Dagens andra kusinstopp, hos team Karlsson/Johansson i Bredshult, med taxen Pelle och ett gulnat tidningsurklipp på kylskåpet som påminde om att tremänningarna Ruben och Viggo föddes med bara några timmars mellanrum för snart åtta år sen.
Viggo är född in i sina crosstövlar. Crosstövlar han mer än gärna lånar ut till Ruben.
Och hej vad det går, sjutton varv runt gården.
Depåstopp med marängsviss, sen sjutton varv till.
När Ruben kraschat in i ett elstängsel och landat i skogen åkte han bara ytterligare ett varv (well done!) sen preppade vi fiskespö och tömde eka på vatten istället.
Sjön bjöd på tre mörtar och en frihetstörstande liten abborre, tre tranor i fjärran och ett helt moln fullt av tusentals flygmyror som vi rodde rakt in i.
Och tiden, tiden går lika fort som livet.
Halv sju plötsligen, mitt på sjön, och vi som skulle hem och grilla middag till Ulla och Thord.

Aja.
Ruben har tydligen hittat en ny bästis så det behöver ju inte gärna dröja sju år till innan vi kommer tillbaka.

Hos Anneli och Bertil i Stenstorp har tre nya bebisgetter flyttat in, bland övriga hönor och vaktlar och morötter och dödödlor som tappat svansen och dåndimpat (Ruben begravde just den under några blad).
Daga, Ella och Lillie heter nygetterna. Som mormor och hennes systrar.
Daga, Ella och Lillie blir fina kompisar till gårdens gammgetter, Sten & Stanley.

Och igår fyllde Bertil sextio.
Sextio.
Hur snabbt går det här livet egentligen?

Skymning och spel, chips och elgitarr.
En perfekt kväll behöver inte vara krångligare än så.

Kioskaskrapet 40 år. Allaredan.
Och inte har hon hunnit ordna med nån fest, stackarn.
Så då blir det såhär.
Då blir det överraskning och glädjetårar och åtta kilo marinerad kyckling och nittiotalsdisco natten lång.
Såna är reglerna.
Älskade fina Sofia, den här dagen är din!

Efter en fantastiskt mysig månghövdad långfrukost och därefter uterumshäng med ösregn och skurar mot glasrutorna, landade vi i fullblodigt Nerfkrig på övervåningen.
Den minste människan sprang mest och servade alla med upphittade skumgummiskott, den näst minste låste in sej på dass och trodde han var säker, tvillingarna hittade armborst och skyddsbarriärer, och jag undrar ändå om inte den äldste tyckte det var roligast av oss allihop.

Den nya generationens favoritsamvaro.

En halvtimme på fyrenstranden, huttrande under ett badlakan innan regndropparna börjar falla.
Det verkar inte bli bättre än såhär.

Det skulle bli lite regn på natten. Vinden skulle blåsa 5-6 meter per sekund. Värre var det inte.

Strax före klockan tre vaknar vi av åskan. Och skyfallet.
Det droppar i pannan. I pannan! Luckan läcker in.
Jag smsar till Lisa att om det inte går att sova uppe i tältet får dom komma ner till båten. Ungarna kan vi slänga in där jag och Mattias ligger. Vi stora kan koka kaffe och te i aktern och invänta soluppgången.
Hon svarar att de varit vakna i fyrtio minuter. Men att de ska försöka somna om.
Båten vickar och åker fram och tillbaka, rullerullerullerull.
Jag slumrar stundtals. Mattias kan inte somna om.
I gryningen går han upp och ut och börjar samla ihop grill och sup och gummibåt, vi bör nog åka in mot land så snart det går.
Och dröser i vattnet från den glashala regnklippan. Med kläderna på.
Upp kommer han inte, nånstans.
Till slut får han tag i gummibåten, häver sej sjöblöt upp i den och åker ut till badbryggan.
Jag, som klarat mej hela sommaren utan Postafen, börjar känna mej sjösjuk.
Rullerullerullerull.
Jag vågar (med livet som insats eller iallafall ytterligare en uppsättning torra kläder) hoppa iland på klippan och gå upp och försiktigt viskväckas utanför tältet.
Vi bör åka tillbaka.
Screw morgondoppet och ö-frukosten.
Och medan de sömndruckna klär sej och vi packar väskor och tält blåser en madrass i sjön i den lätt hårdare vinden än vad som var utlovat (8-10 m/s istället för 5-6) och vi bär på yrvakna (och lätt skrämda) barn på båten i nån form av försäkrad/förankrad handräckningstrafik.
Jagar saltvattendränkt madrass med båt och båtshake halvvägs in till Bua strand.
Och får sen värsta Bamse på de sju haven-vågorna på väg in till hamnen, med toppar som hör hemma på Hawaii och dalar där man inte ens ser land.

