P 13-14-match i hallen, och jag tror nog jag får ta med mej kameran nån mer gång, för att försöka ta en bra lagbild efter förlorad match är en smärre omöjlighet med besvikna killar.
Däremot tror jag att Bertil hamnade på sin idealplats när han får sitta som reservmålvakt på bänken.
Han får vara med sina kompisar, men slipper anstränga sej nåt särskilt, och kan sitta där och lattja med Alfred och ha det kul.
Win win för alla.
Eller ja, utom förlorarna då.

En lite sorgligt moloken ensamfredag med korsord framför brasan blev precis till en strålande uppvisning i livet när det är som finast.

Bertil och hans fredagsmyskompisar sätter sej vid köksbordet med en skål chips.
-Ska vi spela mammas spel?
-Va, har hon gjort ett eget spel?
-Nae... men man kan låtsas att det är ett spel, man ska dra en remsa i vasen och så läser man och så får alla säga.
Jag börjar!
Vad vill du bli när du blir stor?

Och där inne i soffan sitter jag och tjuvlyssnar medan dom läser och svarar och skrattar och förklarar och berömmer och funderar och säger snälla saker till varann.

-Nämn en sak som du är stolt över med dej själv.
-Berätta en fin egenskap som du tycker att var och en runt bordet har.

-Du är snäll.
-Du är bra på att springa.
-Du är rolig.
-Du är bra på att vara med tjejerna också.
-Du är duktig på att dansa.

Helt genomglad sitter jag här nu.
Dom har övergått till kurragömma, men den här kärleksbombningen till chipspaus känns svår att skaka bort.

Brasa och bok.
Äpplen, yllefilt och kramar.

Att allt som finns kvar av min lena mjuka fina mamma ryms i den här vita lilla urnan, går inte riktigt att förstå.

Idag kom hon i jorden.

Äntligen en torsdagsfrukost igen, under hamnmagasinets takåsar.

Idag bjöd Anna ner mej och Tammy till sin mottagning i Falkenberg, för att på sin lediga dag skämma bort oss med paraffinbad och fotbehandlingar, frukt och choklad.
Svårt att ha det bättre än såhär, tror jag.

För snart hundra år sen köpte Kloar-Erik Andersson i Veddige en kamera på postorder, och började fotografera folk och bygd.
Det är en förbaskad skatt.
Ett tidsdokument i ögonblicksbilder, höhässjning och släktkalas.

En liten liten pappa i strumpbyxor framför finklädda knän.

Och idag hjälpte jag en sisådär 75 år äldre pappa att skaffa ett Facebook-konto för att kunna gå med i Kloar-Erik-gruppen och ta del av den här lilla strumpbyxpojken som är han, och alla andra fastbrända ögonblick.
Facebook är kanske inte bara av ondo ändå.

Årlig önskelist-plitning.

Den ene hade svårare att brainstorma än den andre.
Den andre krånglade till det en smula med “linjen skiljer” mellan billigt och dyrt, och fick huvudbry när han sen kom på att han glömt bort att skriva upp blommor och växter, och bara hade plats kvar på dyra sidan om “linjen skiljer”.

Och Karen-mamman å sin sida saknar the good old days då man övade handskrivning i skolan.

En hel dag i innebandyhallen!
Det har ju inte hänt sen… typ igår.

Första ljuset och första luckan på samma söndagsmorgon.

Nu hänger två flytande poolare på väggen på KKV:s samlingsutställning Dualitet på Galleri Hamnmagasinet.
Öppet torsdag till söndag 12-16, fram till den 22 december.
Välkomna!

Skogen, mossan, ljuset.
Pratet.
Inte-pratet.
Och koltrasten.

En hemlig tvådagars med Lisa och Sofia.
Blev en tur till stugan i Prästhult.
Precis exakt vad jag vill ha och behöver.

Det är ju på söndag som adventsstjärnorna ska upp.
Fast det är ju mysigare att sätta upp det på fredagen innan, så hela helgen blir ljus.
Och då vore det ju bäst om det liksom redan är uppe, när mörkret faller på fredagen.
Och om man då ska sätta upp det på torsdagskvällen istället, så vill man ju isåfall gärna ha det gjort innan det blir mörkt, så man ser.
Och då går det ju lika bra på onsdagen.

Så, det här blev ju en mysig stjärnklädd torsdagsmorgon.
Alla nöjda.

Hönsnät och fleecemössor och julkulenäsor och en hel massa skogshämtat granris.
Idag är det grantomteverkstad te Brettes med ett trettital niondeklassare och deras päron, för vidare marknadsförsäljning på Jul på Båle nästa helg.
Tvåhundrafemtio tomtar.
Och innebrasa resten av dagen.

Jag är ju mer sommar än vinter MEN.
Krispkalla vackerpromenader slår gråregn och midvinters midsommartemperatur alla dagar i veckan.

Tiktok är ju inte annars min grej.
Men, den här tortillautmaningen som går ut på att fylla munnen med vatten, spela sten sax eller påse och sen om du vinner, smälla till din motståndare med tortillan, den är ganska rolig.
Förlorar gör den som sprutar ut sitt vatten först.
Sånt man kan bisyssla med en tacofredag.

Tio minus och soluppgång.

Jag tror på riktigt att det är dom här iskalla morgnarna med te och brasa och “barn som snart måste gå till skolan men först vill kramas och ligga under filt och bli lästa lite bok för” som kommer vara det jag kommer sakna mest när dom blir stora och gamla och flyttar hemifrån och trasar sönder sina bilar så dom aldrig kommer och hälsar på längre.
Jag älskar våra morgnar.
Jag älskar inte att jag nyss hörde att när dom väl flyttat kommer man bara få vara med dem sammanlagt ett år till, om man då har tur och får slippa cancer fuck cancer fuck cancer fuck cancer.
Jag älskar att jag har dom här och nu.

Idag: Inlämning av verk till KKV:s samlingsutställning.
Vernissage nästa lördag i Hamnmagasinet, yay!