Hemmahammock

En styck poängpromenad gådd, och nu täljer han fiskar igen medan jag dricker te och laddar för att strax åka till Falkenberg och jobba resten av dagen, kvällen, natten.
Kallvarm höstdag.
Jag hade gärna suttit kvar här i hammocken och täljt en fisk jag med.

Båtupptagningsmelankoli

Jag vill inte.
Jag är inte färdig med båtsommaren.
Men höstvindar friska förstör varje chans till helgutflykt.

Nu tar vi upp gummibåten åtminstone, och börjar mentalt ställa oss in på att det kanske snart är dags för hela stora skorven också, att få lyfta ur sjön.

Oktobermorgon

Ösregn, störtregn, stormregn.
Tjugo sekundmeter smatter på fönster och bleck.
Mamma, kan du SNÄLLA köra mej med bilen till skolan? frågar Bertil medan han tittar ut, hopkurad under yllefilten.
Vi läser ett kapitel i Woodwalkers.
Packar, läxa, gympaväska, morot.
Det är oktobermorgon galore och det enda vettiga vore att koka en kopp te till och dra filten över knäna.
Jag får stanna inne ett par timmar till innan mitt DN-jobb väntar.
Lanternevägens trädgårdsblommor doftar gott.
Ljusen brinner.
Trycknyckeln till bilen är död.
Reservnyckeln också.
Då är det ju fel på själva bilen, bägge nycklarna kan ju inte ha dött samtidigt?
Bertil får springa i ösregnet.

Får vi la se om det blir krångelbuss, mamma-och-pappa-skjuts eller Mattias som får krypa ut från vad han nu håller på med och köra hem sin bil från jobbet till mej idag då.
Spännande.

Nobelpris

Såg du att hon du fotade i fjol med Lisa och mej gick och fick Nobelpriset? skrev Robert vid lunch.
Och jo se, det fick hon.
Anne L'Huillier är forskare vid Lunds Universitet och förra hösten hängde jag med henne en eftermiddag när hon fick Lise Meitner-priset på Chalmers.
Lyssnade på föreläsning.
Minglade med tårta.
Fotade bland buskar.
Anne fick nu Nobelpriset för sin forskning om attosekunder.
Extremt korta ljuspulser.
Eller för att prata svindelspråk:
Det finns lika många sekunder i universums historia som det finns attosekunder i en sekund.

Ta den med dej tills du ligger sömnlös en natt.

Sandsjöbacka trails

Tar jag och min vandringskompis en tur till Sandsjöbacka då.

Den skotska heden, säger Josefine.
Och sen går hon bakom mej och väser: Dubbelt nit ska ont fördubbla, brasa brinn och gryta bubbla!

Jag ser tre häxor runt varje krök.
Tre häxor, trettio kor och noll huggormar.

Kalasfin

Nån är duktigt taggad på barnkalas denna söndagmorgon.

Det här är killen som alltid vaknar med olika roliga tankar i huvudet.
Häromdagen kved han: “Jag kan inte gå upp. Det känns som att jag är ett med sängen” innan han gled tillbaka in i dvala.
Och imorse: “Har du nånsin tänkt på att fyrtioåtta plus tre KAN bli femtio?”

Men han slår inte Ruben, som en arla morgon i förskoleåldern slog upp sina blå och ba:
”GUSTAV VASA ÄR DÖD!”

Camillas nya salong

Fredagseftermiddagstur till nyombyggd Lindbergalada, med efterlängtat hårklipp för den store, och inte så jätteefterlängtat dito för den lille, som “vill klippa långt”.
Jag vill ha så som Ruben har precis nu! ropar han när Camilla klämt upp Rubens lockar (i vad som skulle kunna vara en baluppsättning) för att komma åt underhåret.
Precis så vill jag ha det! Jag vill också ha krullor!

Vänta några år så kanske dom kommer på dej också, min unge.
Tills vidare får du nöja dej med att “klippa långt”.
Och få värsta huvudspaeftermiddagen i Camillas nya salong.

Stora porträttveckan

Jomen så är det.
Inte mindre än FEM olika uppdrag som alla innebär att fotografera personal har jag, på bara denna veckan.
(Och på ett av dem; sextiosju nunor.)
Med ett par andra uppdrag upptill, så är det snart sagt dygnetruntjobb vid datorn som gäller för fru Arnesson just nu.
Inte en vanlig vardagsbild har jag knäppt på hela veckan.
(Inte en middag har jag lagat heller.)

Här ser ni valda delar av Studiefrämjandet i Varberg.
Nu ska jag börja tugga igenom Sahlgrenska i Göteborg.