Skolan har börjat och rullorna rullar.
Inga fler sovmorgnar och skridskoutflykter.
Temperaturen stiger och dimman rullar in, havsisen särskilt förrädisk, Ruben lurar mej att han jumpat på isflak med skridskorna på, lite för långt ut.
Eller luras han verkligen?
Jag stannar inne.
Sorterar arkiv och kvitton.
Frosthinnan ligger kvar ute och lurar ögat om snö, men väderprognosen ser mulmörk ut framåt.
Jaja.
Skönt att vintern kom på jullovet iallafall.
Det är jullovets sista dag och Sveriges överbefälhavare säger till svenska folket att förbereda sej på krig.
Det är en hård sak att säga.
Jag förstår honom, människor inser inte allvaret och det gör honom frustrerad, men jösses vad det skrämmer.
Å andra sidan: Svenska folket när SMHI vädervarnar: Äh, det blir nog inte så farligt, jag kör.
Och sen, samma folk: Varför gick ni inte ut med VMA när E22an höll på att snöa igen?
Jag och Bertil firar av jullovet med att åka till Ängarna.
Vi går runt ån och bryter istappar, isformationer, isskulpturer.
Hittar en övergiven pulka i min barndoms gamla pulkabacke (där Mari kastade sej av sin pulka i sista sekund och pulkan själv for ut över vattnet i ån).
Åker några varv, det första trögt, de andra racersnabba.
Fångar några Pokemons.
Pausar vid ett frosttäckt fall.
Ett gulbrunt fall.
Det ser ut som att det faller kiss, konstaterar Bertil.
Sen får vi läsk och bullar och rabarberkräm hos Ulla och Thord, och Bertil knäpper nötter tills överläppen svullnar.
Då åker vi vidare till ett öde Gekås och handlar krigspreppningsmat.
Kom an, ryssen.
Ett trangiakök och lite mera mod bara, sen är jag beredd.
Varm choklad för frusna händer, röda kinder och en havsdoppad fot.
Ut i solen, in i dimman.
Tar vi en tur på havet då.
Avd. saker vi inte sagt sen i somras.
Inte helt säker är jag, men visst är det väl ändå en koltrasttjej som hänger i min oxbärsbuske?
Vindskyddsisen ligger och brasan är tänd.
En kallare morgon.
Inte är vi i närheten av norra Norrlands nyslagna köldrekord på 43,8 minus, men det här biter i kinderna det med.
Mitt kallaste nånsin var när hela Konsthögskolan i Umeå var uppe på ishotellet i Jukkasjärvi, då var det 33 minus.
Inne på själva ishotellet var det 5 minus, det var som en varm dröm att komma under iglootaken.
Med det sagt, så.
Gör vi väl oss en brasa då.
När Lasse är sjuk får Malin följa med Josse på galapremiär!
Aningen kylig promenad idag.
Fisk på fisk på fisk.
Sommartäljarn goes vintertäljarn och har flyttat in från hammocken i trädgården till fåtöljen framför brasan.
Lillrundan i skidspåren var stängd pga snökanonbonanza, men pulkabacken går ju också bra!
Dagens jobbväg, till och från DN-fotografering i Halmstad.
Komplett snörök, plus stormvindar som slet och drog.
Fyra olyckor längs vägen.
Mellan Kvibille och Getinge stod en lastbil (fullt upprätt) ute på åkern parallellt med vägen.
Hur drar man loss/upp/tillbaka en fullt upprätt lastbil från en åker parallellt med motorvägen?
Ändå glad att E6 genom Halland inte var E22 genom Skåne idag.
Där står i skrivande stund (midnatt) uppemot 1000 bilar fortfarande stilla, de som stått längst har stått sen i förmiddags.
Jag bor gärna i Sverige vintertid.
Bara jag inte måste köra nånstans.
Så har trädgårdsmästarpojken klippt sin första julklappshundralapp på halvapriset-bordet på Blomsterstugan.
Vi kör Pirates of the Caribbean-maraton hemma i soffan de här febriga dagarna, men när snön faller över västkusten villhöver vi gå ut och andas också.
Hipp hipp hurra för den här fina farmorn, vars kalas jag och Bertil inte får följa med och fira idag pga feber och förmodad halsfluss.
Trekvartssekel ändå!
På årets första dag vaknar Bertil med feber.
Jaja.
Det är ju soffdagarnas soffdag anyway.
Säger vi hejdå till 2023, ett fruktansvärt år i den stora världen, ett fantastiskt fint i den lilla.
Tack för att jag får ha det såhär bra.
En liten lucka i ovädersmolnen.
Lite jullovskaraoke, nån?
