“Får det här bli MINA odlingslådor? Där jag får bestämma vad jag ska odla själv? Då ska jag ha persilja här, vänta, jag ska rita en ruta där persiljan ska vara. Och här kan vi ha dill, det kan vara lite större, för det vill ni ha till när ni kokar kräftor. Och här kan vi ha chili, och paprika. Kan vi ha tomat här? Och morötter? Jag vill ha många jordgubbar.”

Vi är många som längtar vettlöst till sommaren.
Och idag, den första lilla knoppen rabarb.

Dagens jobb:
Att läsa Birgitta Trotzigs På andra sidan havet inför att jag imorgon ska fotografera samma historia i operatappning.
Solsken, lä, filt, te med skummad mjölk och utställda trädgårdsmöbler.

Vissa jobbdagar är bara en smula bättre än andra.

Två odlingslådor åt den lille trädgårdsmästaren, där Mattias idag slitit bort kubikmetervis med murgröna.
Oerhört engagerat tog odlaren sej an uppgiften att dra bort de hundratals häftklamrar som satt iskjutna i de gamla kragarna också.
Här blir det så himla fint.

Nu, gott folk, sätter sexorna igång med vårens poängpromenader.
Premiär idag med fyrakilometers byrunda och kakbuffé halvvägs!

Säsongens sista innebandymatch för A-laget spelad och förlorad, och tränarn grillar hamburgare till ett tappert gäng som ökar så smått alltmedan mörkret faller.
Inte en vinst har dom rott hem.
Och den största förlusten stavades 28-2.
Så blir det när ett på pappret starkt lag som platsar i trean tappar gubbe efter gubbe, och till slut får åka på bortamatcher med 7 man. Juniorer har plockats fram, och en 46-årig tränare med höftproblem har fått hoppa in och fylla femmor.
Till hösten: En division lägre, och jämnare matcher.
Det ska ju vara kul.
En eloge i tapperhet ska dom ha, dom här.
Och hundra hamburgare i hungriga tonårsmagar.

Det dansade in en våryrig humla i krokusen och snodde åt sej nektar.
När jag hämtat kameran var humlan borta.
Men den var här.
Vintern är över.

Avd. “Saker att hinna med innan innebandydagen drar igång”.

Eftermiddagssol på morgonplockade kvistar.
Fredag.

Solen skiner genom oputsade glasväggar, spacklade av vinterns alla saltvattenstormar från havet.
Söner och kompisar dröser in, hamburgare och korv läggs på grillen.
Nu är det baskemej vår.

Så kom dagen då Mattias lärde hela familjen om svetsandets ädla konst.
I teorin avhandlades migsvets och tigsvets och rostfritt och korrosion.
I praktiken kunde jag omöjligt undgå att höra ett mumlande “Det här ser ut som när Kalle Zackari Wahlström ska svetsa”.

Dimma från havet och motljusfrost.

Technoinspring i rökmaskin och discolampor, den här dagens största grej.

Videkissar och koltrastsång över morgonpromenaden.
Ringhals tronar bakom Båle kulle och i Zaporizjzja i Ukraina har ryska styrkor beskjutit Europas största kärnkraftverk.
Marsvår på Väröhalvön.
Ett obegripligt stycke tyrann i Kreml.

De där första varma soleftermiddagarna i uterummet, varje års hoppfulla lilla härlighet.
Jag önskar bara vi hade kunnat känna mer frid och mindre oro.

Snabbsväng till Malmö för foajéfotografering på operan.

Modell: Peter Lorentzon.
Location: Vid garaget.
Assistent 1: Studiedagsledig Ruben, som höll lampa bakom vedbodsväggen.
Gjorde jobbet mot en tjuga på swish.
Assistent 2: Studiedagsledig Bertil, som med uppbröstad kropp fick stå i vägen så solen inte sken in längst fram på objektivet.
Ville gärna hjälpa till ändå (“Han var ju med i Nelly Rapp!”) men hörde mitt swisherbjudande till storebror och krävde följaktligen en egen papperstjuga.

(Bertil hällde dessutom med busmin och lite flit en näve markflis i håret på mej samtidigt som han skuggade, fantastiskt bra trix för att få leende från modellhåll.
Änna som gjord för assistentjobb, den där.)

Idag sålde vi den här lilla ädelstenen, för ett fortsatt liv i Frillesås vatten.
Så kanhända ses vi på Vendelsö eller Nordsten ändå?

Här sover mitt barn gott.
Jag vill hålla honom i våran trygga bubbla, skydda honom från allt ont, låta honom fortsätta leva i en värld i fred, långt från kärnvapenhot och vansinne från mäktiga mördande män.
Jag gör det enda jag kan göra, swishar pengar till Ukraina och letar fram varma kläder och värktabletter för att lämna in på Pingstkyrkan i Bua, som på nolltid har rustat trupper och tar allt vidare mot sydost.

Jag har aldrig tidigare sett mej nödd till att bli en prepper, men nu känns det extra bra att bära ved.
Med starkt hjälpskap.
I dagens vårkvittrade solsken.
En kopp te på trappan på det, så värmer det välbehövligt från alla håll.

Andas skog och tända eld och hoppas att vi får fortsätta göra det för alltid.