Skogssäsong igång.

Första målet, i sista matchen.
Nästa gång kommer den här ungen springa ut med herrarna.

Det här är Konstnärernas Kollektivverkstad i Varberg och här trivs jag så in i bomben bra.

Idag startade operation övervåningsrokad.
Rubens rum ska bli Bertils, vårt rum ska bli Rubens, Bertils rum ska bli vårt.
(Hur det nu ska bli möjligt att knö in en dubbelsäng här.)

Det är tur att vi börjar med det jobbigaste.
Tömma minsta hoarder Arnessons rum från sjuttiofyratusenetthundrasextioåtta prylar, inklusive gråsten.

Happy femtioettårsotta med jamåhanleva-väckarklockan ställd på 5:45.

I paketen:
-Nån slags oklar palm
-Aftershave-balm
-Riesenpåse
-Sättpotatis

Nu vaknar odlarn också.

Det syns inte på trädgården att vi hunnit med två innebandymatcher också (plus en Liverpool på teven) den här helgen.
Den är jättefin!

När Bertil får välja vad han vill till pappa i födelsedagspresent.

…och så somnar han såklart, i uterumssommaren.
Bästa tuppluren there is.

Nu exploderar det.
Första skrynkliga lilla outknycklade rabarberknoppen!

Arbetarna har aw på altanen!
Mattias har gjort sitt dagsverke på elfabriken.
Ruben har haft plattsättarpraktik två dagar och färt runt till Ugglarp och Norra Näs med kakelplattor och fix.
Den här solskenseftermiddagen förtjänar dom.

Jag har inte riktigt fattat när man ska använda stickmarkörer.
Det kan vara nåt med mönster, men det verkar ändå inte rimligt för då borde man kunna se på själva färgerna när man ska liksom mönstra.
Jag har inte helt begripit vad man har dom till ännu alltså, men nu är det så att jag äger stickmarkörer och dom är jättefina, jag beställde dem för flera år sen av en tjej i Skåne som tillverkade kartmarkörer av sin pappas gamla atlassamling.
Jag har haft dem hängande på min ryggsäck i brist på stickning, men nu, nu har jag ju stickning!

Såatte.
Jag har hängt ut dem lite i geografisk ordning sålänge.

Studiedag för lillebror och roadtrip med Irene och Lars Bertil “långt upp i Sverige” som Bertil sa när hans kompisar ringde.
3180 tranor vid Hornborgasjön innan vi kom (japp, dom räknar) och 6300 efter att vi åkte, nya blommor på Irenes föräldrars grav vid Kyrkefalla kyrka, fika hos hennes svägerska Lena i Tibro, ostshopping i Falköping och glass i Trädet.
Solsken och elva grader, efter dimväggen hemmavid blev det fem.
Så.
Jag blev alltså fyrtionio år gammal innan jag såg trandans vid Hornborgasjön för första gången.

Jodå, grannens häck kan man lita på.

Lång-lång promenad med två passeringar av Sanddamm.
Och årets första huggormshopp.

…med frysta jordgubbar och glass!

Och dimman från Danmark, röken från sjön.

Med två fantastiska ljushållarassistenter dessutom.

Moi mukulat!