…bor min glittermamma.
Hon har inte ont, hon skojar och skämtar och ler.
Lena och Birgitta kommer och hälsar på, Bertil ritade en teckning på två minuter medan jag tog på mej skorna för att åka in, solen skiner, knarket funkar, örnarna har flugit sin kos.
Allt är som vanligt.
Ingenting är som vanligt.

En enda liten lövboll på vårt körsbärsträd börjar höstna.

“Nu mår jag som en prinsessa.”
Säger hon, sluter ögonen och ler.
Jag masserar hennes fötter fyra av fyra besökstimmar om dagen, jag har frågat efter fler, vi kunde ju turas om att vara hos henne över hela dagen istället för att hon ska ligga ensam tjugo av tjugofyra.
Fentanylplåstren verkar.
Hon har inte ont.
Men.
Det flyger örnar och flygplan runt hennes huvud, sköterskorna runt henne har stora svarta kryss över ansiktena, hur kan de vara svartamarknadsguld, hur kan någon vilja knarka såna frivilligt?
Hon mår som en prinsessa, hon vilar.
Droppet droppar, sköterskorna passerar.
Tiden, livet.

Livet.
Vi har det här och nu.

Och i en annan del av kommunen pågår livet som vanligt.
Om man nu kan kalla orienteringsträning i form av rugbymatch i en lerig mosse för vanligt, då.

Fotmassage och fentanylplåster.
Än så länge är himlen blå just precis här.

Tisdagsträning i ösregn, ingenting som avskräcker en liten.
Ska man gå genom eller runt buskarna - jag går runt - men VA - jag trodde den skulle vara här - jag fattar inte - YES jag ser den - får jag plocka ett päron?
Och tolv sekundmeter på det.

Det går inte så fort, men det är roligt.

Hämtning av färdigbränd vulkan hos Marie, och fisken som mamman gjorde bredvid.
Ny lera har hon fått också, Veddigelera som Andreas grävt upp.
Ny lerpåse till oss, nya vulkaner till världen.

På avdelning 2C skiner ingen sol.
Tänk att livet kan vara så olika.
Att vi får åka båt och ta kvällsdopp och grilla och och läsa saga och ha världens finaste liv, samtidigt som mammas sekunder, minutrar, timmar går så långsamt och gör så ont.

I lördags fick hon åka ambulans.
Ambulansföraren var två meter lång och hette Jonatan.
Hon får stanna, magen gör ont.
Sköterskan sprutar in medicin mot illamående.
Regnet faller, helikopterplattan står öde, paraplyer cyklar förbi.

Vad är det med dej, säger pappa bekymrat och lägger handen på hennes kind när vi kommer in.
Det är nåt som heter tjocktarmscancer, säger mamma, ögonen glittrar till.

Sjuka ögon kan glittra till, mamma kan glittra.

Ett sista dopp i värmebölja.
Nu väntar regnvecka och kanhända en sovbar temperatur.

Pizza till oss och ål till skarven.

Det blev en sommardag till på glittervatten.

Orienteringsdag i Rigorskogar, sista etappen av Norra Hallands ungdomsserie, med tårtkalas och allt.
Jag älskar att han älskar det här.

Morgondopp, lunchdopp, eftermiddagsdopp, före-middagen-dopp, kvällsdopp.

Dagens andra förmiddagspremiär!
Det Farliga, på Teater Halland.

Dagens första förmiddagspremiär!
Jesper Gesters Sagan om det röda äpplet, på Teater Halland.
Det är tusan att det är skolplikt på en unge jag känner.
Han hade älskat den här pärlan.

Det är fem grader kallare inomhus än utomhus, så det är inomhushäng som gäller för kokande hjärnor.
Den Försvunna Diamanten är mer än lovligt försvunnen idag.
Alla pengar är banditrånade, samtliga visum är slängda, varenda stad i Afrika är genomgången.
Det är EN ovänd plupp kvar, och den ligger ute på Kanarieöarna.
Barnet har hundra kronor kvar att ta båten dit för, tillbaka får han väl simma.
Skönt, tänker jag.
Beama mej ner till havet, tack.

Inatt låg jag vaken och lyssnade på åskans konstanta mullrande, blixtarna lyste outtröttligt upp rummet genom gardingliporna.
Hela dagen sen fortsatte det regna.
Ösregn, hällregn, strilregn, dugg.
Sen skingrade sej molnen till den varmaste kvällen i mannaminne, och TT-flasharna säger att såhär varmt har Sverige inte haft i september sen, ja, nånsin.
Över trettio grader.
Jag försöker att inte tänka på det galna (och nästan skrattretade, om det nu inte varit så dumt) sammanträffandet att sänka flygskatten just nu, och gör det enda jag kan göra när luften är så stillastående varm att ingenstans hemma är behagligt.

Tar ett kvällsdopp.