Digitalt luciatåg, corona edition.
Ett dygn i Göteborg, sponsrat av herrmiddaggängets Liverpoolkassa.
När de inte kunnat åka dit på två år på grund av nivetvad, så tar de med sina fruar på hotell och middagsgalej istället.
Nästan som gratis, om man lite glömmer bort att varje gubbe tippar för 500 spänn var sjätte vecka.
Jag får inte nog av den här kvällens vidunderlighet.
Mjukt och tyst.
Den här kvällen:
Som jag minns alla mina vintrar när vi var små.
Noll sekundmeter och sakta singlande snö.
Fredagkväll, tända ljus och ytterligare snöfall.
Drömmen om en vit jul förblir nog en dröm, men en vit mammafödelsedag fick vi!
Galastasser och håruppsättningar i Stadshotellets spegelsal, där Loza foundation dukat upp till kalas.
På varje bord en bild på ett utsatt barn från Nordmakedonien, där Sabina på Loza och hennes volontärer och sponsorer hjälper utsatta människor till ett bättre liv, ett liv bortom inlåsthet och ovärdiga institutioner.
Barnen på borden, ditt möjliga framtida fadderbarn.
Berättelserna är många och starka, tårar trillar såväl på finklänningar som bakom kamera.
Imorgon öppnar Galleri Loza, det går fint att bege sej dit och buda på konstverk.
Många bäckar små.
Dagens andra, i de två minusgraderna som med nordanvindens hjälp känns som tjugo.
Trettio tappra själar var det som gav sej ut på poängpromenad i arktiska iskylan idag, vi var en åttondel av dom. Synd på så rara ärtor som stod framdukade uppe hos Rydstens, med den godaste kakbuffé som går att uppbringa och varm äppelmust därtill.
Detta blev höstens sista promenad, vi ställer in nästa veckas, som skulle varit den sista.
Om inte denna solstrålande dagen lockade fler än trettio, gör inte nästa veckas regnprognoser det heller, och då övergår engagemanget vinsten.
Så väl mött igen till våren!
En svanskotevurpa fick det vara värt att få vara ute på tu man hand med mittemellan.
Annars får du tusen hål i nacken.
Det är min själ inte var vinter vi får så mycket snö att vi får skotta gångar till olika delar av tomten.
En grillar kvällsmat i öppna spisen och en Ernst-pyntar huset så mycket han får och förmår.
Rosa himmel och snörök.
Vissa morgonpromenader till skolan gör mej lite extra glad.
Rödmarkerade vägar i kartappen, skräckhistorier i media om bilister som suttit fast på E6 utanför Kungsbacka under tolv timmar inatt, inställda tåg och bussar i hela Halland.
Och jobb i Göteborg.
Men fram kom jag och solen sken.
I Wallenbergssalen på Medicinareberget delades det ut pedagogiskt pris och forskningspris och avhandlingspris och synergipris och ett koppel hedersomnämnanden, samt föreläsningar av pristagarna (Heather Reese som fick mej att köpa en drönare dagen efter jag fotograferat henne med sin, Henrik Nilsson aka Mycket Trevlig Svampkille™ och Deliang Chen som förklarar så pedagogiskt och bra om jordens klimat och tipping points) innanför snö och strålande sol.
Och tårta.
Den tårtan satt oerhört bra inför trafikstockningen längs Toltorpsdalen hem.