Söndagsösregn på Rörö, och färjan kommer lastad med en ny skeppsmatros!
Äntligen kom så Elvin-dagen, och ungarnas koj blir nu en hjärterumsgubbe trängre.

För dom som blev kvar på Rörö innan ovädret dragit undan:
Promenad runt ön och pitstop på Kellys obemannade drivvedsbar.

Ostadiga prognoser.
En av våra skutor vill gå vidare, vi andra sitter lugnt i båten.
Körsbär på berg och gelato i hamn.
Ingen nöd, alltså.

Minifestival på hamnäng och allt är lugnt hojtar Dum-Dum.

Midsommarstången står stadigt på Rörö och utgör målstolpe för Buaungars fotbollsmatch.
Imorgon är det Rörödagen, och den tjuvstartas med barnboule på ängen vid hamnen kvällen före.
(Nästa år är vi visa av erfarenhet och vet att “barnboule” innebär att man först och främst ska ha med sej egna klot till ungarna, samt dessutom inte räcka upp handen när arrangören frågar efter “domare” till varje bana om man nu inte har alla regler klart för sej utan istället föreslår “sten sax påse” när det till exempel divideras om vilket lag som ska få börja kasta. Förlåt stöta. Förlåt slå. Förlåt inte vet jag.)

Och regnfilm under båttakssmatter är ingen dum fredagskväll ändå.

Med sjökortet uppvikt i knät satt jag bak på min nya sköna bänk i aktern och följde kartan medan Mattias och Ruben brassade på i arton-nitton knop förbi Vrångö, Styrsö, Donsö, Asperö och över Rivöfjorden.
Bertil bordade Inglunds båt och hade high life (samt eftermiddagslur) föröver.
Sen följde Grötö, Öckerö, Björkö, Källö Knippla och Hyppeln, innan vi kryssade mellan sandbankarna in mot Rörö, och nådde dagens mål.

Stilla ömorgnar är mitt bästa.

Denna lilla pärla till kalv.

En timme efter att Mattias slutade jobba åkte vi.
I give you: Båtsemester tjugotjugotvå!
Lilla Öckerö med Rydstens, en fin början.

Det är sommar på riktigt när vi får bära ner middagsbordet i skuggan av schersminen.
Och barnen plockar vinbär, smultron och jordgubbar till efterrätt.
Just nu vill jag vara precis här.
Och det är jag.

Det var ingen som ville hoppa i och morgondoppa sej idag.
Blåmaneterna var sjok om tusentals och brännmaneterna kanske tjugo.
Klubba på bryggan istället, för odaredevils.

Borta bra men hemma tiotusenbäst.

Alvas åttaårsdag med extra allt!

Fyra timmar i poolen och skrynkelfingrar för vissa, mimosa och sidohäng för andra, värmebölja för oss allihop.
Grannar med pool, sicken lycka.

Jag tror min själ att den här midsommaren klår alla andra midsomrar.

Mellan kalasen: Svalka huvud i hav.

Trettio grader varmt, flakan till åkrarna och skogen.

Vi räknade till tjugofem brännmaneter bara runt båten, som gjorde morgondoppet omöjligt.
Men ändå, morgon på ö.

Andas.
Finnas.
Kramas.
På ett stilla hav.

When I was just a little girl
I asked my mother, what will I be
Will I be pretty? Will I be rich?
Here's what she said to me

Que sera, sera
Whatever will be, will be
The future's not ours to see
Que sera, sera
What will be, will be

When I grew up and fell in love
I asked my sweetheart what lies ahead?
Will we have rainbows day after day?
Here's what my sweetheart said

Que sera, sera
Whatever will be, will be
The future's not ours to see
Que sera, sera
What will be, will be

Now I have children of my own
They ask their mother, what will I be
Will I be handsome? Will I be rich?
I tell them tenderly

Que sera, sera
Whatever will be, will be
The future's not ours to see
Que sera, sera
What will be, will be
Que sera, sera

Que Sera Sera - Doris Day.
Självklart hade Camilla valt Que Sera Sera till inledningsmusik.
Jag log och grät och kramade schersminbuketten i min hand och att se två små flickor säga hejdå till sin mamma och att se en mamma säga hejdå till sin lilla flicka är så oändligt sorgligt att luften i Harplinge kyrka nästan tog slut.

Människan min.
High-fiva gammpåven, så ses vi en dag.