Vårt hushåll är bakvänt.
Klockan fem ger pappan upp sömnförsöken, går ner till soffan och sätter på Jack Reacher.
Någon timme senare kliver mamman upp ur sängen, kokar en kopp te, sätter sej i soffan hon med och ser slutet på filmen, samt På Spåret och Skavlan.
HALV TIO glider ungarna yrvakna ner för trappan och kryper in under filtarna.

Årets första julbord, på Näckrosstigen.

Sol på näsan.
Ett par timmar utomhus är nog för att klara långa mörka vinterdygn.

Inte ett nöff lite längre upp i skogen.
Torparlyckan lämnar vi härmed hädan och årets granbärgning är oöverfallet tryggad.

Kolla, jag har tagit på mej själv, fint va? Jag tog min sånhär jacka, och apelsinbyxorna.

…och DÄR kom tvåhundralappen in som spräckte trettiotusenkronorsvallen.
Dessutom dubblar Akelius Foundation alla gåvor just nu, så det ger SEXTIOTUSEN från kartorna i år!
Passa på att dubbelskänka, Läkare utan gränsers swishnummer är 900 603 2, och alla gåvor fram till 5 januari blir alltså dubbla.
Bättre julklapp kan du inte ge, till dom som behöver det bäst.

Solnedgång på Sunnerstranna.

Bästa sortens jobb: Intervjueftermiddag hemma hos kompis!

Kollationering, eller genomläsning, för kommande vårs uppsättning av Stolthet och Fördom på Teater Halland.
Att bara få smyga in, utan fotograferingsärende, och sitta med och lyssna.
Som att ha ett riktigt jobb att gå till.
Med riktiga jobbarkompisar.

Undrar lite ändå om det kanhända är den här vintern vi får i vinter.

Torparlyckan var alldeles gropig av nybökade vildsvinshål när vi passerade, med sågen i handen i jakt på gran.
Den nyfallna snön låg jordig runt om, hålen var djupa och om jag inte varit realist hade jag kunnat lägga till rykande dessutom.
Sen kom vi upp i tätskogen.
Skulle ha granögonen på var det meningen, men svinöronen trängde istället ut alla andra intryck.
Det gick inte att se granar.
Det gick bara att höra grenknäck och grymtningar.
Stilla! sa Mattias och stannade. Hör du nåt?
Vet inte… sa jag dröjande, för i en potentiell vildsvinsskog är alla ljud potentiella vildsvinsljud.
NÖFF, sa granen närmast.
OCH DÅ BLEV DET FART PÅ ARTROSSJUKA HÖFTKULOR MINSANN.
Tillbaka nere i Torparlyckan på tio sekunder blankt.

Vad tar du på hundra meter tätskog, Usain Bolt?

En del kör lättklätt i frostigt fästningslandskap, en del känner sej som en Mount Everest-kittad Michelingubbe bredvid.
Heads up åt genombruten spets i november!

En mysig liten julmarknad, en hett efterlängtad sol.
Och alla mina kära kartköpare, idag har ni hjälpt mej att ge 29200 kronor till Läkare Utan Gränser.
Tjugoniotusentvåhundra.
Några till är dessutom på ingång, jag tror vi spräcker trettiotusen.

Imorgon!
Jul på Båle!
Fixat och fint!

Såhär ser dom ut, i detalj, kartteckningarna.
Färdignumrerade, färdigsignerade och i väntan på fina och mysiga lilla Jul på Båle på lördag.

30x40 cm, 200 kronor styck, alla pengar till Läkare utan Gränser.

Välkomna allihop!

Affischbildsfotografering, till pjäsen Djurfarmen som Teater Halland sätter upp år 2021.
Bakom kulisserna:
En passivt skräckslagen Peter Lorentzon (med sinnessjukt hög puls) bekantar sej med grisarna.
The things you do.

En Brettesfådd enebuske, med mossa från Krokstadsudde-promenad och ståltrådslindat juleljus.
En brasa.
Och en unge med en bok.

Jag kan knappt se mej mätt.

Färdig pepparkakshusbyggsats (med ÄTBART FOGLIM PÅ TUB) är grejen.
Huset luktar gott, ungarna säger saker som: “jag vill inte ens gå och leka med nån om vi kan göra pepparkakshus”, det gör inget att Ruben bryter av en fönstervägg (för det är bara att foglims-laga), och julstämningen är kirrad utan att nån ens behövt säga ett enda svärord.

I Göteborg, där det finns mätstation, har novembers soltimmar uppgått till tio.
I Växjö är siffran tre.
Hitintills.
Jag vet inte, men det känns som att Bua är nere och grötar runt nollstrecket.

Så vi går ut och plockar mossa.
Lite tomteplanteringar och julstämning kan vi väl iallafall försöka få till.
I brist på naturlig motsvarighet till juleljus.

Dagens fynd: Bröd och ägg och fika.