...och skymning. Samt lite nattliga fyrverkerier på andra sidan dalen.

Pienza. En liten kullstad mitt i Orciadalen, med vidsträckt utsikt, välplacerade dricksvattenfontäner (läs barnduschar), massor av små ostaffärer och Gelateria-glass så god att det syntes, också efteråt.

Jag saknar faktiskt ord för hur vackert här är. Så jag tänker inte börja strö plattityder över er. Kolla på bilderna. Det ÄR såhär vackert. Eller vackrare. Och vi ska bo här en hel vecka. Bara vi.

Eftermiddag i stenhuset och vi fortsätter väl på inslaget manér?

Okej. Det var värt resan, att få äta frukost med de här, bada pool med de här, hänga, slappa och bara umgås. Med de här.
Och vilket ställe vi har kommit till! Det kan vara den vackraste plats jag varit på i hela mitt liv. Ruben stod vid poolkanten och blickade storögt ut över södra Toscanas böljande kullar och dalar som syns mellan olivträd och cypresser, med cikadorna oupphörligen spelande i buskarna, och sa:
Jag visste inte att Italien var SÅHÄR stort.

Uppe i luften sprakade blixtarna borta i ett moln österut, strax söder om Frankfurt. Och slutade inte spraka. En kvart följde jag ovädret med blicken innan det försvann ur sikte från mitt fönster. Det gick inte två sekunder utan att det blixtrade. Skönt att piloten undvek det iallafall. Såatte.

Vi får flyga! Doktorn gav grönt ljus till vattkoppskillen och alla dansade indiandans av glädje härhemma.
Så bjöd Leif in till grillkväll i den där fantastiska lilla stugan han har högt ovanför Apelvikens vågor, och tråkvädret kunde faktiskt inte spelat mindre roll, där bland ginger beer, bubbelbad och söta pyjamasungar.
Sol och värme och Toscana, here we come!

(Förresten kan det ha varit första gången jag hör en unge studsa upp och ropa ÄNTLIGEN! när tandläkaren ropar in en från väntrummet, och dessutom ha hunnit sätta sej i stolen OCH börjat gapa innan jag ens sladdat runt hörnet och in efter honom. Och förresten igen så var det inte bananlack som erbjöds längre utan MELON, varpå Ruben konstaterade att om det inte var vattenmelon ville han inte ha, och tog hellre vuxenlacket som smakade mint, vilket han fick.)

Regnet hällde ner när P7 och F7-knattarna mötte föräldrarna i vårsäsongens stora avslutningsmatch. Lite päronsplitt på det, så ses vi igen till hösten!

En lite bättre dag ändå. Kopporna har varken blivit färre eller slutat klia och göra ont, men humöret är bättre och febern har inte synts till på ett tag. Två nakendagar i trädgården, fotboll, jordgubbar och krusbär. Hopp om livet!

Det är högvatten på Båles krabbstenar, högvatten och folktomt. Och som dom nappar, krabborna! Dom har nog saknat småfiskare sen de där heta majdagarna vi hade.

Mattias klipper häckar och Hugo sopar upp skrapet. Den lille nakne tillbringar hela dagen inbäddad i diverse morgonrockar, filtar och handdukar, gungar hammock, sitter stilla, sover och åker vagn. Inget sprallibena-barn här inte. Att flyga till Italien på lördag känns nu inte så jättetroligt, tyvärr.

Den här stackaren. Feber och klipanik varenda natt. "Torka meeja" och stora himlande ögon när jag drar med våtservetter över den stackars lilla kroppen. Farmor kommer med cool-mousse mot vattkoppor från Apoteket, och blöja gör alldeles för ont att dra på, så det får han vara utan.
Hela dagen faktiskt. Och napp får man ha hela dagen lång när man är såhär sjuk. Och liten.

Medan pappan lagade glappkontakt och fixade pajad varvräknare i båten, satt jag med en sovande kliekämpe i famnen inne i den fortfarande nedbäddade kojen (varifrån vi fick fly halv fyra inatt när feberfrossan Alabama väckte oss allihop med buller och bång och jag gick med ett filtinbäddat bylte längs en regnig brygga i morgonljuset med Mattias och Ruben strax efter på flakmopeden).

Igår var han pigg och frisk, lille Vattkoppan Arnesson. Pigg och frisk med sjuttio koppor som inte ens verkade klia nåt nämnvärt.
Idag är det värre. Fyrtiogradig febernatt och hundrafemtio sprickeprickar, som kliar och kliar och kliar så jag blir galen bara av att se den lille stackars kämpepojken.
Grillmiddag i Veddige orkade han dock, iallafall tills han däckade på min mage i soffan.