Kajakpaddling på Viskan

Första sommarlovssysslan:
Paddla kajak på Viskan.
Uppströms medvind och nedströms motvind, break even när jag ställde mej still och provade åt vilket håll jag drev.
Hur långt ska vi? ropade Ruben när vi var halvvägs till motorvägsbron. Jag orkar inte mer!

Han orkade till Nyebro.
Sen fick jag och han vända medan Hugo och Bertil i dubbelkajaken fortsatte upp mot svängarna nedanför Hjörne.
Jag som trodde vi skulle klara till Åsbro.

Men ändå.
Sommarlovet är igångkickat!

Karl Erik

Kom, ska jag visa en sak, säger Krille Svahn på skolavslutningskyrkogården och banar väg genom finklädda barn och föräldrar, bort till en liten liten sten.

Karl Erik 1 år.

Det är så fint, fortsätter han. Bara det, Karl Erik 1 år. Jag vet inte vem det var. Inte när han dog. Men varje gång jag är här är det alltid fint planerat och skött. Nån tar hand om det här. Jag är här påsk, jul, sommar. Det är alltid fint hos Karl Erik.
Men det borde ju gå att ta reda på vem det var? frågar jag.
Ja, men jag vill nog inte, säger Krille. Det är lite fint att ha det här att gå till. Utan att veta. Mystiken.

Vi hummar en stund och återgår till skolavslutningsfiret.
Bertil går till sin klass och återvänder strax igen med tre kompisar i släptåg, för att visa dem Karl Erik.
Då.
Kommer en man och börjar vattna blomman.

Så kommer det sej, att tio minuter efter att Krille visat mej Karl Erik, står jag och pratar med Karl Eriks lillebror.
Han heter Lennart, och hade tio syskon.
En av dem fick han aldrig träffa.
Karl Erik föddes 1928 te Smeas i Lingome och var sjuklig från födseln, sen dog han.
Lennart själv föddes 1936 och lite längre bort ligger Hilding och Hilma, Lennarts och Karl Eriks föräldrar.
Det var på den tiden då man skaffade många barn för att man inte visste hur många man skulle få behålla, berättar Lennart. Men det var bara Karl Erik som dog.

Så återgår vi till skolavslutningen.
En historia, och gravplats att gå till, rikare.

Liseberg

I sex och ett halvt år har vi lyckats undanhålla oss Liseberg.
Ruben har varit där ett par gånger i annat sällskap, men Bertil har inte varit på Liseberg sen han var två år och försvann.
Men idag.
Dagen före skolavslutning, som var dagen efter skolavslutning för Göteborg.
Ändå, nästan inga köer alls.
Jag pilade rakt igenom alla knixar i den aplånga kövindlingen till Helix, gick rakt förbi uppskattningsvis femton personer som stod och väntade på sitt klockslag i den virtuella kön, och hoppade rakt ner i tåget.
Det är min själ inte var dag.
Tror jag.
Det är ju uppenbarligen inte var dag jag är på Liseberg heller.

Täljarna

Sådärja.
Nytt lindträ från nedtaget träd på Nisses innergård i Falkenberg och splitter ny handgjord täljkniv från Sune Oskarsson i Ullared.
Nu har han att göra några stillasittande veckor till.

Kvällsdoppet

Kvällsdopparn och jag gjorde fyrenbryggan ikväll.
Det gjorde Karin och Malin också, Malins första sup-tur i livet.

Ikväll var också första kvällen då jag klev i vattnet och tänkte: varmt.
Kanhända är det strömmarna som ligger rätt från Ringhals kylvattenutsläpp.
Eller så har alla värmeböljedagar gjort sitt.

Det hade inte gjort nåt med lite regn.

Sågarna

Hugo och Ruben på lördagsuppdrag:
Såga bort nedfallen enegren.
Köra Rubens moppe till Ambjörntorp.
Ställa in båtkärran i lagårn för sommarn.
Klart!
Nu är det bara Rubens sommarjobb tvätta bilarna kvar.

Sommarjobbarn

Familjens lilla trädgårdsmästare har fått sitt första sommarjobb:
Agera förste vattnare åt grannfamilj på semester.

Och mamma och pappa kommer och får med sej lite mer än dubbelt så många rabarbrar som dom ville ha.