Jag hittade de här små öringfiskarna för sent.
”Vi har inte fått nåt och nu funkar inga spön längre. Nu går vi hem!”

Jag har dragit ut den lille febrige i friska luften.
Påskkaka och solvärme gör gott för rosiga kinder.

Passar ju ypperligt att vi fortsatt (tills han fått en egen säng i sitt nya rum) behöver dela logi med den här lille när han plötsligt blir en feberskrutt och vill somna nära.
Och: Första natten i nytt rum för dom här föräldrarna, som båda är glatt överraskade av hur mycket plats det ändå fanns att dansa på efter att vi tryckt in en dubbelsäng.

Halmstadbor på söndagsbesök i renoveringskaos.

Något, som jag inte vet vare sej vad det heter eller vad det gör, är trasigt på den här mopeden.
Det har varit trasigt i flera månader, det här oklara.
Och för tydlighetens skull: det är alltså bara för mej som det här är oklart, för även om de här bägge grabbarna inte lyckas lösa det, så är de iallafall helt på det klara med vad det här som det nu är fel på är för någonting.

Nånting på ungefär sju bokstäver är det.

Rumsrokadens första stopp snart klart.

Skogssäsong igång.

Första målet, i sista matchen.
Nästa gång kommer den här ungen springa ut med herrarna.

Det här är Konstnärernas Kollektivverkstad i Varberg och här trivs jag så in i bomben bra.

Idag startade operation övervåningsrokad.
Rubens rum ska bli Bertils, vårt rum ska bli Rubens, Bertils rum ska bli vårt.
(Hur det nu ska bli möjligt att knö in en dubbelsäng här.)

Det är tur att vi börjar med det jobbigaste.
Tömma minsta hoarder Arnessons rum från sjuttiofyratusenetthundrasextioåtta prylar, inklusive gråsten.

Happy femtioettårsotta med jamåhanleva-väckarklockan ställd på 5:45.

I paketen:
-Nån slags oklar palm
-Aftershave-balm
-Riesenpåse
-Sättpotatis

Nu vaknar odlarn också.

Det syns inte på trädgården att vi hunnit med två innebandymatcher också (plus en Liverpool på teven) den här helgen.
Den är jättefin!

När Bertil får välja vad han vill till pappa i födelsedagspresent.

…och så somnar han såklart, i uterumssommaren.
Bästa tuppluren there is.

Nu exploderar det.
Första skrynkliga lilla outknycklade rabarberknoppen!

Arbetarna har aw på altanen!
Mattias har gjort sitt dagsverke på elfabriken.
Ruben har haft plattsättarpraktik två dagar och färt runt till Ugglarp och Norra Näs med kakelplattor och fix.
Den här solskenseftermiddagen förtjänar dom.

Jag har inte riktigt fattat när man ska använda stickmarkörer.
Det kan vara nåt med mönster, men det verkar ändå inte rimligt för då borde man kunna se på själva färgerna när man ska liksom mönstra.
Jag har inte helt begripit vad man har dom till ännu alltså, men nu är det så att jag äger stickmarkörer och dom är jättefina, jag beställde dem för flera år sen av en tjej i Skåne som tillverkade kartmarkörer av sin pappas gamla atlassamling.
Jag har haft dem hängande på min ryggsäck i brist på stickning, men nu, nu har jag ju stickning!

Såatte.
Jag har hängt ut dem lite i geografisk ordning sålänge.