Det har bara sex rum, det här finca-hotellet. Sex rum och helpension, med hemlagad trerätters till kvällsmat.
Förrätt: Heta gambas-räkor.
Huvudrätt: Paella.
Efterrätt: Chokladkaka till den glutentålige och jordgubbar i apelsinjuice till mej.
Mattias petar i paellan. Det är många ärtor i. Ärtorna är så att säga utblandade. Det är även räkor, krabba och musslor i. Jag SKA äta detta, säger Mattias. Men jag äter inte blåskäl! Blåskäl äter jag INTE.
Jordgubbar i apelsinjuice var oväntat jättegott. Tips att ta med hem. Men så är också Sóllerdalen känd för sina apelsiner.
Sóllerdalen, som vilar mörkt blå nedanför berget.

Några vandringsskor har vi inte med oss, trots att leden mellan Deià och Port de Sóller går precis här ovanför vår finca. Vi knallar iväg en kortis ändå. Hälsar på trädgårdens åsna. Släpper en sten i en djup brunn. Går tillbaka och öppnar en öl i trädgården. Sitter kvar där tills solen försvinner bakom berget. Har det som en borde ha det när en har det som sämst.

Här stannar vi för resten av dan. Inga fler utflykter. Jag tror inte att det går att köra dessa knaggliga serpentinsvängar upp hit överhuvudtaget efter mörkrets inbrott.
Inte för att det liksom gör nåt.

Jo, då har vi plötsligt checkat in i paradiset ovan tjugo serpentinsvängar.

Uppåt igen från Port de Pollenca (hur i hela friden hittar man den där lilla knorren på tangentbordet, som ska vara under c i Pollenca?) genom Tramuntanas toppar och dalar och sluttningar och sänkor, en snabb titt på the sanctuary i Lluc, förbi högsta toppen Puig Major på 1445 meter (med en liten observatorieglob och military zone-stängsel), två stilla fjällsjöar och en tunnel, tvåhundra cyklande cyklister och femtio vilande, innan backarna rullade nedåt igen mot Sóllerdalen, citruslundarna och havet.

Så lämnade vi murarna till pool och sol, och checkade ut från tysklyxiga Mediterraneo Hotel.
Upp i bergen mot Artà, vidare nedför sluttningarna mot Alcúdia och Port de Pollenca, och sedan: slingervägar ut på Formentor-halvön.
Här kom cyklisterna.
Bosse hade visserligen nämnt att vi skulle komma att se en hel del cyklister på ön, men omfattningen av det hela hade jag inte begripit.
Det är cyklister överallt. Hela tiden. Bakom varje krök: En ny klunga lycrakläder. Gula. Blå. Röda. Gröna. Lila. Snabba nedför. Långsamma uppför. Tre i bredd. Uppför, som nedför.
Det var bara att inta manana-läge och krypköra efter cyklisterna.
Förbi Cala Bóquer och Platja de Formentor, bredvid Fumat-berget och Cala Figuera och sedan låg den där bakom en krök, fyren på udden av Cap de Formentor.
Ett fik fullt av avhjälmade cyklister, en hisnande utsikt över lodräta bergväggar, och ett disigt Menorca långt borta i fjärran.
Och så; samma slingervägar tillbaka igen.
Men. I tjugofem grader och med nedvevat gör faktiskt inte bromsande cyklister ett smack.

Tidig morgon, bok på balkongen i vårvärmen, med de första silande solstrålarna mellan palmerna.
En frukost att bågna av, Mattias blev så mätt att han var tvungen att ta en lång promenad.
Jag stannade nöjt kvar vid poolen med min bok under tiden.
Här kunde en ha stannat ett tag. Läst hundra böcker som aldrig hinns med annars.
Om jag bara inte längtat så sprickmycket efter barnen, vill säga.

Solen går ner bakom hotellet, poolerna tänds upp och den stora kvällsbuffén dukas fram. Den största jag sett. Jag var mätt innan jag ens tittat i alla hörn. Hundra tyska pensionärer kan inte ha fel om ställen med god mat. Bra måttstock. (Man behövde ju inte ta av just griseknoen.)

Liten försvarsfästning på udden av naturreservatshalvö, där hästarna strövar fritt (till Mattias lilla förskräckelse).
Pinjeträdskonstaterande efter lukttest.
En papegoja och noll ormar.

Joråsåatte. Här ska vi nog trivas för en natt, vi och hundra tyska pensionärer (som håller sej i skuggan trots tjugogradig vårvärme).

Hyrbilsfärd över slätter och bredvid berg, genom Algaida, Vilafranca de Bonany, Manacor och Porto Cristo, mot Sa Coma. Och lättjan.

"Good morning ladies and gentlemen and welcome onboard this flight bound for Bahamas.
The flight will take approximately ten hours, or maybe three.
Captain on this flight today is Batman, with Robin by his side.
The staff working in the cabin will be Captain America and me, Shrek.
We wish you a pleasant flight, thank you."

Den stewarden ville nog bara kolla om det var nån som lyssnade alls på vad han sa.

Mot Medelhavet!

Några dagars sol på en finca i bergen, det blir fint, hejrå!

Tycker ni det är lite mycket Bertil i bloggen nuförtiden? Det är rätt mycket Bertil i hela livet nuförtiden. Eftersom jag jobbade på när jag fött honom och inte stannade hemma ett år som vanliga morsor, så har vi nästan alla dagar kvar att ta ut hos Försäkringskassan.
Mattias är hemma varje måndag nu. Och jag varje fredag, om jag inte får jobb. Då byter jag runt litegrann så det passar. Så efter föräldraledig måndag, tre dagar vabb och föräldraledig fredag har vi nu återigen en föräldraledig måndag då vi äter frukost med en pusslande nakenfis och förskolepersonalen nog börjat glömma bort hur han ser ut ens.

Idag är det fyrtio år sen min morsa och farsa slog sina påsar ihop och sa ja inför prästen. Det firade dom med att gå poängpromenad i Valinge och spela bingolotto, iallafall tills vi kom och avbröt bingolottandet. Blåbär och glass och lika gulliga än idag. Happy dom!

Söndagsmiddag delux!

Orienteringshelgmorgon. Var ju inte igår.
Men vi följde med mamma och pappa, jag och Bertil, till Hällesåker och snitslar och skog.
Knatteknat med Lisa och Gustav och Malte.
Uggla och pingvin och get, dom var skitduktiga, det kändes nästan som att de gick där och passade kartan när de letade efter vilka djur som skulle pipas pinne i härnäst.
Sen blåste vi pris-bubblor medan vi väntade på Anders och pappa och mamma som knallade runt ute i kuperad terräng (liksom lite mer på riktigt) innan vi åkte hem till Anders och Lisa och åt våfflor, våffeldagen till ära.
(Mitt återtåg till mösatröv får härmed vänta.)

...och våren är nära!

Jag är så nöjd med min födelsedagspresent till Mattias i år.
En karta (min grej).
Över Liverpool (hans grej).

Eftermiddagspåhälsning av Lisa, Gustav och Malte, en sväng till hamnen där födelsedagsbarnet provtrycker drev, och så lite uterumshäng i sommarvärmen, innanför vårvindar friska.