Blankstilla måndagsmorgon, sol på röda slingan.
I skogen träffar jag Anneth, vi stannar till på en fika hos Lars Bertil och Irene innan hon sen hoppar i sin sexgradiga pool och det står klart att sommarn kanske inte är här riktigt ännu.
Men längtet.
Njutet.
Känslan.
Såna här dagar och hela långa mörka vintern är förlåten.

T-shirt i solen och luftgevärsskytte bredvid.
Den här känslan stannar jag gärna i.

Vårdag i Ambjörntorp, och risröj så farmor får sin utsikt tillbaka.

Den huggormen hade inte en chans.

Vi hade en hare med oss i skogen idag.
En Elof-hare, som kutade och drog.
Och sicket ljuvligt vårväder han drog ut oss i.
Morgondisiga Laholmsmarker, en ensam fiskeeka, plattvatten, ro.
Eller ja, åtminstone tills Elof ökade farten.

Orienteringssäsongen har äntligen börjat, efter tusen timmar innebandyhall.

Nu surrar bina.
Extra glad i att dom flyger runt här nu, efter att ha läst Binas Historia av Maja Lunde.
Utan bin, ingen framtid.

Vårens lågstadieföreställning på Teater Halland.

…och plötsligt kröp vårvärmen fram!

Över Hallandsåsen, till Brecht på Helsingborgs stadsteater.

Ny morgon, ny färg, ny blomma.

Utställningen Unga Forskare på Göteborgs Universitet.
Forsknings-SM för gymnasieelever!

Det här geniet och hennes händer.
Tammy från Nasaret.

Nuförtiden är solen uppe så länge att vi hinner med kvällspromenader i dagsljus efter att Mattias vaknat efter jobbet.

Den ene har, soliga dagar, övergått från att somna i soffan efter jobbet till att somna i uterummet efter jobbet.
Den andre har SO-prov coming up och pluggar nordiska huvudstäder, folkmängder och sevärdheter.
Den tredje sladdar in i uterumsvåren och får en egenskrapad flädersorbetsglass han med.

…och EN bild tog jag.
I fredags kväll, i Wictory center i Varberg, när Rubens gäng just vunnit mot WIC-grabbarna med 5-2.
Dagen efter förlorade Bertils gäng borta mot Frillesås med 13-7, och idag tog samma gäng igen gårdagens förlust med att vinna borta mot Tvååker med 14-1.
Hallhelger och helghallar.
Snart ska vi ut och orientera.

Långlunchrast på Väröbackaskolan.
Då tar han (som imorse ratade moppen pga minusgrader) bussen hem i solen, hämtar hjälm och nycklar och körkort, tankar upp, kickar igång och far tillbaka mot skolans eftermiddagslektioner igen.

Vårsolskenets stora ut-och-åka-dag.

En bättre morgonpromenad, ändå.
Från fyra minus till sju plus på en soluppgång.

Varm morgonsol på nattkalla trädgårdsblommor.

Stilla morgon.
Alldeles strax ska jag åka till Helsingborg och jobba.
Men först, en stund på stranden.

Han säger det så bra, Wisti.
När jag måste stänga av alla nyheter och lägga mej under täcket och fly till min alternativa bokverklighet istället (just nu på Yttre Hebriderna) för att jag knappt står ut med insikten att samtiden faktiskt HÄNDER.
När jag inte kan formulera mej.
Då kan han.