Söndagsmiddag delux!

Orienteringshelgmorgon. Var ju inte igår.
Men vi följde med mamma och pappa, jag och Bertil, till Hällesåker och snitslar och skog.
Knatteknat med Lisa och Gustav och Malte.
Uggla och pingvin och get, dom var skitduktiga, det kändes nästan som att de gick där och passade kartan när de letade efter vilka djur som skulle pipas pinne i härnäst.
Sen blåste vi pris-bubblor medan vi väntade på Anders och pappa och mamma som knallade runt ute i kuperad terräng (liksom lite mer på riktigt) innan vi åkte hem till Anders och Lisa och åt våfflor, våffeldagen till ära.
(Mitt återtåg till mösatröv får härmed vänta.)

...och våren är nära!

Jag är så nöjd med min födelsedagspresent till Mattias i år.
En karta (min grej).
Över Liverpool (hans grej).

Eftermiddagspåhälsning av Lisa, Gustav och Malte, en sväng till hamnen där födelsedagsbarnet provtrycker drev, och så lite uterumshäng i sommarvärmen, innanför vårvindar friska.

Klockan 14:40 slutar Ruben skolan, och hämtningspatrullen är i så god tid att vi hinner solhänga mot gympasalsväggen, den varmaste och goaste vårsolsvägg som finns.
Bertil springer fram och tillbaka och trycker på självutlösarknappen, och trots att han har tio sekunder på sej hinner han sällan tillbaka. Det är ju roligt att trycka på allt. Samt dansa lite på vägen.

Tröttpigga är vi allihopa, och så tar vi en förmiddagskopp te i solen, oss vabbföräldrar emellan.

Det fantastiska i att ha skapat nåt sånt här.

Lövräfs, knollrig rabarberknopp och studsmattekatt, på ledig måndag.

För hundra år sen brann jaktslottet på Seatons kulle ner, men dom underjordiska gångarna är fortfarande kvar. Lätt raserade och krympta av jord som ramlat ner, men ett paradis för ungar som ännu inte uppnått fullstor benlängd. (Två meter Fredrik gav det ens inte ett försök.) Lägg till fina kompisar, grillmat och termosfika, samt fjolårets samlade arsenal av bruna löv, och du har en perfekt söndag!

Vårsolen skiner i snålblåsten och vi drar på oss halsduk och hänger i trädgården.
I garaget ligger den nya gummibåten.
Pärs gamla, med hål i.
Dom lokaliseras nu, hålen, genom påsprutad rengöringssprej som efter en liten stund börjar bubbla där luften går ut.
Lappa och laga, liten ansträngning för gratis båt.

KAN vi sätta upp studsmattan idag, SNÄLLA, ber Ruben.
Studsmattan, nästa fådda grej.
Jens urväxta, som han frågade över häcken i höstas om vi ville ärva.
Ungarna hoppade jämfota av lycka, jag var lite mer tveksam med Hugos armbrott för vaddetnuvar åtta år sen i färskt (nåja) minne.
Hugo ramlade över kanten den gången.
Men Jens studsmatta har nät.

Barnen sätter ihop studsmattan, nästan helt själva.
Snålblåsten kyler.
Men ändå - någon slags vår.

Med saft och bullar i väskan och Pokemon Go på mobilen, ett varv runt fästningen i stan.
När barnet får vad barnet önskar.

Den här ungen alltså.
Behöver ensam punktmarkeras av SEX pedagoger.
Änna pinit.

Hemma.
Uterumslunch.
Fredag.
Yey!

Nya frisyrer på två och ny tröja på en.
Nya chanser för missade scener och sen dog hon, Gioconda. Igen.

Å, som dom kan konsten att muntrauppmittijobbet, den där fantastiska förskolepersonalen på Fyren! Pling säger det i telefonen, och så får man en liten uppdatering på Bertils havanden och göranden. Jag älskart.

Vilken fröjd det var att sitta vid hotellfrukosten imorse, slöläsa Sydsvenskan över knäckemackan och tekoppen, och plötsligt bläddra upp världens finaste recension av Barmark. Så glad. Och så sjukt stolt över Malin Nord!

Mitt andra hem, det här rummet.