Påskliljor, såpbubblor och en sovande katt.

Den stora tjockan ligger tung och kompakt över havet. På telefon kvittrar farmor att de sitter och solar ute på altanen hos henne. Tre sekunder senare är vi på väg.
Det porlar i bäcken av vårfloden. Blåsipporna har ännu inte krupit fram.
Stigen upp till Borrås skåra är lite glatt av gegga, men starka barnaben kämpar sej upp.
Eko i skåran, solsken på andra sidan, utsikt över skog och mark och hav.
Eller nja, inte över hav.
Man ser den stora låga molnbanken, som en vägg över Väröhalvön. En böljande vägg som kryper och trevar längs åkrarna.
Här borta i solen har vi det varmt och skönt.
Snart nog ska vi ändå åka tillbaka till det isande råkalla.

...och från havet blåser en isande grå kall vind.

Just precis idag börjar den.
Den långa sköna uterumssäsongen.
Och inbjudna till premiären, med grill och brasa och pompa och ståt och undertäcket-bromance, var herrskapet te Brettes.

En kopp te med solvarm rygg, den bästa koppen te på hela långa vintern.

Ah, den solen, den visste var den tog.

Ute.
Dimma.
Andas Krokstaluft.

Bibliotekslån idag: Kivi och Drakbrakaren och Lilla björn på semester.
Den senare direktfavorit.
Min bästa syssla det här. Bokläsning i soffan.

Det är en sån där dag då jag inte tar mej ut.
Då jag lämnar ungar, dricker te och tar ut och in skivor ur gammdatorn var tionde minut, eftersom jag håller på att föra över hela mitt gamla cd/dvd-arkiv till ett hårddiskdito. Gammdatorn (som kan läsa skivor till skillnad från nydatorn) har stått där på skänken och tuggat i två månader nu. Skiva efter skiva. En del är trasiga, de går inte att läsa. Alla mina bilder från resan till Rom är borta. För alltid fast inuti trasig oläsbar skiva.
Utanför fönstret smälter snön bort. Och börjar yra på nytt.
Barnen kommer hem, dyker ner i nya sackosäckiga korvkudden. Vill ha spaghetti och köttfärsås. Försäkringskassan ringer och förhör mej om SGI. Sjukpenninggrundande inkomst, ett system så vansinnigt smalt anpassat till alla med A-skatt. Det är utvecklingssamtal på förskolan, Hugo ska passa småbrorsorna. ICA har slutat ta hem Latte Art, igen. Jag lägger det bland alla andra i-landsproblem i irritationsbanken och börjar fundera på om Coops hemkörning kanske är nåt att ha. Googlar lite på solresor. Turkiet är klart billigast. Börjar tänka på flyktingars väg till fots och slås igen av att mina problem inte är några problem. ICA har slutat ta hem Latte Art?? Lägger ner datorn och bygger lego med Bertil. Luktar och pussas.
Gott så.

När skolan slutat hämtade vi Ruben och Svante där och körde en mil inåt land.
Till Veddige, med lite mer snö, lite mindre tuvig barmark mellan snowracerns medar.
Vårdcentralsbacken var för kort, Moabacken var igenstängslad, backafallen vid grustaget i Diseflat var för... brant?
Jo, kanske för vissa. Andra kastade sej dödsföraktande utför branten med morfar i täten.
Ett ymnigt snöfall. Ett sånt vi sällan ser.
Och kaffe, te och bullar på Alvägen efteråt.

Visst, det är mars.
Men yttepyttelite vinter hade vi ändå längtat efter.

Det gäller att passa på. Nu har dom visserligen lovat snöfall i några dagar över Västkusten, men redan till helgen blir det regn.

Snön har lagt sej hjälpligt.
Men alldeles tillräckligt för att att åka Kyrkebacke när alla andra jobbar och går i skolan.
Jag älskar de här föräldralediga måndagarna och fredagarna vi har skaffat oss.
Särskilt som jag kan stuva om mina egna jobb lite hur jag vill och följa med ut i pulkabacken på Mattias lediga dag, jag med.

Det stormar upp snöväder utanför fönstrena. Jag och Bertil badar med tolv ankor, två båtar, och ett amfibieflygplan. Ikväll ska jag och Mattias på premiär på Den Stora Ensamheten på Teater Halland, barnvakterna är på väg på sliriga vägar från Veddige i detta nu.
Krokodilen RÄDDAR dej! ropar Bertil.
Winter is coming.

Dom nästanvuxna hade fart i bena idag och drämde till med en seger.

Drivingrangen på Sjögärde, ett frysande blåshål.
Men grabbarna är genomlyckliga iallafall!

När Mattias och fd skäggmonstret numera lenkinden Krippa sätter sej och beställer obskyra (och dyra!) ölsorter från Systembolagets webb är det inga Norrlands Guld som klickas hem direkt.
De snackas smaker och dofter av vörtbröd, sirap, russin och choklad, det är som att de här mikrobryggerierna försöker slå knut på sej själva för att komma på de fyndigaste och krångligaste och hippaste ingredienserna, såväl som själva namnen då, till sina öl. Sen pscht-ar de upp nån gul och fruktig variant som de skärskådar innan de provar den som en annan Carl-Jan.
-Åh, kolla, här ser man riktigt hur den är helt ogenomskinlig av små små persikoskal!