Med Lisa i tryckverkstan

Njae.
Tryckverkstan och jag har en smula svårt att komma överens.
Det är svartkladdigt och omständligt, mellan varje litet moment måste all oljefärg bort från alla fingrar, det är ett evigt springande till såpflaskan och gnugget, och när jag sen tar i ett litet hörn av ett rent vitt papper så tro fan att jag hade en liten färgfläck bakom nageln ändå, och tro mej, jag har försökt med handskar men då måste ju handskarna krånglas av och bytas vid varje litet moment istället. Och när allt väl funkar till slut, när inga fingrar kladdat av sej på nåt papper och valsen dras runt och pappret spänt lyfts upp så är trycket helt dassigt istället och Tommy ba ja du hade ju alldeles för blött papper ser du väl, du måste TORKA bättre och jag vill bara gå och lägga mej på den där soffan som inte finns.
Men idag skulle Lisa trycka och då fick jag feeling jag med.
Gick lika dåligt som vanligt.
Förutom sällskapet.
Sällskapet var smashing.
Jag är ingen tryckare.
Jag tycker att det är jätteroligt att göra plåtarna, det där belysandet och vaggandet i vattenbad som nästan påminner om mörkrumsarbete, men när plåtarna sen ska bli tryck får jag prestationsångest.
Ambitionsnivån stiger och självförtroendet sjunker.
Du måste go with the flow och SE vad det blir, säger Lisa peppigt. Släpp att du vill att det ska bli som du tänker.
Hon har rätt.
Nästa gång kanske.