Äntligen. Tre sekundmeter sydvästlig vind.
Kylskåpet på, sup och badkläder packade, kuddar åt alla.
Ut. Söderut? Norrut? Vet inte. Ut och kolla sälar först?
Sunnerö. Lite för många båtar på rad inne i viken.
Nordö. Inga såna bohusländska pärlband av seglarklädda.
Det blir Nordö idag, ikväll, inatt.
Upptäcksfärd, sakletning, gissa bajset och osynligt gömd liten tjärn.
Rescue Torsten Brunius på utryckning.
Krabbfiske, några varv med sup.
Solnedgång. Stilla grann solnedgång.

Det här är livet, som Melker sa.

Nu är dom klara med årets klipperi, kratteri, tipperi, de här tre häckdelande grannarna.
Dom kan ha gått till Pär sen för varsin öl.
Och sen till Jens för ytterligare varsin.

Nitton grader och snålblåst, men åtminstone sol.
"Får vi ha vattenkrig?"

Det blåser solsken och båten guppar still.
Det blåser solsken och häckarna behöver klippas, döda buskar behöver röjas bort, alla trädgårdens bär behöver plockas in innan de blir övermogna eller uppätna av hungriga kryp.
Jag och Bertil tar oss an krusbärsbusken medan Mattias går loss med häcksaxen.
Mina fötter klafsar runt i mina tre år gamla skitsnygga skinnballerinas, skor jag aldrig kunnat ha mer än en halv dag innan skoskavet gjort blodiga hål i huden. Nu har jag dragit på mej två par strumpor under för att töja ut dem, och ställer mej i en hink vatten med jämna mellanrum för att forma dem efter fötterna, klafs klafs klafs.
Bertil jagar myror, ramlar och slår upp knät blodigt utan att säga ett pip och tjuväter krusbär ur den färdigrensade bunken.
Anon sov hos Ruben inatt.
Ruben sover hos Anon nästa natt.
Den ungen ser vi nästan lika lite som störste storebror nuförtiden.
Det blåser solsken och båten guppar still.
Nästan alla häckar är klippta.

På kvällen har makrillkön försvunnit, och när vi får ändan ur båten och drar (i ordets bemärkelse, ungarna åker cykelkärra) till andra sidan hamnen har dom redan packat ner alla karuseller utom två. Inte för att just det gör nåt. Skrangelkarusellerna här kostar nästan lika mycket som ett åkpass på Liseberg om man har tjatiga ungar. Vilket man har.
I år finns glutenfritt panerad makrill, sicken lycka! Och god är den med.
Ett halvt musikquiz från scenen, solnedgång bakom Sjöräddningen och sen kallar sängen på små loppsprungna pinnaben.
På återseende lilla Makrival!

Peter Johansson sjunger gamla Queendängor så det ljuder över hela hamnen och vi flyr trängseln och tvåtimmarskön till makrillen och eftermiddagshänger i båten och lyssnar istället.
En öl, en ginger beer, en gummibåt med underåriga kaptener arton varv runt hamnen.

Den lille papricalopparn hade inte brått direkt.
Han stirrade motvilligt på sina antagonister och stannade efter fem meter.
BÄR MEJ, domderade han.
330 av loppets 350 meter promenerade han ilsket fram i snigelfart, strax framför de båda neonklädda insamlarna. Sen kom upploppet där Nina och Astrid stod och klappråderade och hejade, och då blev det fart på bena.
JAG SPRANG LOPP! sa han lyckligt efteråt.
Joråsåatte. Du sprang lopp.

Den store klirrevarvarn var det annorlunda med.
Jag känner mej NERVÖS, sa han, log och följde efter loppvana Astrid in i startfållan.
Skott av, och iväg.
1,3 kilometer. Ett varv runt Varbergs fästning.
Och himmel och pannkaka vad snabbt han kutade runt den där borgen!
6:59, bara 40 sekunder efter Astrid.
Igår sprang han orientering uppe i ösregniga Källsjöskogar, livets första inskolningsbana efter en handfull Knatteknat genom åren.
Han klev genom de sjöblöta höfthöga grästuvorna (där min papperskopierade skuggningskarta dog blötdöden redan efter första kontroll) och gapade så det ekade i skogen: JAG HAAATAR ORIENTERING!
Men en lopplöpare kanske han är ändå.
På raka soliga vägar.

Skulptur i Pilane.
Längst upp på nordvästra Tjörn.
En liten undangömd pärla utan egen vägskylt.
Här kan man gå i timmar, barnen kutandes före i upptäckarlusta och Mattias klurandes över hurdana material man kan göra vad med.
Mitt nummer ett utflyktstips i Bohuslän.

På lilla ön Mjörn, mittemellan Orust och Tjörn, dyker Sundsby säteri upp, med fisksoppa, knytnävsstora köttbullar och en köksträdgård där barnen får plocka vad dom vill.

Skog, grottor, utkiksberg.