Den där frukosten inne på säkra båtplatsen i hamnen, den smakar gott.
Strax efteråt glider Svahnsmorfar och Ganler in i hamn, lite bättre rustade för sjöväder än sju meter motorbåt.
Men jag vill säkert ut igen, iallafall så snart det slutar gunga på fredag.

Tre ungar Liseberg-tjoandes i fören, krabbnapp och svallvågsbadning, gummibåtsutflykter (där ungarnas egna slutade med att Ruben inte lyckades dra igång motorn igen och Stella till slut fick ro in dom till land) och en Svahnsmoster som smsade om ifall det var vi som låg rakt ut på insidan av Nordö och sen vinkade med nåt gult inne vid Kosanna-land.
En egen lång fin Lisa-stund medan pappor och barn tog båten in till hamn igen för att köpa glass och kaffe, en utflykt runt ön när dom kom tillbaka, med rostiga rester av Clark Olofssons sedan många år kapsejsade båt på sydspetsen.
Lägereldspinnaplock.
Nyfiken säl.
Hejdåvink till Svahnsmorfarn på Ganler som gick ut till havs i skymningen.
Underberger till mammorna.
Betande får bakom knallarna.
En solnedgång, en kortlek, ett blått hav mot kvällsupplysta hus på Bua strand.

En dag och en natt på Nordö med Nord-Svahn.
En kompakt liten sommar.

Hällregnseftermiddag klarnade upp medan vi körde in till Apelviken, jag och Jessica och Lisa.
Pizza på Brittas strandveranda.
Kitare, surfare, supare.
Solnedgång genom strandgräs.
På Majas vid havet gick Marit Bergman på scenen, blond numera.
Jag hamnade fel, bakom långa.
Mest tittade jag in i en gråhårig nacke, men då och då lutade sej gråhåret och viskade nåt till sin fru, då såg jag Marit, snabbt mellan övriga hår.
Dansa mamma. Vildros och kaprifol.
Jag flyttade mej litegrann. Nya nackar.
Sneglade på två meter Tobbe snett bakom och tänkte att han inte behöver knö fram och ta plats en timme innan spelningen börjar.
Orutinerat av mej att inte göra det. Mycket ofrekvent konsertbesökare nuförtiden.
Innan Ola Salo äntrade scenen gick jag bakåt. Såg ingenting någonstans.
Allra allra längst bak, mot lastflakets vägg, fick jag plats. Och såg jättebra.
Ringde dit Jessica och Lisa också.
Från flaket fick vi se en helt igenom fantastisk entertainer från Rottne flyga över scen.
Likt en rätt känd gaisares Rullande Åska-turné gästades han av såväl Adrian Modiggård som fina Marit.
The worrying kind. One of us is gonna die young.
Och It takes a fool to remain sane.
Denna lilla pärla som smygande kryper in lyckorus i kroppen, lyckorus och verklighet, det är så det är.
Det är så det ska vara.

Tack Ola. Tack Marit.
Tack för en oförglömligt fin kväll av inre explosioner.

Medan regnmolnen drog in från Danmark, gifte sej Gina och Nicke i Helsingborg, lite hemligt sådär.
Undermur- och underträd-skydd i stadsparken, moln och sol som drog fram och tillbaka omvartannat, och okända människor som ville ta selfies med bruden, lite oklart varför.
Grattis fina ni!

