Dom här majkvällsdoppen.

Skulpturverkstad på altanen med blålera som Marie grävt upp nere på Båle.
Bålelera. Blålelera.
Mina fingrar gör en fisk.
Till.
Bertil gör en vulkan med lock med helikopterplatta och skyltar.
Han har bättre fantasi än jag.
Och han är motvilligt förberedd på att den lilla stoppskylten på plattan troligtvis inte går levande igenom brännugnen.

Årets första tur till Sunnerö.
En kristihimmelsfärdsk ensamnatt.
Triftsänkor, suputflykter, lägereld, (eurovisionsfestival på padda åt pojke) och norrsken.
Allt jag kan önska, faktiskt.

Tvättning, vaxning, bottenmålning och vattenkrig.

Sommarens första fyrhövdade utefrukost.

Nedslag ur livet.

Dagens tävling i Nackheskogarna:
En tredjedel spring och två tredjedelar strövtåg medelst provsmakning av granskott såväl som tiotusen harsyrablad för att få bort granskottssmaken ur munnen.
Det går alltså framåt!

En dag i bokskogarnas bokskogar, med Josefine, fikaryggsäckar och nyutbristna löv, så ljust gröna att hela skogen nästan känns genomskinlig.
En svart orm, oklart vilken sort, låg där också vid stigen.
Det är synd att det inte är större publik som tittar på, när jag liksom ändå slår svenskt rekord i tresteg.

Det är inte första gången någon annan får påminna oss om att vi har bröllopsdag.
Ikväll var det farmor som glatt sa grattis, och vi tittade på varann och ba: vadå grattis..? och sen fick vi iallafall ta en liten kvällspromenad för att fira, i brist på annat fancy.

Pippihämt ur vintergömma i Ambjörntorpslada och maj maj maj.

Triftexplosionen vid stränderna nu.
Rosa under.

De laddade upp med glass på Lollos innan de gav sej av mot bryggan, den här ändå relativt halvkyliga dagen.
Galningarna.
Och sen sprang de upp och ner och doppade sej uppskattningsvis sex sju gånger, stod där på piren, torkade sej under handdukarna, sneglade glatt på varann och ba: Äh, vi tar ett dopp till va?

Den alltid lika nervösa vingelpromenaden från vinteruppställningsplatsen bakom båtbodarna till sjösättningsplatsen vid kajkanten.
Idag överlät jag styrandet till Krippa och gick bredvid istället.
Jag litar helt på Mattias i akterlinan och på Kalle i kranen (helt orädd är han, gubben!), men min egen pareringsstyrka när det gäller att inte krascha tre ton svajande båt in i andra båtar eller hamnens alla miljonhusbilar, den är det sämre med.

Det är en fin kväll för någonting annat än bottenmålning.
Men när vi åker ut på första öturen kommer det vara värt det.

Springdag på Buaskolan för Hjärnfonden barn.
20 kronor per sprunget Bertilvarv har jag lovat att swisha in.
Vi får änna hoppas att han inte slår Olles FYRTIOETT varv från förra året.
Eller, för Hjärnfondens skull får vi kanske hoppas det ändå.

Ett par veckor i början av maj varje år, tar jag förmiddagskoppen under körsbärsträdet.

Bua fick sommarsol och värmebölja på sin heliga hamnfixardag.

Det går alldeles utmärkt att maja utan grönska också.

Sköna maj, välkommen!