En styck unge i skidskola och förhoppningsvis kan den här nuvarande kamikaze-störtloppsåkningen förvandlas till nån slags kontrollerade svängar om ett par dar.
En styck unge i skidskola och förhoppningsvis kan den här nuvarande kamikaze-störtloppsåkningen förvandlas till nån slags kontrollerade svängar om ett par dar.
Finväder och dödsföraktande ungar.
Jag tar av mej pjäxor och på mej skor och liften upp till topps innan solen går ner över norra Värmland.
Tretton grader varmt och slush puppie-passager där slingor möts.
Isflaken flyter längs Klarälven, gondolen är tom på folk som vore det pandemi (?)
och borta i Sjöområdet, där är backarna bra.
Luftkuddehopp och Super Mario-nedfart, vingel och vurpor.
Höft-trasarn ger upp efter några timmar och sköter markservice resten av dan.
Vi andra bränner barnbackar tills kvällen randas.
Arla morgontimmar genom Halland, Västergötland, Dalsland, Värmland.
Vi lyssnar på Sulky och Bebbe regerar okej, Vi på Saltkråkan och Spöket i rum 13.
Ljudbokslån på bibblan, bra grej för långa färder.
Just det, vi hade visst en födelsedag att hinna med också.
Fem minuter vid köksbordet blev det, mellan uppackning och utgörning och pånyttpackning, innan väckarklockan sätter igång 03:30 inatt.
Olyxigaste födelsedagsfiret någonsin tror jag.
Men, happy fyrtiosju!
Knappt hann jag hem innan Teater Halland-dag tog vid och knappt hann jag därifrån innan jag ska bort igen.
Hejdå Norrland, det var mej ett par fina dar du gav!
I give you: Norrlandsoperans Tartuffe!
Idag flyttar Hugo och Vanessa till stan.
Vanessa har gjort ett minutiöst schema, ett helt nybyggt hyreshus flyttar in samtidigt, de har hisstid på 45 minuter när ingen annan får röra hissen och övrig tid får de kånka och bära, det gäller att vara planerad.
Mattias har tagit ledigt, och jag?
Jag hamnade här.
I 14,6 graders sommarvärme och bland rader av t-shirtklädda Umebor längs älven.
SVT kommer förbi och ställer frågor om hur det känns.
Senast denna temperaturen uppmättes här i mars var 1858.
Jag sneglar på sällskapet som camperat på isen på Tegssidan älven, de har tänt grillen och lagar lunch.
Vågat.
Snart ska jag in i operamörkret.
Men tills dess njuter jag ljus.
Tretton grader i Umeå, vårvintern droppar och folk går över älven.
Min första flygresa på tre år.
Den här platsen kan vara min bästa på jorden.
Bina surrar och pojken med grönfingrar spritter runt som Ferdinand.
I hammocken är det varmt, båten står uppallad runt garagehörnet, ett par dagar är jag hemma mellan operajobb.
Glad åt vad jag har.
Och försöker att inte oroa mej för sådant ingen kan sia om.
Det kan ju lika gärna bli bra.
Äntligen här, all the way from Laxå.
Lähörneheaven.
Mindre än en vecka till Branäs och peppen är total.
Andra delen av Systrarna, På andra sidan havet.
Skrämmande aktuell, med krig i Ryssland, fäder som tvingas ta värvning och familjer som splittras.
Två systrar, ett hittebarn och en biologisk, faderlösa, fattiga.
Mamman lämnar bort den ena till en armégeneral, sin egenfödda.
Den bortlämnade växer upp till firad skådespelerska på kejsarens teater i Sankt Petersburg, hitteflickan blir predikant på den ryska landsbygden, ständigt sökandes varann.
Egentligen skulle den här ha satts upp för ett år sedan, mitt i pandemin.
Att den har premiär just precis nu, bara en tillfällighet.
Andas Öresund.
Bron försvinner i dimma, jag har med mej en bok.
Det är kallt så ögonen tåras men mjuknar när dimman släpper.
Malmös skyline lyser mot norr.
Jag glömde handduk, annars hade jag tagit in några timmar på Sibbarps kallbadhus, eller Ribbans, men trängseln är större där.
Två jobbdagar, två hotellnätter, en ledig dag mittemellan.
Syster Angelica av Puccini, första föreställningen i helaftonsoperan Systrarna.