Det är fler än jag som har gillat att dokumentera sin vardag.
Pappa har en hel skatt på vinden.
På Super 8.
Höhässjning och kalas, kaffe i trädgården och skördetröskning, fiskafänge i uppsydd utstyrsel i fyra nyanser av brunt, och snoa i hallen på farfars femtioårskalas.
Farmor är 49 år gammal på sin svängom, i en klänning jag velat bära idag.
49 år.
Nio år senare kom cancern och gjorde allt så tomt i Näs för farfar.
Och Anneli.
Lilla Anneli som kröp upp i sin morfars knä 1971, hon bodde fortfarande kvar hemma när farmor dog.
Livet.
Så länge sen, så nyss.

KAN man bli ritare när man blir stor? Då vill jag bli det. Eller jag vill nog ha ett jättestort växthus med runt tak och sälja blommor.

Vill du ha en Bua, Värö, Balgökusten, Varberg, Halland eller Sverige på väggen?
Kanske en än mer detaljerad Bua, med nästan varenda gårdsnamn?
Eller har du en Game of Thrones-fantast i släkten, som vill ha en fin karta över Westeros i julklapp, med allt från The Wall ner till Dorne?

Jag kommer att sälja dem på julmarknaden på Båle lördagen den 30 november.
(Det går bra att komma hem hit och köpa före också.)
30x40 cm, numrerad upplaga om 50.
Tvåhundra kronor.
Och alltihop går till Läkare utan gränser.

Hemlån av teaterföreställning?
Det är tur att vi har Kim Griffiths, med tentakler öppna åt alla håll så hon hittar såna här pärlor.

Det lät ju väldigt bra.
Tre kameror i nya Iphone 11 pro, med såväl vidvinkel som porträttläge med kort skärpedjup.
Och ja, kanske.
Om man bara nöjer sej med att se sina bilder i liten instagram-skala och enbart ska ha dem kvar på telefonen.

Nattläget är faktiskt helt fantastiskt. Jag har aldrig någonsin kunnat ta skarpa mobilbilder i mörker med såhär bra resultat förut. Där slår den alla tidigare versioner på fingrarna.
Däremot, vidvinkelläget? HUR kunde de få igenom något som tar såhär usla oskarpa bilder?
Eller har jag fått ett måndagsexemplar?
Det ser exakt ut som när jag tog mobilbilder i mobilbildernas begynnelse, eller åtminstone för sådär tio år sen när storbarnen var små.
Suddigt och blurrigt så fort man drar upp bilden minsta lilla.
Se hur jag zoomar ut från Martinas mysiga tehäng i Vita Huset.
Ingenting är skarpt.

Oh well.
Jag har ju en storkamera.
Den får väl hänga där på axeln i fortsättningen också, trots att jag närde ett litet hopp om att kanske kunna låta den här nya trippelkameramobilen bli min nya allvädersföljeslagare.
Du trodde väl inte på allvar att mobilen skulle kunna ta lika bra bilder som riktiga kameran? frågar Mattias förvånat.
Och nä, det trodde jag kanske inte.
Men jag trodde faktiskt att den skulle vara bättre än såhär.

Det har bara duggregnat och gråtrynat hela helgen.
Tvättstugestädarväder.
Bullfika, tre avsnitt Vänligen Lars Lerin, röj i garderoben.
Så plötsligt energi upp och stadstur; telefonköp, Pinchosmiddag och handbollsmatch.
Sune vs Sune i soffan. Ett avsnitt His Dark Materials.
Tända ljus.

Lugn och ro.

Det kommer nya kartor. Jag har ritat åtta stycken nu.
Bua, lite större Bua, Värö, Årnäs-Kärradal-Tångaberg, Varberg, Halland och Sverige.
Och Westeros. Den hör inte alls ihop med de andra, men den var roligast att rita. Och svårast för en petig, rättrogen kartnörd att ha invändningar mot.

Julmarknad på Båle den 30 november, klockan 10-16.
Eller, inte Båle (för en petig, rättrogen kartnörd) men Bålevägen 29 i Bua.
Kartorna är där, jag är där (kanske halva, innan jag ska iväg på bröllop).
Vi ses!

Systersöner på hälsepå.

Det är så väldigt mycket november.

Ett zoo växer fram på vardagsrumsgolvet och fadern håller fortfarande ställningarna som starkast i familjen.

Farsdagsglada barn.

…och när Måns kom hem lite senare på kvällen ställde Pär fram kvällsmaten på bordet åt honom.
Två stora röda humrar, klyvda och klara, med en nystekt kantarellmacka till.
Ungdomen idag.
Dom har det för bra.

Tidig morgon med dom här bägge.

Det var nog sista svampturen i skogen för i år.
Jag fick bryta av trattkantarellerna.
Knäck! sa det. Som porslin.
Nattfrost och elände.

Farfars grav är den första på tredje raden! säger Bertil, tar stenhjärtat med fågeln och hyacinten och går in genom grinden.
Duggregnet ligger i luften, det är blött och kallt på Allhelgona, men överallt: tusen ljus.

Fika på Komedianten, när tyvärr Tårtbagarteatern på fästningen var fullbokad.

Min sämsta “högtid”.
På alla sätt.
Tiggeri. (“Alltså ni får BARA knacka på hos dom ni känner. Och bara om dom har pumpa på trappen! Och ni MÅSTE säga TACK! Och ni får INTE bara sikta in er på godiset. Titta på dom som öppnar också!”)
Frosseri. (“Alltså ni kan väl kanske SPARA detta nu, så har ni varje lördag fram till jul..?”)
Mörkt och kallt och utomhus och “jag är kissig” när vi är längst bort hemifrån.
Fast ungarna har ju räknat dagar i flera veckor, så det är ju kul att det kan glädja nån.
Och den där lilla tigern var ändå ganska gullig.

En sol, en naturlekplats, en Skrylleskog i Dalby.
En kusin och en kusinhund, en å så omhuldad kusinhund.
Sen gjorde höstlovet sej påmint och dundrade in sju bussar leksugna skollediga ungar bland stockarna.
Såhär mycket folk var för mycket, tänkte vi.
Och åkte till Högevalls äventyrsbad istället.

Solen stod lågt över träden när vi nådde Stenshuvud, vintertiden nallar på redan korta dagar.
Barnen fick välja berg eller strand innan mörkret föll, och valde strand.

Medeltida trappor och guidad väsenvandring.
Tjärhällarhål och andra listiga dödsfällor.
Fönstersmygar med utsikt ända till Bornholm.
Väsenverkstad med höstlovstillverkning av varenda unges eget väsen.
Glimmingehus var kul!
Och lite halsbrytande.