Bertil sköter sitt sommarjobb (vattna Kims trädgård medan de husbilar runt i Europa) med bravur, missar inte en oregnig dag.
Och så får han ju äta så mycket jordgubbar, krusbär och vinbär han orkar också, förstås.
Win win!

Herrmiddagsgängets årliga med-fruar-bonanza.
Volleybollmatch, melondrinkar och svenske mästaren i grillning (för tredje året i rad!!) vid ja, grillen.
Svårslaget, faktiskt.

Sand mellan tårna på molnöde sommarvarm Sanddammsstrand.

Prästkragar, blåklint och fläderdrinkar.
Timmarna går men riktigt tvärmörkt blir det aldrig.
När Lisa får köra in till stan för andra gången denna kväll (första gången ville barn till fest, sen fick hon sitta i soffan hos oss i halvannan timme innan barn ringde och ville hem från fest) är det bara djupblått, lugnt och stilla.
Och när alla vännerna gått hem och festen är slut för längesen, då sitter vi kvar därute bland gurkorna, tomaterna och stearinljusen.
Jag lägger min jacka över Bertil för han fryser litegrann, och natten natten natten.
Världen är en oroshärd.
Men vår lilla bubbla är än så länge det tryggaste och vackraste som finns.

Midsommar började i hamnen, med skumpblåsig natt, morgondopp till frukost och böj-dusch med en smula för kort slang.
Sen åkte vi till farmor i Ambjörntorp på sillunch, Ruben hämtade vårens slöjdalster hos Melker och jag luftgevärssatte tomburken på första försöket.

När Bertil fick sitt älskade äppelträd i våras och undrade om han verkligen måste vänta ända till i höst innan han kunde skörda, googlade jag hur lång tid det tar innan nyplanterade äppelträd bär frukt.

Svaren jag fick vågade jag aldrig delge honom;

”Normalt brukar äppelträd börja ge mindre skördar efter 5-10 års ålder.”
”Äpplen och päron brukar ta längre tid på sig, det kan dröja både tio och tolv år innan man första gången får smaka på frukten.”
“Räkna med att det tar 10-20 år innan trädet bär frukt.”

Men kolla nu!

Sista dagen på seglarskolan och all förmodad optimistjolleträning har blåst inne den här vindiga veckan.
Barnen får åka på motorbåtssafari istället, kolla på båtar i hamnen och flyga över vågorna ute i gattet.
De har lärt sej knopar och lekt ninjalek och får diplom och hamburgare och glass.
Själv har jag skickat alla jobb jag kan skicka och tar min bok och sätter mej i båten och läser.
Måsskri och kulingvindar men jag sitter skyddat innanför kapellet i solen.
Ändå tur på båtvädret, att resten av familjen inte har semester riktigt än.

Sommarlovsstart med den här fantastiska lilla pärlan till roman.
Inte visste jag att det var precis just en sån här bok jag längtade efter, när jag gick till biblioteket och lånade den.

Ikväll behövde vi inte åka till Göteborg för att gå på Liseberg.

Första sommarlovsveckan stavas seglarskola för yngste herr Arnesson.
Sexton sekundmeter i byarna och de små optimistjollarna får vänta till en lugnare dag.
Knopkunskap och sjövett och storjolle i tur och ordning.
Mamman kör pir-paparazzi från kaj.

Jordgubbar och glass och skön söndag i Veddigesoffan.

Den dan jag inte fixar att klättra upp i masten och sätta iordning grejerna, den dan ska jag inte ha segelbåt längre.
Säger Mikael Apan Rydsten, 51 vårar ung, och svingar sej upp.

Idag hänger regnmolnen tunga över Väröhalvön.
Det är morgonen efter Buatrôvet (som jag inte gick för jag hade jobb på vinfestival i stan) och igårkväll när vi tog flakan ner till hamnen genom byn var det små kalas och efterfester på var tredje altan vi passerade.
Jag sover så gott i båten.
Hemma är det hundra grader varmt om sommaren, klistriga sängkläder och bastukänsla bakom västergavel.
Båten är vår svala mörka sommarstuga, trehundra meter hemifrån.

Rydstens mastar på och ger sej av alldeles snart, de hinner hem igen innan vår semester ens har börjat.
Bertil har en seglarskolevecka, sen är han och jag lediga några veckor ihop innan resten av familjens arbetare stämplar ut från kärnkraftverket.
Får vi väl se vad vi hittar på?
Nu har vi hundra sommardar, och detta är den första.

Hur kan ett sommarlov få börja såhär fint?

Så stolt över den här fina människan.
Kämpande pluggvår, höjda betyg och hopp om att komma in där han vill ändå.

För vi ska slåss mot Goliat och inte ett öga torrt.

Nian ändå.
Alla grundskoleåren till ända.

Torsdagskväll i juni.
Solen sänker sej bakom Biskopshagen, Mattias skrubbar måsbajs på kapellet och letar fram fågelskräm-ormen vi glömt lägga ut.
Johan mastar på och Rut och Ruben går runt bland grannarna, knackar dörr och förbereder dem på eventuellt högljudd skolavslutningsfest imorgon.
Vi stannar hos Krille och Maria, hämtar glömd cykel hos Lisa och Fredrik och ser en hel hop ungar komma rullande nedför trädgårdsbacken på ett och samma flak.
Klockan är sent för en vardag.
Men vad gör det när imorgon är den sista dan?

Sista ordentliga skoldagen gjord (idag var det “niornas lunch” och inga lektioner, ungen skulle prompt åka moppe till Väröbacka i vit skjorta och kostymbyxor) och sommarlovet är så nära nu.

Stugvärdsvecka i Lillesjöstugan, trots att träningarna tog sommaruppehåll redan förra veckan.
Tomt på folk och påföljande enkel städning, men den extra resan var ju lätt värd sin vikt i guld när Lillesjön ger oss en sånhär kväll.

Högtidlig examen för masterstudenterna på Naturvetenskapliga fakulteten på Göteborgs universitet.