Cykelfest.
Öppna kuvert med hittills okända adresser, hoppa upp på tandemcykeln och därefter köra runt byn och förrätts-, huvudrätts-, och efterrättskalasa hos känt folk, och främmat folk.
Det här året blir det ingen tandemcykel för den höftopererade.
Jag erbjöd mej att köra flaka, men istället åkte han till Veddige och lånade min mammas elcykel.
Så ska vi till Sanddamm är det jag som tar axelskjuts.

Det ska regna hela dagen och hela kvällen, jag öppnar arkivet och letar upp hur det sett ut förut.
2013 var första gången vi var med.
Tioårsjubileum!

Folk har åldrats, människor försvunnit, förra året såg jag fortfarande såna jag inte sett förut.
Så stor är ändå vår lilla by.
I år har vi glömt meddela om gluten, Mattias swishade anmälan i all hast och tänkte inte på den detaljen.
Blir intressant/jobbigt/lite skämmigt att se om jag kan äta nåt.
Well, vi bjuder iallafall på huvudrätt, så hungrig ska jag inte gå.

Ut i regnet!

Jag har ingen Sverigetröja, men jag har en gulblå klänning och jag har en gammal bandtisha.
Denna arla morgon blev bandtishans morgon.
Och det gick ju bra!
Två ett mot Japan och semifinal.

1814 prima omogna plommon, rakt in i grenhögen på Veddige återvinningscentral.
Resten iknökade i en frys nära mej.

Hej, Hans.
Och varsågod för plommonträdet.
Var du tvungen att ta det gula?

Vattnet i hamnen stiger, segelbåtarna vaggar fram och tillbaka.
Jag fikar och torkar.
Skickar ut hela barnaklanen på plommonräddning.
Sen tar vi en tur till Bua strand och vågskådespel.
Tänder i brasan.
Kurar inne i värmen, väntar på strömavbrott.
Känns mer november än augusti.

Grilla-korv-i-öppna-spisen-väder.

Kura er, dahliorna.
Stormen Hans är på ingång.

Tacksamheten i att ha en sjöräddningsstation på ett par hundra meters avstånd när Tony och Alex kör in mot hamn och plötsligt inte kan parera segelbåten som går dem till mötes.
Ratten svänger, båten svänger icke.
Ankring i viken, bogsering till land.
Störd söndagmorgon för sjöräddarna, men “jaja, det är bara bra för oss att få komma ut och öva ibland.”

Och mekanikern här hemma mumlar om styrvajrar och styrsnäcka och att det blir bra mekarväder nu ett par dagar.
Vi sålde båten till Tony och Alex för tre år sen, och då ingick en livslång mekanikersupport.

Kylig morgon på Sunnerö, te och yllestrumpor innan hemfärd mot Sveriges åttondelsfinal mot USA.
Sen sladden som kopplar mobilen till båtteven mystiskt slutade fungera vid gruppspelsmatchen på Lilla Öckerö, vågar vi inte ta några chanser.
Go Sverige!

Kvällseld och godnatt på Sunnerö.

Skavfötters med den här läsungen i hammocken, under filt med varsin bok.
Han vill ha skräck och har lånat fyra böcker själv på biblioteket, om gengångare och mördarbarn och hemsökta sanatorium.
Skräck, filt, gung.
Äpplen, pussar.

Jo, borta bra.
Men inget slår såna här hemmakvällsdopp vid fyren.

Nog för att mekanikern har svurit över sitt blocketfynd när det mesta som kan gå sönder har gått sönder.
Men lyckan hos ungarna.
Ja, eller iallafall tills nästa pyshål ser dagens ljus.

Yay för sälar på Ledskär och blai för brännmaneter under hoppklippan på Kläppen.
Men spännande ändå, för österrikiska alpbarns livs första båttur!

…och det firar vi med 2-0-vinst mot Argentina!

Borta bra men hemma bäst.

Här var gräset grönare.
Vattnet stillare.
Och ljungen tätare.

Här blir vi inatt.

Nej, det var ingen bra plats vi hittade på Mönster.
Båtarna gungade och for, blek på vattnet men fart på våra hem.
När Nord Svahns anlände tände vi bara grillarna för kvällsmat och gick sen ut igen.

Ett mol allena morgondopp i värmande solsken.
Klockan är sju, och strax ska regnet braka loss.
Jag tar en promenad till Lotshuset och vidare mot öns tre sista Hittaut-kontroller men möter regnet innan ettan och springer hem till båten och somnar om.

Det är så hela tiden den här sommaren.
Skurar och sol.

Vi vänder hemåt idag, storungarna tar gummibåtarna till Donsö och köper lördagsgodis (andra gången gillt, de tog gummibåtarna till Donsö i samma ärende redan igår men se, på Donsö stängde Ica redan klockan två på söndagar) och jag och Bertil går till de nordöstra sandstränderna och badar.
Badar, och plockar björnbär.
Sen hinner jag till slut ta mina tre sista stackars kontroller innan klockan slår fyra och hamnen ska lämnas så länge ingen ny hamnavgift betalas.

Vrångö, du är bra.
Jag kommer tillbaka.

Bertil och jag går runt ön och tittar på alla hus utan bilar på uppfarterna, alla stockrosor mot fasaderna, letar Hittaut-kontroller, leker på lekplats och äter glass.
Kan vi bo här mamma?
Vi hittar skolan, men en googling senare vet vi att den las ner 2012 pga sviktande elevunderlag, de tiotalet barn härifrån som går på låg och mellanstadiet får istället ta färjan till Donsö varje morgon.
Vi hamnar på Gamla kyrkogården och Nya kyrkogården.
Mästerlots är den vanligaste yrkestiteln. Skeppare, fiskare, hamnkapten.
Barnen spelar padel.
Stella och Rut hyr cyklar.
Jag och Lisa lånar dem. Cyklar runt runt.
Himlen är mörk som en dramatisk akvarell.
Snart faller regnet och vi tar skydd under Brettes kapell.
När dropparna lättar hittar Bertil nya kompisar, de ser hans röda Liverpooltröja och tar honom under sina vingar.
Strax hoppar alla ungar trampolin på nya kompisarnas landgång.
Skymning, whisky, containerfartyg i fjärran.
Kongen håller popquiz tills solen sjunker i en rosablå marängsviss.

Semester.

Ovädersmoln, tappad grill på fyra meters djup och skymningstrumpet.
Äntligen på Vrångö.

Det är lite olika vad man kan passera en mulen dag på sjön.