Sommarlovets allra sista tysta vackra morgon.
Och vi får vara här och uppleva den.

Kläppmorgon i ro.
Strax ska jag dock i land för att jobba, såhär på sommarens hetaste och mest stilla dag.

Hej min Kläpp, nu är jag här.

Djurpark dag två, med bara mobilkamera, både skönt och jobbigt.
Axellätt.
Dock okul när jag ser sånt jag vill föralltidspara.
Men vi fick se den röda pandan!
Till Gustavs stora lycka, särskilt.
Pandan höll sej undan igår.
Och pussandes giraffer, det ser man heller inte var dag.

Inte som motorbåt till Nordsten, men okejrå.

Och som om vi inte fått nog av djur, fick vi förhandlat till oss att gå in på Tropikariet istället för att (som samtliga ungar ville) bada på det fullsmockade Alidebergsbadet som låg alldeles precis bredvid djurparken och där ingen kunde missa de inbjudande/skräckinjagande hopptornen och bassängerna med sisådär fem centimeter mellan de svalktörstande.
Då går till och med den här mamman hellre i närkamp med gröna mambor.

En smula fauna, en smula värmeslag och till och med en liten järv.

När sommarhettan dallrar och varenda boråsare åker till Varberg, åker vi till Borås.

Äh, en natt på Nordö hinner vi väl med innan vi ska checka in på camping i Borås imorgon.
Vila kan vi göra när vi blir pensionärer.

Medan pappan får sin onda höft undersökt på IFK-kliniken i Annedal, får de här bägge välja mellan Plikta-lekplatsen i Slottsskogen, och Naturhistoriska.
Så lycklig att jag har fått museiglada barn.

Kvällsmat hos Gallers på Espeviks camping, och dopp i det ljummaste vatten jag känt den här sommaren.

Provtitt nummer två av höstens ungdomsföreställning på Teater Halland, en hörlurspromenad i Monarks industriområde bland imaginära maneter och framtidshav, med dom här mej närstående elvaish-åringarna.

Flakatur med två storsmå snartskolbarn till solnedgång i västerhavet.
Jag vill aldrig någonsin bo någon annanstans än just precis här.

Tumlare till morgondopp och mareld till läggdags.
Några bilder på dem lyckades jag dock inte ta, de första pga ingen kamera tillhands och de andra pga omöjligt. Bara grönt glitter runt båten när vi borstade tänderna, mer glitter när vi rörde runt i vattnet med årorna, Fredrik klev i för nattdopp, glitter överallt.
Och frukost med valar.
Det kan min själ inte bli en särskilt dålig dag av det.

Båtsommaren är tillbaka!

Högsommarvärme och disig beachvolleykväll.

Att vara med de här två.
Den ene utbildar sin omgivning om explosioner i Libanon och fakta om Titanic.
Den andre föreslår sagor som handlar om magiska luckor under Kroksmosse och pratande träd och kaniner. (Den ena kaninen ska heta Bertil och den andra ska heta Pär och de hade en säng som gick sönder så då skulle de köpa en ny och då var de tvungna att panta burkar för att ha råd och så glömde de av att man skulle panta i affären så de försökte panta i det pratande trädet och oj så tokigt allt blev.)
Lite så.
Sen faller regndroppar och avslutar strandhänget.
Men vem som var styrman på Titanic, det får vi reda på ändå.

Det är kallt, det är varmt, det är sol, det är regn, det är mulet.
Framförallt blåser det en sjuherrans massa vind.
Vi åker flaka till skogen, flaka till stranden, flaka till båten.
Sommaren är lång, föräldradagarna är många, jag är så sjukt tacksam.
Tack livet, att det var just det här jag fick.