Lotsvägens taxitjänst AB körde ut till Ambjörntorp och hämtade farmor och Lisa, som laddat upp med lite vin på Lisas altan och som glatt fick fortsätta på inslaget spår nere i båten. När de väl kom ner i båten vill säga. Fast å andra sidan var det ju inte så länge sen åttioåriga Lisa låste in sej själv på utedasset och fick kravla ut genom det lilla fönstret, så lite hoppa-på-båt-och-åla-in-genom-taklucka skulle hon väl klara av. Vi andra kalasade loss på kräftor. Lite särskilt fint att äta kräftor nere i båten faktiskt. Tyckte dock även fiskmåsarna, som kretsade runt runt hela tiden. Måå-ga! ropade Bertil åt dem. Och klädnypsfiskade mamma på tån.

Ja, medan gubbarna sitter på rad på plaststolar i garaget och tittar på nånting med Polen-Schweiz eller vad det nu är, hänger vi inomhus med katter och barn och te.
Ett noll till oss.

Vattkoppslarmet gick, Alva hade feber och röda prickar, vi ställde in vårt deltagande i Trossvägens midsommarfirande, för någon vattkoppssmitta på Bertil ville vi inte veta av nu när vi bara har en vecka kvar till Italiensemester. Har han koppor får vi inte stiga på planet ens.
Så. Några timmar före firandet kom dom. Bertils egna röda prickar. En av dem vätskefylld. Och fler ploppade upp. En på hakan, en på kinden.
Vi fick istället strunta i midsommardansen på planen för att vi hade egen smitta, men däremot kunde vi följa med till Trossvägen, där Alvas smitta redan basunerats ut och därmed inte skrämmer bort några andra besökare. Fint så! Och en vecka och en dag, visst hinner Bertils vattkoppor gå över till Itanlienflyget? Det sista som lämnar oss är hoppet.
Så. Här har ni facit i ålderstävlingen på Tross, ordna samtliga deltagare från yngst till äldst. Mycket nöje!

Vi sitter där vi sitter och folk kommer och går, brasan tänds och dyngsura utelekande barn kommer in och värmer sej emellanåt.

En kopp te och en öl i trädgården i regnet, det är semester.

Pappan byter däck, lagar bromsar och säljer mopeder.
Jag och mini sparkar boll, "titta gäskippa", "titta Jens gäskippa", "titta Pää gäskippa", sen plockar vi lite vinbär och jordgubbar och krusbär, kollar till de redan innan midsommar vissna prästkragarna, samt "ge pappa pyss".

Dom har inte ens dratt på sej några Sverigetröjor, supportrarna i teve-soffan. Chanserna är små. "Belgien är trettiotvå steg över oss i rankingen", säger Erik Hamrén på radion. "Men om vi är bra och de inte är hundra procent, då har vi en bra chans." Vidare säger annan landslagsmänniska på radion att "man tänker skjuta på mål." Bra taktik. Skulle ni tänkt på från början grabbar.
Fast vad vet jag? Än är det bara noll noll i halvlek.

Det är olika var ens preferenser på en perfekt semester ligger.

"Det HÄR, gumman, är semester för mej. Bara vara HEMMA. Måla färdigt huset. Såga till nya handtag till räckena. Spika till spikar som lossnat i källarluckan. Byta däck på bilen. Blir det strannavär så får du ta ungarna och gå dit utan mej. Jag sätter inte min fot på stranden innan allt är klart här hemma."

Och den lille:
"Pocka mea joo-gdr. Pocka VINBÄÄÄ. Pocka alla många!"
 

Den här frukostjosen, folket! I mixen med tre apelsiner, två persikor, lite fryst mango ur frysen, och så morgonens mogna trädgårdsjordgubbar på det. Ah. Bästa nånsin nånsin.
Långsam frukost, inga måsten, ingen stress nånstans när regnet slår.
Mea joo-G-B-D! ropar Bertil.

Det är bra gött ändå. Regnet stänker mot rutan, pyjamasarna är på till lunch och playmobil-grottfolket får gå en hård match mot dinosaurieutmanarna på andra sidan fårskinnsfloden.

Fika i Ängarna, bollar i trädgården och smultron på strå.

Vi kämpar på, vi som inte får gå på Liseberg.

Idag spelar de norska tvillingarna Marcus och Martinus på Liseberg. Jag vet inte vem de är. Men det vet tydligen Sveriges samlade lågstadiebefolkning, och stormar Liseberg så till den milda grad att Liseberg får stänga portarna. Har det ens tidigare hänt?
Det var mycket skönt att Krille och Maria tog med sej Rut och Ruben på detta spektakel, och dessutom skickade liverapportering, så hon som gått och blivit folkskygg på äldre dar, slapp.

Ytterligare en fyrtioårspresent, ytterligare en hotellbrunch! Denna gången på Stadt i Varberg med systrarna Berglin och deras mor. Och med det, ytterligare en närmaste framtid i matkoma.

Alltså, det här med att kolla på Sveriges matcher, det är jag med på, kul och blågult och jag känner iallafall igen Zlatan och Kim Källström från förr. Men nu ska här tydligen kollas på Polen-Tyskland och Portugal-Frankrike och nån och hans moster. Idag: Irland-Belgien i Krilles uterum. Och jo, resultatet spelar roll för Sverige, noll noll är tydligen att föredra. Och ja ja. Det är ju ändå kul att hänga.

I daggvått gräs var jag ute och plockade dom här i trädgården imorse.
En fantastiskt fin frukost blev det.
"Dju-bgd" sa Bertil. "Mea dju-bgd"!

Med mörkmoln och vågsvall och marsmallows och dopp och Minioner-film nere i kabyssen.
Eh. Heter det kabyss..?

Jo. Nu ska vi göra oss av med Gilerorna. Bägge två. Både den snabba Il Ciclonen som vunnit dragrace på dragrace, och den fina gamla originalmoppen. Ungarna är speleglada, för de får rulla moppe upp och ner i trädgården. Vi slänger in lite golfklubbor också när vi ändå håller på. Nån som är spekulant? Tvåtusen för alla golfklubbor inklusive bag och vagn, tio för Il Ciclone och femton för originalarn. Snart åker det ut på Blocket.