En avslutningsdag kvar.
Noll skoldagar.

Vi sitter i uterummet och skriver varsin sommarlovslista, mitt barn och jag.

Med vattenkontroll och allt.

Glädjestrålande kom ungen kutande längs sanddynerna.
Jag såg en EKORRE mamma! Den sprang över TÅGBRON!

Och sen, med sin nyfunne vän uppe vid kanten till vresrosorna:
-Jag heter Bertil.
-Jag heter Ingemar.
-Min morfar heter OCKSÅ Ingemar.
-Min mormors bror heter OCKSÅ Ingemar.

Och så till läggdags, det allra bästa:
Mamma, det känns som att jag snart kan få lika bra kondition som Elof.

Mellan snålblåst och regnskurar:
Meningen med livet.

Efter-skolan-målarverkstad i uterummet.

Yllebyxväder och nytt försök att ta tillvara djungeln av rabarber som frodas så fint ute i vår trädgård.

Vanlig 1-2-3-lag (1 dl ättika, 2 dl socker, 3 dl vatten) och så hyvla i rabarber med en osthyvel.

Blev gott!
Som picklad rödlök, fast… ja, rabarber.

Vad det sen passar till vette tusan.

Det må blåsa storm och vara tretton grader utomhus (och jag kan ha tagit på mej yllelångkalsonger idag) men: Den första jordgubben är här!

En dag med indigo på Löftadalens folkhögskola.
Från att plocka av bladen på japansk indigo och knåda dem i händerna med salt och silkestråd, till att sätta/tillreda en kyp och till sist färga vadhelst vi ville för textilier.
Sofia Åsktå guidade och visade och inspirerade, sen gav hon oss sticklingar att ta hem för att odla själv.
Så fin dag.
Att få gå en sådan här kurs gratis via Konst i Halland, att få vara i folkhögskolans urfina lokaler högt över havet, att få umgås och vara del av ett gäng människor som också vill lära sej nåt nytt.
Tack för möjligheten.

Inga hela veckor alls i sikte.
Hurra för båtmorgon en vanlig sketen vardag.

Nationaldagsfirande i Varberg, i solsken och spöregn.
Vi flydde den värsta skuren in på Nisses Bodega, och tur var väl det, för annars hade vi aldrig fått se Selma och Sixten spela The girl from Ipanema och Trubbel för oss, under infravärme och prickig varm filt.

Barnens behållning: Minigolf och Medina.
I övrigt är väl just folkfester kanske inte min grej.

Med lite tävling för dom som gillar sånt, och fotmassage, kuddkastning och tittapå för oss andra.

Det är tur att Bua har Fiskerilokalen att lyckas hyra på kort varsel när regn och blåst stormar bort partytält.

I will always be your soldier.

Vindigt och soligt på treornas grillkväll vid fyren.

Jag kommer bränna trettiofem av mina födelsedagspengar på den här! hojtar Bertil glatt där han står inne på Blomsterstugan med en gurkplanta i handen.
Och sen åker vi hem och planterar, förbi åkrar och genom skog, på flakan.

Jag älskar flakan, jag älskar juni, jag älskar åkrar och skog.
Jag älskar blomsterpojken.

Värö-Stråvalla hembygdsförenings byavandring med kaffekorg bort längs Bua bygata till Spektoras - en minst hundrahövdad historia.

”På Bolstenskullen på Börs mark har funnits två stenrös, en på var sida om vägen efter två pojkar som här slagit ihjäl varandra.”

Det finns ändå ett livets första av nästan allt.
Idag: Livets första musikal!
Bertils roll: Tystnadspärla.
Sex gånger klev han (och Cedrik, den andra tystnadspärlan) upp på scen och andades in, och andades ut.

Jag går upp på övervåningen och rakt in i en vägg av värme, det går inte att stå ut.
Öppet fönster ger mygg, stängt fönster ger död.
Vi cyklar ner till båten istället.
För någon timme sen lämnade vi båten, vi firade gångna födelsedagar och åt köpemiddag från hamnens foodtrucks.
Mamma stukade lillfingret när hoppiland inte gick enligt planen, annars var det ett väldigt mysigt kalas.
Borta på andra sidan viken ljuder Sommaren i city, nittonhundranitti, kommer du ihåg mej från niornas balkalas och sommaren är så nära, så varm, så sömnig, så fin.

I båten kan vi andas.
I båten är allt bra.

Kostymer, klänningar, bubbel och bal.

Första hoppet är hoppat.

Dovt muller kommer närmare och närmare.
Och närmare.
Snart har det smällt sex gånger på Båle och en gång i grannens vaktelbur.