Maria. Och hönorna. Hönor har Maria många. Och ungar gillar hon, mina fick gå in och plocka varsitt eget ägg i hönshuset och varsin egen gurka i växthuset.
Det är inte var dag man står och käkar en hel gurka ute på en åker sådär.

Det är mitten på juli snart, och vi har ännu inte spenderat en enda sekund på Båle. Så när sommaren skymtar fram litegrann, som till frukost i solen imorse, då packar vi en kasse handdukar och badkläder, en kasse strandleksaker och krabbhinkar, tar med extrabarnen för dagen Harry och Elof, och tar flakan till Båle.
Det mulnar på en smula. Högt vatten runt krabbstenarna. Vattnet är oväntat ljumt, jag tar sommarens första dopp, men det är jag ensam i familjen om, även om Bertil vågar sej utanför ilningsgränsen.
Stranden måste ha rensats inatt för den är ren och lenkrattad, Ruben vill inte ens byta om, och när de första dropparna faller fattar ingen att det är just regn innan alla vänder sej mot varann i förvåning. Kände du..? Var det..?
Det blir rafspackning och flakafärd hem för lunchpannkakor i köket istället.

Kom igen nu sommaren. Bättre kan du.

Efter att ha fått Pärs gamla gummibåt gratis, lagat femtio små hål i den och på det fått en begagnad liten tvåhästars utombordsmotor för ett par hundralappar, drog vi alltihop till hamnen idag på Mattias förmiddagssnickrade hemmabygge till transport.
Upp på båten, ut i gattet, söderut mot Sanddamm.
Där ankrade vi upp och sjösatte.
Mattias, Ruben och Bertil tog en sväng, (fler vuxna hade nog gjort att de två stackars hästarna i motorn gjort att båten gått typ bakåt av långsamhet) så jag stannade kvar i storbåten, redo att komma till undsättning vid haveri. (Not. Jag vet knappt hur man får våran båt att starta.)
Ruben lärde sej snabbt att köra. Tio minuter senare bjöd han morsan på en sväng in till Sanddamms strand och tillbaka. Och ytterligare tio minuter senare körde han och lillebror runt i viken ALLDELES SJÄLVA (till min lilla förskräckelse, men pappans trygga försäkran om att flytvästar gör sitt jobb på den minuten det skulle ta att ta sej till dem).
Var ju kul det här!
Mormor, Ruben vill bjuda dej på en åktur. Ärumä?

Morgonsolen skiner värme, jag plockar jordgubbar, vinbär och krusbär i landet som snart blir den godaste frukostsmoothie jag någonsin gjort.
Bertil har klarat en vecka i kalsonger.
Mattias snickrar ihop en ställning till cykelkärran, för att spänd efter flakmoppen kunna frakta ner gummibåten till hamnen.
Lite studsmatta. Lite hammockvila. Lite vattenkrig.
Och så är det egentligen en vanlig måndagsmorgon.

Båten, våran helt nära lilla sommarstuga.
Vi packar en väska med chokladmuffins, dricka, kortlek, krabbspön, högtalare och bok, och tar oss några hundra meter hemifrån.
Sen hänger vi där. Hela dan.
Beställer pizza, fiskar upp krabbor och häller i dom igen, läser massor av sidor, lyssnar på José Gonzales, äter ostbågar och spelar skitgubbe, under måsarnas skri.

Livet, alltså.

Solen sken på Värö IP och snålvindar blåste, ungarna köpte godis i kiosken och Bosse sålde lotter.

Efter sex raka vinster i gruppspelet och dito i semifinalen, blev till slut Zachrissons Livs för svåra i finalen, där tvåmannaföretaget Kylteknik Norra Halland AB (med själva kylteknikern Pär Svahn på sistaminutensemester på Kreta men med alla hans polare på plats istället) föll med 4-3 och fick stappla av planen med en silverpokal.

Väröbackas företagsfotboll, stället där fyrtioåriga exdivisionfemmare går all in i närkamperna som om de inte vore en dag över tjugo,.
Lyckligtvis (och lite lätt förvånande) gick samtliga hem med hela armar och ben idag.
Hur de där armarna och benen mår imorgon är dock en helt annan fråga.

Att bryggsegla, det är vi svinbra på.

Skenet bedrar en smula.
På följande bilder kan man se idel solsken och poollek och glass och plockahallon.
Verkligheten var lite mer: Två treårstrotsiga killar drabbar samman i en detärMINtraktornejJAGhadeden-bonanza av sällan skådat slag.
Men ändå.
En riktigt lat semesterdag som semesterdagar ska vara.

Kantarellmackor och baconlindad torsk, kurragömma, solsken och schersmin.
Barnen kom in från trädgården med efterrätt, det var vad de hittat i landet; vinbär, krusbär, jordgubbar, citronmeliss och gräslök, i vatten.
"Rut ville inte att vi skulle hälla på vatten, men det ville jag."
Oväntat gott! Särskilt gräslöken var pricken över i.

Den där familjen överhuvudtaget är faktiskt pricken över i.