Kylig morgon på Sunnerö, te och yllestrumpor innan hemfärd mot Sveriges åttondelsfinal mot USA.
Sen sladden som kopplar mobilen till båtteven mystiskt slutade fungera vid gruppspelsmatchen på Lilla Öckerö, vågar vi inte ta några chanser.
Go Sverige!

Kvällseld och godnatt på Sunnerö.

Skavfötters med den här läsungen i hammocken, under filt med varsin bok.
Han vill ha skräck och har lånat fyra böcker själv på biblioteket, om gengångare och mördarbarn och hemsökta sanatorium.
Skräck, filt, gung.
Äpplen, pussar.

Jo, borta bra.
Men inget slår såna här hemmakvällsdopp vid fyren.

Nog för att mekanikern har svurit över sitt blocketfynd när det mesta som kan gå sönder har gått sönder.
Men lyckan hos ungarna.
Ja, eller iallafall tills nästa pyshål ser dagens ljus.

Yay för sälar på Ledskär och blai för brännmaneter under hoppklippan på Kläppen.
Men spännande ändå, för österrikiska alpbarns livs första båttur!

…och det firar vi med 2-0-vinst mot Argentina!

Borta bra men hemma bäst.

Här var gräset grönare.
Vattnet stillare.
Och ljungen tätare.

Här blir vi inatt.

Nej, det var ingen bra plats vi hittade på Mönster.
Båtarna gungade och for, blek på vattnet men fart på våra hem.
När Nord Svahns anlände tände vi bara grillarna för kvällsmat och gick sen ut igen.

Ett mol allena morgondopp i värmande solsken.
Klockan är sju, och strax ska regnet braka loss.
Jag tar en promenad till Lotshuset och vidare mot öns tre sista Hittaut-kontroller men möter regnet innan ettan och springer hem till båten och somnar om.

Det är så hela tiden den här sommaren.
Skurar och sol.

Vi vänder hemåt idag, storungarna tar gummibåtarna till Donsö och köper lördagsgodis (andra gången gillt, de tog gummibåtarna till Donsö i samma ärende redan igår men se, på Donsö stängde Ica redan klockan två på söndagar) och jag och Bertil går till de nordöstra sandstränderna och badar.
Badar, och plockar björnbär.
Sen hinner jag till slut ta mina tre sista stackars kontroller innan klockan slår fyra och hamnen ska lämnas så länge ingen ny hamnavgift betalas.

Vrångö, du är bra.
Jag kommer tillbaka.

Bertil och jag går runt ön och tittar på alla hus utan bilar på uppfarterna, alla stockrosor mot fasaderna, letar Hittaut-kontroller, leker på lekplats och äter glass.
Kan vi bo här mamma?
Vi hittar skolan, men en googling senare vet vi att den las ner 2012 pga sviktande elevunderlag, de tiotalet barn härifrån som går på låg och mellanstadiet får istället ta färjan till Donsö varje morgon.
Vi hamnar på Gamla kyrkogården och Nya kyrkogården.
Mästerlots är den vanligaste yrkestiteln. Skeppare, fiskare, hamnkapten.
Barnen spelar padel.
Stella och Rut hyr cyklar.
Jag och Lisa lånar dem. Cyklar runt runt.
Himlen är mörk som en dramatisk akvarell.
Snart faller regnet och vi tar skydd under Brettes kapell.
När dropparna lättar hittar Bertil nya kompisar, de ser hans röda Liverpooltröja och tar honom under sina vingar.
Strax hoppar alla ungar trampolin på nya kompisarnas landgång.
Skymning, whisky, containerfartyg i fjärran.
Kongen håller popquiz tills solen sjunker i en rosablå marängsviss.

Semester.

Ovädersmoln, tappad grill på fyra meters djup och skymningstrumpet.
Äntligen på Vrångö.

Det är lite olika vad man kan passera en mulen dag på sjön.

Regnet faller, blåsten tar i och draggen släpper.
Vissa kör kalsongpaddling för säkerhetslina och andra för båthållarkamp på land.
Ungarna spelar kort och Sverige vinner över Italien med 5-0.
Sen slutar regnet falla och vinden mojnar tillräckligt för att gå.
Ett par äventyrsdopp bara, och sen: Mot Vrångö!

Och plötsligt: En varm och stilla sommardag.

Mot Lilla Öckerö i nitton knop.

Klockan elva: Checkar ut från Skrea Camping.
Klockan två: Bygger om vardagsrummet till studio så kusinunge på besök från Stockholm får fina bilder trots regn.
Klockan sex: Regnet avtar, vinden mojnar, vi går norrut på båtsemester.

Glamping för klanen Arnesson/Åkesson, som helt väderskyddat får trycka under väggar och tak inne i lånehusvagnen från mamma och pappa, medan övriga stackare får stormsäkra tältpinnar och huka under tältduk medan ösregn smattrar och vinden låter som att den har sin argaste raseristund nånsin.
Majken “sov” hela natten med händerna tryckta mot öronen.
Men mellan skurarna skiner solen, och medan den vuxna delen av vårt gäng föredrar ett Lisebergsliknande dopp bakom Skrea strands enorma sanddyner, är barnen helt lyckligt nöjda vid poolen.
Som vilken Bamseklubb på Lanzarote som helst.

Ericsson/Erikssons lurade med oss på två campingnätter i Skrea, och vi lurade i vår tur med oss Nord Svahns på två campingnätter i Skrea.
Win-win!
Särskilt för mej och Bertil som dessutom fick rusa iväg mot två noshow-biljetter till Saltkråkan på Teatergläntan, och med andan i halsen dansa in bland publiken en sekund innan start.