Men svanbesök, utsiktsberg och makrillfiske är inte så dumt det heller.

Nya prognoser, nytt öråd, nytt mål.

Två klädplums i böljan för Lollo och vrakjakt för alla barn.

Mollösund runt innan örådet bestämmer sej för att prognoserna är goda och siktar ut mot naturhamn igen.
Yay!

Mollösund - Sicken liten pärla!

Ruttmöte med öråd ger Kalvsund och norrut.
Dagens mål: Mollösund.

Styv kuling och upptäcksfärd i Skärhamn.
Hade vi haft cyklar kunde vi trampat till Pilane, nu blir det istället krabbfiske på bryggan, Magritteutställning på akvarellmuseet, noll dopp i drivande brännmanetsland och så glass och loppis inne i centrum.
Samt ungarnas främsta: Ica med två våningar och bollhav.
Vi har alla olika listor på vad som skulle kunna toppa en semester.
Men barnens toppar unisont.

Stilla frukost efter åsknatt.
Fler oroande prognoser.
Så:
Förbi Åstol och Rönnäng och Klädesholmen och resten av södra Tjörn norrut, och in i Skärhamns trygga hamn.

Den som inte låg vaken inatt och följde vansinnesblixtochdunder på live-åskkarta räcker upp en hand.
Trösten: Om blixten slår ner i våran vik så slår den inte i vår båt utan i Rydstens höga segelbåtsmast.
Icke-trösten: Vi vill ha kvar Rydstens.

Inte bunnfrän, men Frännbun, en liten kalv med en meter brett sund över till Koön.
Perfekt upptäcksfärdsställe, lävik och plats för lajbans.
Pater Noster i horisonten.
Och, inte minst, tvåårsfir för Ivar.

En smula halvöppet hav, in genom Albrekts kanal, och sen den här vyn.