Cykling till fritids och förskola, tjugo grader på trappan, rosa körsbärsblommor yr ner.
Fredag den trettonde, frukost vid väggen.
Och strax ska jag iväg till Gunnebo slott och fotografera trädgårdsmästare Seiler.

Ladies and gentlemen, Anna-Stina Arnesson har bordat en motorbåt! Fast vi gick aldrig ut på sjön. Det blåste för mycket. Den utlovade stiltjen blev en någorlunda stilla bris, och när vimplarna på flaggstängerna fladdrar rakt inåt land vågar vi oss inte på att gå ut och öva hoppiland på nån ö. Det blev grillning på land, och bryggsegling istället. Inte så dumt alls faktiskt. Som värsta lilla sommarstugan nere på hamnen! Ruben ville sova över. Fast det får vänta till en ledig morgondag.
Fasaner och pollen på väg hem. Det är dönära till sommarlovet faktiskt.

Skugga och mygg på Norvalla IP, och en hel hop små pinnaben, samlade från hela Väröbygden.

En bättre företagarlunch, skulle jag vilja säga.

...och sommaren knallar på.

Kväll på Videbergs strand, med grabbarna och Mikaela och kvällsmat på vad som fanns i kylskåpet till picknick. Stenplockning, snäcksamling och ett och ett halvt dopp.

En sån här kväll.
Barnen har somnat, de hostar inget än.
Plommonblommorna doftar från mitt öppna sovrumsfönster, kvällskall sommarluft strömmar in och kyler vår brännheta övervåning en smula. Ute över havet går solen ner, den passerar Nidingen och blir än större, än brandgulare ju närmare horisonten den kommer.

Maskrosor, kålpudding och vattenpickadoll.
Och tjugofem komma sju i skuggan.

Han är i Liverpool, min man. Han får äntligen stå på Anfields allra första rad, precis bredvid The Kop på ena långsidan, och skråla med i You'll Never Walk Alone.
Bättre sätt att fira vår femåriga bröllopsdag kan han nog inte hitta.
Jag och grabbarna tar varsin pinnglass härhemma istället.
Puss och kram!

Försommarens finaste dag, och så får man be sin sexåring att sitta stilla och inte hålla på att springa så mycket. Lätt, verkligen.
Det blir badkar istället. Med bubblor och massage, för sånt har mamma och pappa. Och så blir det Harry Potterboken i soffan. Alla kvarvarande kapitel. Nu är vi klara!

Vi åkte till Veddige, jag och killarna.
Vi åkte till Veddige, där dom också har en gläkippa att förundras, våndas och nyfika sej över.
Där pilfinkarna och gråsparvarna och blåmesarna trängs runt maten i altantaket och där pappa visar gårdagens orienteringsbana på sin mobil och säger: Nittonhundrasextiotre hade jag den höjden där som kontroll, och så pilar han iväg och hämtar den gamla kartan som han naturligtvis sparat i en pärm.

Sicket väder vi fick den här kvällen. Sicken fin majkväll på sjön.
Jag var förbjuden fotografering medan vi la ut och sedermera la till, och ordinerad tamp-ansvar.

I väntan på att pappan ska komma hem från sitt helgdagsjobb så vi kan åka ut med båten för första gången, tar vi dagens andra picknick. Under vårt nu rosablommande körsbärsträd, hemma i trädgården.

Vitsipporna blommar alltjämt. Och upp till Åkraberg traskar kaffekorgar och smörgåspaket från Ambjörntorp, en ledig och solig kristihimmelfärdstorsdag.
Hans-Erik berättar om Smörgåsstenen, en platt häll nedanför backen. Vi går ner och hittar den, och får höra honom berätta sägnen.

Storbertil kommer med långtampar till båten, vädret säger grilla och Bertil tar min hand för att kolla gläkippa, alltid alltid kolla gläkippa.

Han brukar alltid får stanna uppe och titta på Mästarnas Mästare, den här lille fine med läggdags klockan åtta. Och när pappan jobbar över vareviga dag tar vi Mästarnas Mästare på SVT Play en tisdagskväll, när han kommit hem.
Och för första gången i världshistorien försvinner pappan runt hörnet, hämtar min kamera och tar oombedd en bild.
Det var så fint ljus, säger pappan.

Vem vet, jag kanske kan skruva ihop en motor nån dag.

Inte jättemycket skillnad faktiskt. Och jag sitter på samma plats som Ruben, om nån inte känner till storleksordningen på mej och lillasyster. Det var lite somrigare då bara. Vi åkte till Stockholm och bodde i Eson Pacs lägenhet på Skillinggränd, nästan vid Stadshuset. Och så åkte vi taxi till Djurgården, det var tokigt, jag hade aldrig åkt taxi i hela mitt liv. Så här fort kör vi inte hemma i Veddige! ropade jag åt taxichauffören, det vet jag, för det brukar mamma och pappa nämna än.

Vissa dagar är långsamma hämtningar från förskola, fritids eller kompisklubb det bästa som finns.

Hemmahäng utan pappan som helgjobbar, kvällsjobbar, nattjobbar, you name it, tills den där himla revisionen är slut på hans jobb.