Bertil älskar den lilla landskapsplanteringen som står vid förskolans grind. Varje dag måste vi stanna där. Titta GODAN, säger han, fast grodan försvann för över en månad sen. Nu är det flera små hus, några tomtar. En uggla. Ett troll.
A LILLA Bertil, säger pappan på Bertilspråk. Vi måste plantera ett eget sånt landskap till honom.
Så det gjorde vi.
Ett på trappen. Ett inne.
Får vi pynta med vad vi vill?
Och plötsligt stod där en röd Briotågs-traktor bland murgrönebladen.

Håkesgård i Stamnared, långt vackrare och mysigare och lugnare än nånsin Tjolöholm.

Det känns inte så länge sen ändå. Här gick jag i fyran, femman, sexan och hoppade hopprep och twist, gjorde gångar i buskarna och studsade tennisboll i fyra målade kvadrater. Här sneglade vi in på högstadiet som hade lektioner innanför fönstrena rakt över, tyska och musik, och här hade vi roliga timmen varje tisdag där man fick skriva brev till klasskamraterna och lägga i en kräppklädd låda som sen delades ut, jag fick ett brev av min bästis där det stod: "Som du nog har förstått är vi inte bästisar längre" och det skar som en kniv aldrig har skurit genom mitt hjärta. Sen blev hon poppis. Jag blev mittemellan. I dörren som syns bakom gungbrädan strömmade vi ut en morgon i april, då fröken Eva stod med våt lugg längst fram i klassrummet och berättade att Björn var död. Vi var tolv år och Björn var inte längre tolv år, han var död. Jag tror det var Irene som öppnade dörren och sen bara gick vi ut allihop. Det gick inte att andas. Det är samma skolgård nu. Lite mindre buskar och snår. Lite mer leksaker. Mina barn leker här idag, för dem är det lika länge sen jag gick i denna skolan som det är för mej att mamma och pappa gick i småskolan, med äpple till fröken och allt. Men det är samma tegel. Samma mark. Samma minnen.

Det hade sannolikt varit enklare att be Ruben ringa in de julklappar han INTE ville ha i leksakskatalogen.

Barnen har somnat, bredvid varann i samma säng. Till Du lindar av olvon. Och Drivved. Och BinkaSCHÄÄNANmamma, för den efterfrågades.
Hugo är på innebandyträning.
Mattias har åkt till Trollhättan.
Jag sätter inte på teven.

Jag lånade Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv idag på biblioteket.
Jag kanske orkar läsa den.
Tårarna rann redan efter några sidor, jag vet vad den handlar om.
Kjell har vaknat och pratat. Frågat hur det är med barnbarnen.
Ruben lekte med Anon ikväll.
Jag och Bertil badade.

De var så små på den där bilden som står i bokhyllan.
De är så små där de ligger i sängen och håller i mina händer medan jag sjunger, ett barn i varje hand.
Så små och stora.
Den störste är jättestor, musklig och stark och har börjat dricka kaffe.
Varje morgon sätter vi på kaffe nu.
Det luktar gott i köket.
Kaffe och apelsiner.

Ute regnar det i gatlyktsskenet.
Inne är det varmt, jag behöver inte elda.
Klockan är 20:53, jag kanske skulle...
Ja. Det gör jag.
Godnatt.

Han ramlade ihop på fiskebåten.
På väg in till land i måndags kväll, med fisken i lasten och Arne bredvid, föll han ihop medvetslös och har inte varit vaken sen dess.
En allvarlig hjärnblödning, ett pulsåderbråck som brast.
Så nära är det mellan liv och död.
Så snabbt mellan himmel och helvete.

Kristina, Jessica och Lisa är hos honom, hela tiden, jag känner deras förlamande oro.
Men fiskargubben är stark. Envis.
Han ska klara det här, det finns inget annat.

Jag ser på mina bilder från den där sommarvarma veckan i september, när Kjell och Arne kom in i gattet med Ganler och vi vinkade dem in.
Jag tänker att det är den bilden han ser där han ligger nu.
Där Lisa och familjen står och vinkar honom välkommen in till land.
Han ska bara över några vågor till, sen kommer han.

Jo, här sitter jag och gör bilder åt Göteborgs Universitet, Tidningen Live Life och så Södra, som jag gjorde jobb åt igår allihop.
Som en liten tätting for jag runt i regnet, först till Göteborg, sen till Falkenberg och sist till Varberg.
(Ja, med mammas och pappas bil då, det är tur en kan lösa snabba problem här i världen...)
Och så blippar det i telefonen, det är världens bästa förskola som lagt upp en ny bild i Bertils portfolio.
Som jag älskar dom här blippen!
"Nytt inlägg i Tyra" och de är roligare än både Facebook och Instagram tillsammans.
Varenda gång försöker fingrarna automatiskt klicka gilla, men det går ju inte.
Viva Fyrens förskola!

Den som övar på Zorrofintar är här den mest framgångsrike.

...och bjuder inte in till långskärsdans. Bara lite försiktig tvåmannastepp.

Generatorn är det.

Pappan på helgjobb, en kopp te, brasa och varma ungar.
Bilen är visserligen död men vad gör det om hundra år? Eller i perspektiv av annat.

...och tycker att det räcker nu med förseningar på väg hem till fredag.

...håller på i studion idag, och nålar upp veck med fiskelina.
Rätt trevligt att sitta här och ha jobbarkompisar.