Blått och rött och solgult guld.

Det är måndag och tamejtusan sommarlov i hela två veckor till!

Det är den andra augusti och då firar vi pappas födelsedag.
Sjuttiofyra stycken har han haft!
Fast jag har ju förstås inte varit med om mer än drygt hälften.

Äntligen, äntligen, äntligen .
Den perfekta dagen.

Planen var Kläppen, men gammal sjö och nya vågor gjorde det omöjligt att lägga till där.
Så vi la till strax utanför Sanddamm istället.
Sålänge.

Sålänge blev hela kvällen och hela natten och det droppade in nya båtar med nya kompisar hela tiden och till slut var halva Bua i Sanddamm och grillade och badade och spelade spel och rodde gummibåt i månljuset.
Kanske inte som Kläppen.
Men så nära man kan komma ändå.

Dom här bägge sommarjobbarna satte klockan på åtta imorse, bakade 24 kladdkakemuffins så det ångade om dom, och släpade sen ner ett bord till hamnen för att sälja.
Företagsamhet - Fortnite 1-0.

-Mamma, vi ska ju ut och resa idag…
-Jaa..?
-Och då tänkte jag att jag skulle hjälpa dej, så jag har packat. Fast det kanske bara räcker till mej.

Ny slöjdkniv till Snidaren Arnesson, rykande färskt införskaffad hos Sune Oskarsson i Ullared, som slipar urskarpa knivblad med sågklinga och snidar lena lindträskaft till.

En gubbe vill han göra.
Nej, en tomte.
Nej, en fisk.
Som glasfiskarna vi hittat på loppis.

Ivrigt påhejad av sin mor är han också, vars högsta dröm är ett bonnaställe med ett uthus där vi kan ha ateljé ihop jag och han, helst med kamin också, där vi kan rita och måla och snida och slöjda och dricka te och lyssna på musik till höststormar och vårstrålar och fallande snö.

Äntligen en eftermiddag hos dom gamla som jag älskar och som jag hatar att inte kunna träffa längre, så mycket som jag vill.
Kramarna är borta, men hjärtligheten kvar.

Nio abborrar och fem mörtar!
Vår lille fiskefantast är fortsatt fiskefantast.
Trots stundtals spöregn över Björkasjö.

Kantarellmackor igår och abborrmiddag ikväll.
Från skog till bord, ljuvligheten.

Men ett par rejäla kantarellmackor blev det iallafall!

Ytterligare några få kantareller i markerna.
Men desto fler blåbär.
Igen.

Kvällsdopp, kvällskrabbor, kvällshäng.

Om de här orutinerade päronpallarna velat kamouflera sej ännu bättre hade de kunnat parkera sina cyklar en smula längre bort från trädet vi omöjligt kunde undvika att hitta dem i.

Fjärilar, blåklockor, grodor, hallon och rykande nytrampade vildsvinsspår.
En Lisa på promenad.
Och den minsta kantarellskörd vi nånsin fått med oss hem tror jag.

Skogsluft, blåbär och Josefine.
Skogen luktar aldrig så gott som när det regnar.

En vindig västkust.
Ett skumpigt gatt.
En önskan, en båttur, en säl eller hundra.

Liam och Nike fick åtta krabbor i Mölle häromdagen, men för Emelie var det här livets första uppfiskade krabba.
Krabbfiske, krabbrace, krabbräkning.
ÅTTIOFEM stycken fick vi.
Kan nog vara rekord även för våra saltvana händer.

Mina människor + min hamn = sommaren är komplett.

Igårkväll plingade telefonen med fråga om spontanbesök och ikväll är dom här!