Vakna till snö

Stormvarning och trädgårdssurrning, grillen fick flytta in i uterummet inatt.
Trots orkanvindar i södra Norge blev stormen Pia inte mer än på sin höjd lite kuling här, såndär halvjobbig motvind på gårdagskvällens promenad, ingen omkullvältning direkt.
Men.
Snön som yrde runt gatlyktorna när vi gick och la oss igår, fanns kvar som en tunn florsockermatta imorse när vi drog upp rullgardinen.
Hoppet om en vit jul lever.

Känd från teve

Vill ni se när jag, Mattias och Bertil först åkte buss och sen julmyste med Kristina, Kjell, Jessica, Noel och Alva?
Varsågoda.
(Klicka på filmen inne i inlägget.)
Kul att för en gångs skull istället stå framför kameran!

Fotografisk Tidskrift #4/2023

Sveriges finaste magasin Fotografisk Tidskrift i brevlådan.
Och se där, två bekanta små ungar.
Martina Strand Nyhlin har skrivit en essä om hur synen på att fotografera barn har ändrats, och pratat med forskare, historiker, jurister, poliser.
Och mej.

Det är en brännande fråga, jag frågar ständigt och jämt föräldrar om lov att publicera.
Ingen vet vad som egentligen gäller juridiskt om jag skulle låta bli, men jag vill fråga.
Vill någon inte vara med låter jag naturligtvis bli att fotografera den eller dens barn, jag har full respekt för allas olika tycke, och dessutom vet jag också vilka worst case scenarios som skulle kunna ske med bilder som plockas upp av fel människor på internet.
Men för mej är det lite som att stanna hemma jämt för att terror finns i världen.
Jag vill inte leva utifrån ett worst case scenario.
Och jag älskar att dokumentera min vardag, samtid, det som händer runt omkring mej.

Här har ni artikeln, om ni vill läsa.

Pepparkakskakor

Stora julbaket, enklast tänkbara.

-Ett paket köpedeg
-Femton småbitar godis-Mars
-Femton Noblesse

Dela pepparkaksdegen i femton bitar, rulla ihop dem till bollar och lägg dem i varsin kakform.
Tryck ner en godis-Mars i varje boll.
Ställ in formarna på en plåt i ugnen på 200 grader i 5-6 minuter.
Ta ut plåten och lägg en Noblesse på varje kaka medan de fortfarande är ugnsvarma.
Låt svalna.
Klart!

(Tips: Dela degen i sexton bitar, det är mycket enklare. Låt en bit mystiskt försvinna.)

Rubens fjortonårsdag

Den utan födelsedag får gå till skolan denna morgon.
Den med födelsedag, och krängande hosta, får det inte.

Hostpojken får en födelsedag under yllefilten, med Black Panther och Avatar, salta kringlor, stjärnsnacks och pomeloklyftor istället.

Så kan man också fylla fjorton år.

Tallplock

Tre plus blötkyla för ett knippe tall i Torparlyckan.
En sån här västkustsk vinterdag vill jag bara sitta inne vid brasan.

Mammas åttioårsdag

Stelnacke till trots, min mamma är jordens gulligaste åttioåring.
Uppvaktingsundanbedd och Buaåkt, men två fina Svartråbor smygbjöd vi hit ändå.
Lisa fick stanna hemma med influensa tyvärr, men det blev en fin kväll iallafall.
Happy födelsedag du vackra snälla goda lilla livgivare.
Vi älskar dej!

Julkalendermorgon

Den nionde december och ungarna snor förvandlingselixir och farmor dejtar Ted Åström som var Kotte i gamla Trolltider och Gollum-Servilia tillber sovande stentroll.
Den nionde december och idag fyller min mamma åttio bast.

Soldagspromenad

Från ymnigt snöfall till plötslig solklart, och en smula irritation över “bara mobilkameran med mej”.
Men den bästa kameran är ändå den som är med, visst?

Decemberonsdag i Kylsverige

Åhåja.
Det var den här dagen.
Den börjar med en förkyld unge som stannar kvar i fåtöljen när den andre går till skolan.
Sen fortsätter den med en bil som oförklarligt har hållit på att dö var och varannan dag, varför jag tar den andra bilen till mitt jobb i Göteborg, och denna andra bil då går in i limp mode och kör ryckigt på tvåan tills motorlampan tänds och jag får stanna vid brandstationen i Limabacka och pappa får ryckas upp ur sitt förmiddags-sudoko för att skjutsa mej till Göteborg (och agera bärhjälp och blixthållare dessutom så det var ju faktiskt ett litet plus ändå) och snön faller och temperaturen ligger runt nollan och vad händer alltid då? Jo två lastbilar krockar utanför Kungsbacka och dom som står längst i kön står i fyra timmar och vi får sicksacka landsväg hem.
(Också det ett litet plus, dels pga kvalitetstid med pappa, dels pga att jag fick köra automatväxlad bil, så nu vill jag ha automatväxlad bil i julklapp.)

Scabadjo

Det är innebandyfredag och fullt på läktaren framför kvällens A-lagsmatch.
Bertil kommer smygande fram till mej, sätter sej dröjande i mitt knä och slår armarna om nacken till en gosig kram.
Eller?
Det är egentligen inte för dej jag kommer, viskar han i mitt öra. Scabadjo sitter bakom dej. Jag tänkte fråga om han vill trejda.
Jahadu.
Scabadjo är etta i gula laget i hela Bua, har Bertil lärt mej.
69ab är etta i blå laget. Det är Tindras och Klaras pappa. Och ettan i röda laget heter faktiskt King Bertil! Fast jag vet inte vem det är. Men jag är med i gula laget. Och Scabadjo är etta i mitt lag.

Pokemon Go
alltså.
Spelet som jag har gillat och gillat för att det får innesittarungar ett ge sej ut och gå, men som numera ger mej ilskepuls gång efter annan pga totalt overwhelming för nioåring utan rimlighetssinne.
Trejda du med Scabadjo.
Jag sitter väl kvar här och saknar småbarnsåren och mammakramarna litegrann.