Julkalas te Hasslet

När Hans-Erik och Lennart bjuder på julkalas är det:
-två kalla bord,
-ett varmt bord,
-ett gottebord, och
-ett kakbord med kaffe och chokladtårta.
Samt en massa fantastiskt iordningställda små tomtevärldar, lika fint ihopplockade varenda år.

Hur många tomtar har du? frågar Anton.
Nä, det vet jag inte, svarar Hans-Erik, men jag tror att jag vet vart varenda tomte kommer ifrån. Den där lille nissen med grisen till exempel, den fick jag av dej Elias när du var bebis.

Magnifikt är vad det är.
Lyllos den som får komma te Hasslet på julkalas.

Morgon vid brasan

Halv nio på morgonen, pappan tänder en brasa och mamman kokar te.
De jullovslediga barnen?
Närå, dem får vi krypa in under täcket och väcka klockan halv tolv.
Så inte solen går ner innan de går upp.

Julafton

Regngrå julafton med grönsakssoppa i Ambjörntorp, bakomsoffanrusning för tomten i Veddige och smäcker liten flytväst till mittivinternpresent, med en tro på att det snart blir sommar igen!

Julefrid

Danföredopparedanmiddagen är på spisen, familjen Andersson är på ingång med bingolotter och julefriden är här.
God tur!
(Mike har en gångerfem-lott så vi hoppas på honom)

Finalmiddag

Middag á la Frallan med efterföljande final i klubblags-VM mellan Liverpool och Flamengo från Brasilien.
Matkoma, nervositet och pustande hurrarop.
Om jag sitter kvar här i soffan hela natten och ser ut som julpynt, sa Janne, får jag hamburgare till frukost då?

En dag i fyran

En kolmörk gråmorgon, två avsnitt av Mysteriet på Greveholm och tända ljus i klassrummet.
NO med klorofyll, ringmärkning och vinterståndare, frågesport om supersvåra supernovor.
Och slöjd med Sören, fiskar, flaggor och bokstavsdunkande i metall.

Dom har lugnat ner sej en smula, Rubens klass.
När jag följde med till skolan på lågstadiet var bråken fler, uppnosarna värre och kaxigheten större.
Nu är det annorlunda, lugnet är påtagligt, ron ligger i rummet.
Friends Snällkalender i hörnet.
På lågstadiet beundrade jag fröknarna, dels för världens-i-särklass-bästa, dels för förmågan att behålla lugnet i situationer där jag mest hade velat vända ungarna upp och ner.
På mellanstadiet räcker det idag med det förstnämnda, och jag går från skolan alldeles glad.

Det är så roligt att följa den här klassen, hoppas att dom låter mej fortsätta ta bilder på dem varenda år och bara blir pyttelite “gu-va-töntig-den-där-fotografmorsan-är”-tonåriga istället för jättemycket, tänk vilken bok det kunde bli när dom slutar nian.

Nyfiken på hur dom såg ut i trean?
Såhär.
I tvåan?
Såhär.
Och i ettan?
Såhär.

Och såhär ser dom ut nu.

En groda av guld

Det trodde nog varken jag eller Bertil, när vi begav oss ner till Båle med en tygpåse för skattsamlarfärd, att vi skulle lyckas hitta delar av nånting obestämt sirligt och orientaliskt, med såväl sladd som staket, uppsköljt på minst tio olika delar av stranden.
Vi skulle ju bara leta stenar och snäckor att gå tillbaka hem och pyssla julkort med.
Och så kommer vi hem med en groda av guld.

JAG ÄLSKADE DEN DIREKT, förklarade Bertil för pappans skeptiska undran.

Rubens tioårsdag

Nitton minuter i midnatt är det tio år sen du äntligen landade på mitt bröst.
Tio år sedan den vinterns första snö föll, tio år sedan en skrikbonanza utan dess like startade, som inte tog slut förrän fram i mars året därpå.
Tio år sen du kom och gjorde prick allting bättre.

…ja, utom sömn och stillhet de där första månaderna då. Men SEN. SEN blev det fantastiskt.

Lucia

Tomteboogie och vidöppna fönster i förskolans lekhall och en liten barnröst som i den stora tystnaden efter första Sankta Lucia frågar:
Var jag bra mamma?