Höstlovet är här.
Ruben är på LAN i Stråvalla bygdegård, och Bertil och Vilmer går på konstworkshop för sex- och sjuåringar med Helga Holmén i Hamnmagasinet.
Helga visar sina egna målningar och hur hon gjort med bakgrundssprejning med blomflaska och klistrat in såväl tyg som träbitar, innan barnen får ta för sej av ett liknande gottebord och sätta igång.
Vilmer sitter tålmodigt och klipper jämna kanter.
Bertil brötar på med sax och penna, struntar i vita kanter och utbrister stolt “nu är jag klar!”
Efter två minuter av workshopens två timmar.
Men då är Helga där och tipsar.
Och två timmar försvinner i ett nafs.

-Och vad har du för titel? frågade reporter Ulrika. Till faktarutan.
-Ja… lektor, svarade Henrik Nilsson.
-Kan jag skriva universitetslektor?
-Ja… men annars räcker det med bara lektor.
-Lektor i vad?
-Ja, biologi.
-Inte mykologi?
-Nej.
-Om nån frågar dej vad du jobbar med om du är på middag, vad svarar du då? Mykolog?
-Nej, då tror alla att jag är gynekolog. Jag brukar bara säga att jag är svampkille.

Den ene sov med sina inatt och den andre sladdade jag in mellan frukost och tandborstning på fjorton minuter blankt.

Ikväll: Inga träningar eller matcher för han som numera är innebandytränare för tre lag.
Ikväll är det soffgos, middag i brasan, halvåttahosmej och gameday Liverpool för hela slanten.

Blekt oktoberljus på Chalmers kemigård och grönt laserljus en trappa upp på Fysikgränd.

Såhär glad kan man vara när man fått hänga själv med tre kompisar i friggeboden några timmar, skrivit färdigt sex fantastiska poängpromenadsfrågor och som bäst funderar på vad man ska göra till crazy hair day i skolan på fredag.

Äntligen kom dagen då Bertil fick bjuda in Alva, Moa och Belle att se på hans favoritfilm Bayala, om älvor och drakar och drakägg.
Vi bullade upp ute i friggeboden, med chips och julmust och filtar, och han fick till slut visa den för någon som uppskattar den.
(Till skillnad från mamman, som efter sisådär femton ihärdiga försök från sin yngste son helst drar sej bort från soffan för att göra något annat vadsomhelst, diska, städa, tvätta, såna livsnödvändigheter.)
Alla kan inte gilla allt.

Nu kör vi igång!
Varje söndag framöver har Rubens klass poängpromenad med start och mål vid Bua centrum mellan klockan 10 och 12.
Idag var det den första.
Nästa söndag är det våran tur, och kanhända med en extra liten Bertilledd runda vid parkeringen.
Med superbra frågor.
Eventuellt lite svårbedömda.
Vi får se.

Jag sitter med penna och papper och värker fram frågor till nästa veckas poängpromenad.
Bertil sitter bredvid och ritar.
Ååå, säger jag högt. Vad svårt det är att komma på ibland!
Jag kan hjälpa till! säger han. Jag kan hjälpa dej!
Och så tar han ett nytt papper och börjar plita.
Det tar lång tid, han är noga.
Bra att han har att göra, tänker jag och funderar vidare.
Här kommer min FÖRSTA, säger Bertil högtidligt. LÄS.

En liten kvällstur runt hamnen med en av dem jag gillar bäst.

Helt golvad i dängförkylningarnas dängförkylning.
Sen igår morse har jag bara legat platt i soffan och snörvlat, samt glott igenom hela SVT:s programserie Dreja - en kärlekshistoria, och samtliga avsnitt av Husdrömmar Sicilien.
Imorgon har jag ett jobb, men de meddelade redan idag att annan fotograf är inbokad, ingen vågar chansa på att jag hinner bli frisk.
Negativt covidtestad (samt dubbelvaccinerad OCH har haft skiten) men vad gör det?
Vanliga förkylningar är paria.
Vanliga förkylningar gör att alla andra som utsätts för mina baciller kanske också måste igenom hela stanna-hemma-åk-och-testa-dej-och-bli-hemma-ändå-så-ingen-annan-utsätts-och-måste-stanna-hemma-och-åka-och-testa-och-on-and-on-forever-proceduren.

De imponerar lika mycket varje år.
Duktiga modiga youngsters mellan 14 och 22 år som ställer upp i jurybedömd danstävling i Falkhallen.

Visserligen passerar jag på nästan varenda morgonpromenad, men ändå.
Hit har jag längtat.
Skogsungar, lägereld, klar luft och höst.

En familj, några klippor och höstlöv som fortfarande hänger på plats.

Lite populärkulturell frågesport i Teater Hallands foajé, såhär en blåsig oktoberkväll?

Hoppet om ytterligare en brittsommarbåthelg är nu släckt.

Vi har bytt taktik.
När september dalade ut var det inte lika självklart att föreslå dopp varenda kväll längre.
Ska vi ta ett dopp i månaden kanske? undrade jag. Det låter väl bra?
Nja, svarade Bertil. Jag vill helst oftare. Kanske varje dag när jag vill, och en gång i månaden när jag glömmer bort det?

Idag sken solen.
Ringhals havsvattenmätning vid intaget sa fjorton grader i vattnet, medan Hallenfurs flyttermometer visade åtta vid hamnpiren.
Min inbyggda termometer gissade nånstans däremellan.
Bertils förskräckta första fot skrek om nånting närmare nollan.

Vi får väl se hur ofta “varje dag när jag vill” inträffar.

“Vi har ekorrvecka i skolan, så jag ska ta med dom här kottarna dit.”

Tärning och schack och spelet med BARA de tråkigaste frågorna, Geni Sport.
Jag har ännu inte lyckats städa bort det.
Men det var väl tur, med tanke på vilket klientel vi hade i soffan ikväll.