Feber på Vårlastigen gav ändrade planer och plötslig medbjudan te Brettes istället.
Skinkmackor och julegröt.
Jultröjor och glögg.
Stressbingo med fyra lotter samtidigt eftersom Liverpool inte spelat klart mot Arsenal på övervåningen innan ettan satte igång.
Inga miljoner eller bilar ikväll, men får jag bara ha det här gänget kan det ändå kvitta.

Varje år, nya tomtar på posten från den bästa konstnär jag känner, Helena.

En midvinters flakatur till hyacintköp i Sanddamm, med strandhäng on the go.

Tunn florsockermatta i Bua, men bara en mil bort hos farmor ligger snön kanske inte djup, men iallafall så nära winter wonderland vi kan komma.
Tänk att årets kortaste dag skulle bli den ljusaste!

Stormvarning och trädgårdssurrning, grillen fick flytta in i uterummet inatt.
Trots orkanvindar i södra Norge blev stormen Pia inte mer än på sin höjd lite kuling här, såndär halvjobbig motvind på gårdagskvällens promenad, ingen omkullvältning direkt.
Men.
Snön som yrde runt gatlyktorna när vi gick och la oss igår, fanns kvar som en tunn florsockermatta imorse när vi drog upp rullgardinen.
Hoppet om en vit jul lever.

Vill ni se när jag, Mattias och Bertil först åkte buss och sen julmyste med Kristina, Kjell, Jessica, Noel och Alva?
Varsågoda.
(Klicka på filmen inne i inlägget.)
Kul att för en gångs skull istället stå framför kameran!

Sveriges finaste magasin Fotografisk Tidskrift i brevlådan.
Och se där, två bekanta små ungar.
Martina Strand Nyhlin har skrivit en essä om hur synen på att fotografera barn har ändrats, och pratat med forskare, historiker, jurister, poliser.
Och mej.

Det är en brännande fråga, jag frågar ständigt och jämt föräldrar om lov att publicera.
Ingen vet vad som egentligen gäller juridiskt om jag skulle låta bli, men jag vill fråga.
Vill någon inte vara med låter jag naturligtvis bli att fotografera den eller dens barn, jag har full respekt för allas olika tycke, och dessutom vet jag också vilka worst case scenarios som skulle kunna ske med bilder som plockas upp av fel människor på internet.
Men för mej är det lite som att stanna hemma jämt för att terror finns i världen.
Jag vill inte leva utifrån ett worst case scenario.
Och jag älskar att dokumentera min vardag, samtid, det som händer runt omkring mej.

Här har ni artikeln, om ni vill läsa.

Stora julbaket, enklast tänkbara.

-Ett paket köpedeg
-Femton småbitar godis-Mars
-Femton Noblesse

Dela pepparkaksdegen i femton bitar, rulla ihop dem till bollar och lägg dem i varsin kakform.
Tryck ner en godis-Mars i varje boll.
Ställ in formarna på en plåt i ugnen på 200 grader i 5-6 minuter.
Ta ut plåten och lägg en Noblesse på varje kaka medan de fortfarande är ugnsvarma.
Låt svalna.
Klart!

(Tips: Dela degen i sexton bitar, det är mycket enklare. Låt en bit mystiskt försvinna.)

Tredje advent och nu bryter vi alla granen-ska-in-först-dagen-före-julafton-regler.
Mys är till för att mysas.

Ut i blötan på granjakt.

Den utan födelsedag får gå till skolan denna morgon.
Den med födelsedag, och krängande hosta, får det inte.

Hostpojken får en födelsedag under yllefilten, med Black Panther och Avatar, salta kringlor, stjärnsnacks och pomeloklyftor istället.

Så kan man också fylla fjorton år.

Genrep för föräldrarna i Buaskolans musiksal inför morgondagens hela-skolan-framträdande.
Tipp-tapp i mer än ett hjärta här.

Studiedag och önskelistproduktion.

Tre plus blötkyla för ett knippe tall i Torparlyckan.
En sån här västkustsk vinterdag vill jag bara sitta inne vid brasan.

Från familjen Arnesson på dagens familjegudstjänst: en konfirmand och en kyrkkaffe-servitör.

Stelnacke till trots, min mamma är jordens gulligaste åttioåring.
Uppvaktingsundanbedd och Buaåkt, men två fina Svartråbor smygbjöd vi hit ändå.
Lisa fick stanna hemma med influensa tyvärr, men det blev en fin kväll iallafall.
Happy födelsedag du vackra snälla goda lilla livgivare.
Vi älskar dej!

Den nionde december och ungarna snor förvandlingselixir och farmor dejtar Ted Åström som var Kotte i gamla Trolltider och Gollum-Servilia tillber sovande stentroll.
Den nionde december och idag fyller min mamma åttio bast.

Från ymnigt snöfall till plötslig solklart, och en smula irritation över “bara mobilkameran med mej”.
Men den bästa kameran är ändå den som är med, visst?

Åhåja.
Det var den här dagen.
Den börjar med en förkyld unge som stannar kvar i fåtöljen när den andre går till skolan.
Sen fortsätter den med en bil som oförklarligt har hållit på att dö var och varannan dag, varför jag tar den andra bilen till mitt jobb i Göteborg, och denna andra bil då går in i limp mode och kör ryckigt på tvåan tills motorlampan tänds och jag får stanna vid brandstationen i Limabacka och pappa får ryckas upp ur sitt förmiddags-sudoko för att skjutsa mej till Göteborg (och agera bärhjälp och blixthållare dessutom så det var ju faktiskt ett litet plus ändå) och snön faller och temperaturen ligger runt nollan och vad händer alltid då? Jo två lastbilar krockar utanför Kungsbacka och dom som står längst i kön står i fyra timmar och vi får sicksacka landsväg hem.
(Också det ett litet plus, dels pga kvalitetstid med pappa, dels pga att jag fick köra automatväxlad bil, så nu vill jag ha automatväxlad bil i julklapp.)