Mulen marknad, karuselltjat som lönade sej, socialdemokratsballonger (dom behöver allt stöd dom kan få i dessa tider!) och Afrikaklänningar, samtliga tyvärr för små.
Ballongbonk på vänner och mopperace både dit och hem, med Mattias och Ruben på snabba Mustangen och jag och Bertil på knatterflakan en kilometer bakom.
Billig marknad idag. Tvåhundra spänn på skrangliga karuseller, gratis Arsenalklistermärken av Afrikaklänningstjejen och inte en enda fidget spinner, trots cirka hundra stånd och sjuåring som prompt måste stanna vid samtliga.

Avslutning på utflyktsdag med Mattias alla kusiner och kusinbarn, grillat gott i Ambjörntorp.
Beer can burgers, nybakt Tegebornbröd, Helenas auberginegratäng, heavens.
Efter maten bar Jeanette ner utklädningslådan från vinden och hej! Där låg farmor Ewas gula bröllopsklänning och glittrade. Som en smäck satt den.
Ewa, gravid i femte månaden med Mattias, i november 1975.
Svärdotter Malin, i barndomshemmets vardagsrum fyrtiotvå år senare.
Mattias drog fram Bertils lila gamla fladderbrallor från sjuttiotalet, så tajta att han bara med nöd, näppe och oknäppt gylf lyckades åla i dom.
Och övriga - grannare skara har ingen sett.
Den här kusinklanen alltså.
Hjärta dom.

Sätila brygga, Lygnevi strand, ett koppel badande tredjemän bredvid Isa af Lygnern.
Ett doppstopp på vår utflyktsväg.

Äskhult.
Vandring, fika, historielektion.
Derras, Bengts, Jönsas och Göttas.
Fyra gårdar med fyra tårtbitsåkrar utför sluttningarna på en gammal drumlin.
Åkerlyckor, utmarker, rösen och gamla ogräs som försvunnit med dagens kvävefria lantbruk.
Lieslåtter.
Ljungbränning.
Odling och bruk som på artonhundratalet, när kvinnorna i byn gick barfota till Göteborg för att sälja kvigor. Och barfota till kyrkan på söndagarna. Enda dagen man tvättade sina händer.
Idag flabbar Bertil åt kuckelikuhönan och fascineras av Linderödsgrisen.
Större delen av vår månghövdade fikaklan ryggar lite smått när kossorna sätter fart ner mot sjön efter vatten.
En fin dag på Äskhult.

Bra att dom kom på att människan är gjord av blod, och inte överkroppslig gul galla och nederkroppslig svart galla som inte får blandas, så vi idag slipper sova sittande.

Vad är det för väder idag?
Åkabåt-väder? Njae, flaggorna står ut litegrann.
Åkatillstan-väder? Nä, Varberg på sommaren, är du galen?
Gåutiskogen-väder? Ja. Gåutiskogen-väder är det.
Och ut i skogen finns det kantareller. En hel del. Och fem stolta fjällskivlingar. Jag hade aldrig vågat plocka dem själv, de ser hemskt giftiga och flugsvampiga ut faktiskt. Men Mattias säger jo, och google säger jo. Så fem stolta fjällskivlingar får hänga med hem.
Huggormen som plötsligt ligger på klippan och solar tjugo centimeter framför mina fötter får inte hänga med. (Men han kanske pep ända dit av sej själv så högt som jag skrek.)
Vi hittar ett nytt kantarelleställe också, en hel liten sänka alldeles full med gulguld mellan grässtrån och grenar.
Blir closeupbilder på den. Inga avslöjande vidvinklar. Nån måtta får det vara här i världen.

Mycket bra present åt nybliven sjuåring: En inhyrd hoppborgshinderbana till lördagens barnkalas, samt åt kusinerna söderifrån på söndagen, eftersom deras mamma behagade jobba hela lördagen och inte kunde köra upp på hoppborgskalas. Men GRATTIS stora snälla fina Gustav! Och snyggt att du fyllde på en helg, så hoppborgshinderbaneföretaget hade flera dagar stängt för tillbakalämning. Go ahead... jump!

