Malin: Om jag bara hade deras flightnummer så kunde jag ju kolla på Flightradar var dom är just nu! Fast dom landar ju nio imorgon lokal tid. Då borde man kunna kolla när dom startade från Moskva ikväll. Nähä, det kunde man inte på redan avgådda flighter. Men om jag börjar boka en resa på samma sträcka fast om exakt en vecka? Ja, kolla! Avgår Moskva 19:55.
(Måttar med handen mellan Moskva och Phuket på kartan)
Dom borde ju vara typ i... Afghanistan nu. Man kan ju klicka lite planlöst på alla flygplan som finns i luften där.
(Zoomar in kartan och ser hur många flygplan som finns i luften i världen)
Oj... Fast man kan ju ändå testa att klicka på några. Man ser ju vart dom har nosen vänt liksom. Nosen mot Phuket....
Nähä.
Nähä.
Nähä.
Nähä.
JA! KOLLA! MOSKVA TILL PHUKET 19:55-09:00!!
DOM ÄR I SÖDRA UZBEKISTAN! Jättesnart i Afghanistan, de korsar gränsen till Afghanistan om typ fem minuter, kolla, dom kommer flyga rakt över Kabul.

Mattias: Du sa att dom skulle flyga över Afghanistan nu, det var ju FEL.

Malin: Men kolla, JÄTTENÄRA Afghanistan, bara en halv centimeter kvar typ!

Mattias: Ändå fel.

Mvh
Stolt Flightradar-användare ändå.
Lite nördigt intresserad av geografi.

Snart är det två år sen vi åkte till Malaysia och Thailand, jag och Camilla.
Imorse åkte Lisa och Fredrik och Stella och Elvin och Alva och Nina och Mikael och Astrid och Harry och Elof dit.
Och jag är livsavundsjuk.

Horton och ostbollar i nya teverummet. Som det just blev när mamma och pappa kom bärande på sin avdankade "gamla" teve, vilken Ruben (och Bertil) med stor förtjusning förbarmade sej över.

Mycket bra att göra sånt här när barnen inte ser. Och sen knö in allt i säckar i garderoben och så får de komma upp och se sitt nya OMMÖBLERADE rum, då ser de bara att det är annorlunda och att vi städat (så de slapp) och missar att typ hälften av alla leksaker är by gone.
Nu får vi bara försöka undvika att de följer med in på secondhanden och vill köpa tillbaka sina egna gamla leksaker, som Malte gjorde för några år sen när han kom hem till Krille och Maria och ba: Kolla vad jag har köpt, en sånhär, en sån som vi hade förr som blev borta ni minns?!

Tjugo år fyller hon idag, den här tjejen.
Jag fattar ingenting, tjugo år? Hur hände det?
Och med en morsa som är flera år yngre än jag dessutom, nånstans där börjar allting bli förträngande obegripligt.
Men GRATTIS världens i särklass bästa Mikaela!

Men HUR gör folk som har tvillingar när de hämtar på förskolan?
Innan jag fått på Alva jackan var Bertil försvunnen, och när jag hämtat Bertil hade Alva gömt sej, och när jag till slut fått på båda två skor och jackor hade Ruben och Stella försvunnit långt in på Jollen och hällt ut lådor med leksaker där de satt och lekte.
Och så sa Bertil: Jag har bajsat.

Men jag går inte ut och tar nåt kort på den här stormen idag, det får DN sköta.
Rätt gött med en kopp te härinne!

Vi är inomhus och det är varmt.
Klasstvå-varning med orkanbyar och blötsnö är på väg, vi ska på middag hos mamma och pappa, all snö är borta och inte ens en liten snögubberest finns kvar.
Men, happy sovmorgon ändå.

Dom här. När dom är sams och tittar på film i störste brorsans soffa, då är dom gulligast i världen och behöver inte alls gå och lägga sej trots sen timme, det är ju ändå ledig-sista-jullovs-dag imorgon!

Nu är garderoben utrensad. Och orka hålla på och lägga ut allting ett och ett på nån köp-och-sälj-sajt. Det får stå här i kassar sålänge. En kasse med gravidkläder och amningstoppar, nån som ska ha en knatt som vill ha dem? Två stora säckar andra kläder. Hur kan jag ha haft så mycket i min garderob som jag inte använder? En kasse skor. Vinterfordrade converse, oanvända (lite för små) sneakers och tjocka vinterkängor i storlek 40. Och en brasgrind. Men brasgrinden har jag en spekulant på. Hon kommer på onsdag. Annars, kom om nån vill ha nåt. (Jag har bara barnens garderober kvar.)

...och vi haver en liten lekplatskulle med vita fläckar på.

Pappan lämnade knappt soffan på hela dagen.
Om honom är det synd.

Säkrast att passa på att göra en snögubbe innan det förmiddagslagda barnkalaset.

Det är synd om pappan därhemma.
Han tar sej inte upp ur soffan, inte av tumvärk idag utan av tablettsmärta i magen.
Tretton tabletter om dan ger dubbelvikt magknip, aldrig får han må bra här i världen.
Oss andra är det inte synd om.
Isen på Guttaredsmossen har frusit tillräckligt nu för att bära oss, nog för att ett brötdovt brak-knak fick upp oss väldigt snabbt på stranden där i början, men mer sprickor än så blev det inte.
Isen sa BRAK! ropade Bertil med ett oanande gapskratt.
Mariekex och varm saft och Karins trycka-på-knapp-värmepåsar, tre minus och en blek sol strax ovan horisonten.
Är man frisk har man det bra.

Nu är det VARNING och STARKA BILDER FÖLJER och SPOILER ALERT och allt sånt.
Klicka INTE in er på följande inlägg om ni inte gillar blodiga tumstumpar, stygn på människohand eller kroppsslamsor i allmänhet.
För idag öppnade de upp gipset och kollade så inte det svarta spridit sej ännu mer, och bestämde om det skulle behövas ytterligare en operation eller ej.
Det behövdes inte. Inte nu.
Men den här stackaren fick SJU veckors sjukskrivning.
Han, som är det rastlösaste jag känner.
Sju veckor, det är slutet på februari.

Tänk att det blev såhär.
För ett litet litet papercut.

Det är fryskallt ute.
Våra nio västkustminus blir nitton med norrlandsmått mätt (inget mot de tjugonio minus jag fick rapporterat till mej från Handog, Jämtland dock).
Fast nere på bryggan är det lä.
Nere på bryggan sitter näsan mot solen och känner sej lite som vårvindar med glass.

Hej jullovsaktivitet! Hej normalitet! Eller inte. Jag har då aldrig vunnit över Mattias förut.