Stilla septemberonsdag på Getterön.
Och livets första landstigning på Skrivareklippan för oss allihop.

Ja, angående nåt som hände för snart tjugo år sedan.
En rymning från Hall, en första storstadssommar för en kvällstidningsvikarie.
Jag trodde detta skulle bli en sidohistoria till själva nyheten, att Tony Olsson släpptes fri i lördags.
Men det här var ju kul!

Tänk alla sommargäster som suttit här, i lät bakom Tollviks brandgula klippor, blickat ut över Nordö i solnedgången och tänkt “Så fint här är. Såhär skulle man bo resten av året också”.

Odlarkatten skördar ikväll årets första djungelgurka.

Och med brittsommar följer kvällsdopp.

September.
Nu kom sommaren.

Idag vann myggorna slaget om skogen.
Tio minuter höll vi ut, sen flydde vi.

Tog vi båten över fjorden då, för en kräftskiva i Videberg med Mattias pappasidasläkt.

Det är en hel coronapandemi sen jag fick följa med en dag till skolan, och då gick Ruben i fyran.
(Jag fick följa med på lågstadiet också, här ser ni såväl ettan som tvåan och trean.)
Men äntligen för Bertil.
Och lyllos mej som får hänga med dom här fina.
Religion, skräpplockning, åttans tabell, jättar och troll, kycklingsoppa, Lilla Aktuellt och ryggkli.
Och dessutom:
Jag fullkomligt saluterar alla lågstadielärare som inte bara ska vara kunskapsförmedlare, utan även allt från sjuksköterskor och psykologer till slagsmålssärare också, och däremellan öva på att räkna till tio många gånger tyst inuti sej själva.

Regn faller och killar laddar fiskespön och cyklar ner till hamnen.

Knyter vi ihop en shitty day med ett gäng makrillar, åtminstone.

Åja, vi ska väl alla ha kvällar där det mesta som kan gå fel, går fel.
Men det är ju tur iallafall att kalla korvar och köttbullar går att äta när exempelvis tändaeldmöjligheter går om intet, och Alfred hittade ett litet kranie av något slag, och det var ju kul.
Jag tror det är en vapiti, sa Bertil.

Det här studsljuset i soffan brukar få oss till ett förestående kvällsdopp, åtminstone mej och den lelle.
Istället: Kvälls-disneyplus, med Ahsoka Tano.

…på anner sia äva.

Skogen, och tacksamheten i att vi har skogen, friheten och allemansrätten.
Okej, när myggen svärmade och bet som värst var det inte hundra bra, men ändå.
Jag gillar skogen och mina människor däri.

Alldeles strax säljer han sin första moppe.
Ett år och fyra månader före sin femtonårsdag.

Gråtskrattorktumlarfest på 2Lång i Masthugget i Göteborg.
Fina vackra människa, vad jag gillar dej.

Nu blixten, börjar vi komma lite mer överens.

Lycka är att ha en skolgård med ett äppelträd.

Jag har köpt en ny blixt som jag försöker lära mej att handskas med.
Jag gillar inte blixt.
Det ger en obehändigare kamera, det är krångligt att hålla på och snurra på inställningar för varje situation, och jag hatar att jag syns och märks mycket tydligare när det ska hålla på och blixtra hela tiden.

Plusset är att det kan ge urfint studsigt resultat.
Gustav Grälls bilder till exempel.
Så förbannat snygga gång efter gång.

Nu har jag övat på dagsljus-blixt ett par dagar.
Det går sådär.
Tror kanske jag stoppar in blixten i kameraväskan och låter den ligga där tills det kommer ett jobb där den behövs bara pga mörker och ljusfattighet, och fortsätter som jag brukar istället.
Höga bländartal och inställningsilska är inte min grej.

Iallafall, ingen makrill så långt ögat eller spöna nådde.
Men fjärsing till middag ikväll.