Ett spått regnväder som blev en solskensdag och kväll.
Vigsel i Carl Larssons trädgård och fest i Svineriet på Tången.
Så fina tal att jag, som inte ens känner vare sej talare eller mottagare, får blinka bort en tår mot nåt osett hörn, pinigt ju att tappa professionaliteten.
Fina folk!
Mer glada bröllop åt människorna.

Vänner, stan, uteserveringar.
Alla extrasäten upp i bilen.
Femtonårige barnvakten ringer innan vi hunnit upp på motorvägen och säger: Bertil har bajsat i pottan. Vad GÖR jag?
Strosar runt i Varberg med Helena och Maria.
Går till Cibon, där Mattias, Krille och Henke slagit sej ner med varsin öl.
Håller på att dö ihjäl oss av värmeslag.
Ler åt grejen med att äntligen denna sommar hålla på att dö av värmeslag.
Går vidare till Stadt och uteservering i skugga.
Möter upp Åsa strax senare, på Mono för middag.
Går upp till Nöjesparkens trädgård för 123 Schtunks föreställning av Strindbergs Ett drömspel.
Håller på att dö ihjäl oss av skratt.

Det är synd om människorna, säger Strindberg.
Ja, det är synd om människorna som aldrig går och ser 123 Schtunk.

02:15 Vaknar. Försöker somna om. Blundar. Ignorerar katastroftankar.
04:02 Ger upp. Kollar Facebook och Instagram.
04:48 Solen går upp. Jag går upp.
04:55 Samlar ihop bok, filt, madrass att sitta på och två knäckebröd, och balanserar allt (knäckebröden i munnen) längs sidan av båten för att hoppa iland och läsa tills resten av familjen vaknar.
04:56 Misslyckas med att hoppa iland och fastnar mellan båt och klippa i 45 graders vinkel. Säger svärord. Fortfarande med knäckebröd i munnen.
04:57 Mattias sticker yrvaket upp huvet ur luckan.
04:57:10 Mattias stöttar mej iland. Madrassen och filten kvar ovanpå båten. Jag hade missat att han la ut båten en meter igårkväll för att vi inte skulle stöta emot klippan inatt när vinden skulle vända.
04:59 Läser med rumpan mot bar klippa istället. Störst av allt. Malin Persson Giolito.
05:20 Fryser. Vågar inte hoppa på båten igen.
05:29 Fryser jättemycket. Går runt litegrann. Fotograferar en blomma.
05:35 Bestämmer mej för att jag inte kommer våga hoppa på båten innan Mattias vaknat igen, lossat ankaret lite och dragit den närmre förrädiskt morgondagghal klippa.
05:36 Går runt hela ön.
05:42 Kommer på att det finns skitmycket huggorm på såväl Ustö som Hallands Väderö.
05:45 Glor konstant ner i backen.
06:25 Har stirrat efter huggormar i femtio minuter. Håller på att skita i brallan när fågel flaxar upp från grästuva en halvmeter från där jag passerar.
06:47 Kommer tillbaka. Mattias står i båten och kokar te.
07:00 Äter frukost med min man i morgonsolen. Har aldrig druckit en så god kopp te i hela mitt liv.
07:46 Fåren dyker upp på klippan alldeles söderut.
08:10 Kokar vatten igen. Andra koppen te. Också alldeles underbar.
09:05 "Mamma, jag har VAKNAT."
09:10 Gosar, kramas, pussmaskinen. Sätter på Wall-E på ipaden.
09:15 Mattias har somnat i ett hörn. Jag somnar på honom.
09:17 Mattias snarkar jättehögt. Jag vaknar.
09:25 "Mamma, jag behöver göra MORGONKISSEN."
09:38 Dukar fram frukost åt barnen.
10:31 Kastar loss från Nordö, sätter kurs mot Bua hamn. Jag och barnen på fördäck. "Jag vill ALLTID åka här!" ropar Ruben i fartvinden.
11:02 Går in i Bua. Ruben hittar en nyckelpiga. Lotta, Johan och Vidar gör loss och går ut mot Sunnerö.

Ändå. Tänk på det här i november.