Och där regnar snön väck igen.

Varsågoda för Shakespeare!
Från Elvis Presley till Prodigy på Göteborgs stadsteaters scen.

Femton minus ute och frusna tår.
Det är exakt precis här jag vill vara.

Därborta ligger Sunnerö.
I maj trampar vi barfota där igen.

En skog, en is, en eld.

Ett svankblåmärke senare är den här dagens dos av D-vitamin i hamn.

Orange varning för snö och överallt varnar polis och SMHI för att ge sej ut i trafiken om man inte absolut måste, GP liverapporterar om fastnade bilar i Kungsladugård, inga spårvagnar eller bussar rullar i stan och samtliga gymnasieskolor i Göteborg håller stängt.
Jajamen.
Jag kör.

Motorvägen är en enda lång snigelkaravan, alla är duktiga och lydiga, ingen kör ut i spårmodden i vänsterfilen.
Tre timmar tar jag på mej, sömsmån för kaos.

Alla kom faktiskt fram, till dagens fotogenomdrag av Sonetter på Göteborgs stadsteater.
Alla skådespelare, alla scenarbetare, regissör, ljusdesigner, maskör, kostymör.
Fotograf.

Och runt omkring: vit tyst vinter.

Nu har Irene visat mej hur man lägger upp maskor.
Och jag har redan glömt.

Och för dom här: Allra sista jullovsdagen.
Blev ett vitt slut på lov åtminstone.

Två dagar kvar av jullovet för den här.
Hur han ska lyckas vränga tillbaka dygnet vet ingen.

Stafsinge till final och Moa i mål!

Narkall vackerdag.

Koltrasten hukar i busken i minusgraderna, inomhustemperaturen är en smula bister den med och jag och Bertil kryper ner under nyfådda julklappsvärmefilten med Solvaktaren.

Pulka och längdskidor i Löftangjorda spår längs greener och bunkrar på Sjögärde golfbana.
Sen åkte vi till Veddige och spelade padel alla fyra och fikade hos pappa efteråt, lite varierande leabrötna.
Undrar om den höftopererade kommer upp ur sängen överhuvudtaget imorgon.

…var visserligen i fredags, men pga omständigheter fick vi vänta med att hurra tills idag!

Det är kallt ute.
Det ska vara kallt ute minst en vecka till, kanske mer.
Snön fortsätter falla och lär få stanna, vi som är vana vid en halvdag vitt och sedan slask, vanlig västkustsk vinter.
Vi eldar.
Vi eldar och sopar trappen, kör Bertil till indoororientering, ser Gustav spela innebandymatch i Gothia cup, gör fotoböcker, sträcktittar på alla avsnitt av Jag for ner till bror.
Jullov på riktigt.

Av alla fotografer i Sverige tycker jag att Gustav Gräll är allra bäst.
Blicken, färgerna, glädjen.
Och då nämner jag inte ens något om bjussigheten, förmågan att alltid lyfta alla andra, att sprida så mycket godhet och glitter att varenda människa som kommer i hans väg känner att världen plötsligt blev lite lite finare.
Gustav är också the yoda av blixt.
Själv skyr jag blixten, jag tycker inte om att den, tja, blixtrar så jag syns, jag vill helst inte märkas, fluga på väggen är mitt bästa.
Dessutom är det det här med otekniskheten som är min ständiga akilleshäl, jag lyckas alltid få in nån jäkla inställning jag sen inte kan få bort, antingen blixtrar det för mycket eller så blixtrar det för lite.
Aldrig nånsin blixtrar det lagom, så som det gör i varenda bild av Gustav.

Men ikväll, ikväll skruvade jag på blixten innan jag gav mej ut.
Ikväll blev en hommage till Gustav Gräll.
En Grällkväll.

Typiskt att det skulle börja snöstorma just när jag måste till Göteborg på jobb.

Gott nytt år från Storaberget.

Sista solnedgången 2025.