Såhär ser det ut när mormor och morfar lämnat en påse gummibjörnar var till påsklovsfirarna och Bertil gosat ner sej i soffan.
Raka färgkoordinerade led.
Inga konstigheter.

Fredag eftermiddag.
Hagelskurar och snöfall varvar bedrägligt solsken.
I uterummet dukar vi upp nybakt eftermiddagsfika.
Påsklovet är äntligen här!

Tracy died soon after a long fought civil war
just after I'd wiped away his last tear
I guess he's better off than he was before
a whole lot better off than the fools he left here
nynnar jag, hela dagen lång.
Jag kokar te och läser Stina Jacksons Silvervägen, den är så fantastiskt bra och går knappt att lägga ifrån sej, och utanför fönstren faller flingorna, som i sången jag inte kan sluta nynna på, Sometimes it snows in april.
Det är Prince som gjort den, men jag hör Sanne Salomonsens röst.
Brasan värmer, och filten.
Gråkall höstfeeling på Lotsvägen idag.

Solsken mellan hagelskurar och snöfall, och jobb i Göteborg.
På kapellplatsen träffar jag reporter Ernström, och strax efter forskare Wetterberg och forskare Löfgren vid institutionen för kulturvård, för intervju om våra kulturarvs betydelse och vad som händer när de förstörs.
Snart i ett Science Faculty Magazine nära dej.

Och så äntligen, två veckor efter flytt, lyckades vi hälsa på de här flyttahemifrånungdomarna i nya lyan.
Så himla himla fint.

Regnet öser ner, stormvindar sliter drivbänk från altan till häckkrasch och härinne, här målar jag och Bertil med flytande tusch.

…och ojackat studsmattehopp.
Varenda år, så väldigt välkommen april.

Drev på och dynor in, monterade lampor och slipade ytor.
Han har varit flitig, min gubbe.
Jag tror att det här är en båt vi kommer våga oss upp till Bohuslän med.

…utan lycka.
I att få napp, alltså.
Lyckan i övrigt, över att få bo här och ha en sånhär söndagsmorgon med en sånhär familj, bredvid att pappa mår bra och snart får komma hem från sjukhuset, den är det inte mycket som slår.

Dansbandsfredag på Nöjesparken i Varberg?
Självklart, när Buas stoltheter bjuder in!
Makrill med mos, kaffepulver på parketten och bugg och hasdans hela kvällen lång.
När så Bjarne Lundqvist straight outta Flamingokvintetten äntrar scenen vet jublet inga gränser.
Missat detta?
Ny chans på Makrillfestivalen i Bua i juli.
I sommar kommer livet.

Jag har flyttat in hos mamma denna veckan.
Vi löser korsord, tittar på Mästarnas Mästare, dricker te, promenerar runt Rumpelösa kyrka och letar vårblommor.
Och så hälsar vi på en morfindålig pappa på lasarettet, morfindålig men med lyckat opererad tarm.
”Jag är inte så rolig idag” säger han.
Jaja.
Han kan vara hur inte rolig som helst, vi är så oerhört glada att han ligger där och finns och att doktorn gör glad tumme upp i dörren.

Tio timmar senare, goda nyheter.

I väntan på uppvak, vårpromenad i Kvarnadalen.
Vitsippsmattor, blåsippsinstick och en och annan ytterligare blå blomma, som nån med mer gröna fingrar än jag säkert kan.
Jag kanske skulle fråga Bertil.
Här skulle han varit med.

Mamma är hemma igen, och kör nackträning med oerhört fint och bortglömt gammalt grillspett.
Brännpenne-slöjd anno 1989.

Krispkall vacker morgon och pappa ska operera bort sin cancer idag.
All cancer, tack.
Mvh Väntarna.

Roligt 1: Att få jobb för Byggnadsarbetaren och få komma innanför grindarna till Varbergs nya vattentornsbygge.
Roligt 2: Att hitta en bekant och glad skit innanför armeringen uppe i en av pelarna.
Roligt 3: Att lyckas lobba fram den glade skiten till omslagspojke.

”Han vann årets byggmiss”.

På väg hem över Stallbackabron i Trollhättan igår ringde Lisa, hon hade kört in mamma till akuten.
Och idag hälsade jag och pappa på mamma, inlagd på strokeenheten på Varbergs lasarett.
Men mamma är vid gott mod; jag är bra på att le, det får jag göra hela tiden! Dom väcker mej mitt i natten och ber mej le, och så frågar dom vad jag heter och vilken månad det är.
Vette gudarna om jag hade lyckats svara själv på vilken månad det är om nån väcker mej mitt i natten.
Maten är jättebra också, igår fick vi fisksoppa, den var så god så hon som låg i hörnet frågade om hon kunde få receptet!
Avdelning såna saker som kanske inte hörs varje dag på lasarett.

Några soliga förmiddagsåk och sen hemfärd.

För många sekundmetrar gav stängd gondol och stängd stollift och vad som kändes som halva Värmlands samlade helgfirare fick trängas i knappliftar, sicksackande mot toppen.
Köerna var enorma.
Otåliga barn och höfttrasig fyrtiosjuåring (som inte är så särdeles förtjust i knappliftåkning) på det, så satt vi still i båten istället, eldade vid grillplatsen i Björnbuseland, solade mot vägg och tittade på lillebrors skidskola.
I takt med eftermiddagens tilltagande slush puppie-snö försvann halva Värmland sakta, och eftersom jag skräms mer av för mycket köer än gläds över manchestersnö, blev det åka av då istället.
Och sen kom Jessica och Magnus och Albin och Noel och steppade upp trevligheten ytterligare.
En smula barn-afterski och snöbollskrig senare, blev det korv stroganoff och unospel all night long.
Bra avslutning ändå på blåsig kö-förmiddag.

Öppna liftar till klockan sju, och fotbollslandskamp som vi somnade ifrån alla fyra.