Foglossningsbälte-jobb för Gula Rehab i all ära, men kolla modell-Madeleines ögon.
Vackraste jag nånsin sett.

Fyrtiosju and counting.

Min kusin Mari skickar ett mms från sin trädgård, där hon sitter i syrendoft och lyssnar på koltrastsång.
Det var målsnöreskottet för mej.
Egentligen ska jag slå ihop datorn för att lägga barn, men koltrast och syrener får mej att dra på bikinin istället och fråga min lille kvällsdoppskompis om han vill gå och lägga sej eller om han vill gå och bada.
Bada, blev det.

Kvällsdopp for the win.

Idags uppdrag, i Falkenberg.
Mvh vinnaren i flest hakstreck per bakåtlutning.

Dag två efter operation och han står på ett ben i garaget, lutar sej mot kryckorna och svetsar.
Det är tydligen ingen hejd på vad man klarar på lite morfin.

Pär sågar till en lastpall.
Ruben och Liam spikar till lastpallen med block och plattor och cyklar sen ner till båten och hämtar två vikstolar.
Jag ligger uppochnedpå på garagegolvet och leder spännband rätt.
Tadaa!
En handikappanpassad flakmoped där passagerare kan åka med höft i tillåten vinkel.
Nu kan han få skjuts runt i byn.
Det är inte helt lätt att lyckas köra så långsamt som den här höften behöver åka, men ändå.
Glass på hamnen.
Födelsedagsteckning till tioåring på Hultet.
Busterbesök (som också han fyller år idag, ett!)
Och bryggsegling.

När ribbåten skulle sjösättas var svetsarn dock tvungen att sova middag.
Det fick vi således klara utan experthjälp i år.
Ett litet spännbandsmankemang blev det när vi, med vatten upp till låren, plötsligt fann oss inte ha en aning om hur man lossar på själva spännena och alltså inte fick loss båten från båtkärran.
När den detaljen till slut var löst tog det så Ruben tjugo minuter av rodd och drivande att få igång motorn därute på den vindiga sjön.
Men nu är den i!
Och sommaren känns lovande ändå.

Eller, med morfinet ur kroppen får vi väl se.

Bertils säng är nedburen från den otillgängliga övervåningen, griptång samt strumppåtagare är tillgängligt upplagda, två tjocka biblioteksböcker är lånade och HBO är preppad med hjärtmarkeringar på filmer och serier.

Sex timmar efter hemkomst:
Tror du vi kan gå ut i garaget och mäta lite på flakan? Jag ska se om vi inte kan bygga nåt så du kan skjutsa runt mej på den. Kanske av nån lastpall och så kan vi surra fast en av båtstolarna med spännband?

Kan bli en lång sommar.

En ligger på Carlanderska och har ondare än någonting någonsin.
Andra går till hamnen för kvällsdopp.
Intravenöst knark på en.
Ilande kallbad på andra.

Men benet är av och ur och ihop och ont ska bli bättre.

När det blåser för mycket för att gå ut på havet går vi in i skogen istället.
Bokskog i Halland i maj.

Majträdgård och mittiveckansovmorgon.
Dom minsta, som sovit i friggeboden, har knött ihop sej i nederslafens sjuttio centimeter båda två inatt.
Rabarberna når upp till midjan och tonåringen kommer ut och fortsätter halvsova i hammocken.
Äppelblom.
Syrener.
Dom där vita små som jag inte vet vad dom heter men som täcker varenda slänt.
Mattias spelar sin sista golfrunda innan han blir kryckburen efter morgondagens operation.
Operation, eller snickarverkstad.
Dom ska klyva lårmuskeln, såga av hela benet, banka i ett nytt metallben och ny metallkula, och sy ihop igen.
Kommer han få ett robotben? undrar Elof.
Inte ett robotben.
Men Ringhals säkerhetskontroll kommer nog aldrig sluta pipa.

Farmor har varit här med en bukett liljekonvalj medan jag jobbarjobbarjobbar.
Nu doftar det ljuvligt i hela hemma.

Danstreornas slutproduktion: Memento!

Ett par tidiga morgontimmar här, ensam fram till hotellfrukostätarna trampat uppför trapporna.
Sista dagen idag.
Imorgon har jag inte mera något kort.
Tack, våren.

Bryggsegling är inte så dumt det heller.

Upptäcktsfärd och hemåtresa.

Årets första fötter på klipporna på Sunnerö.

Maj maj maj.
Jag älskar maj.
Älskar.

Ett lajrt gäng, en säl och tusen måsar över blankstilla kväll i Bua hamn.
Det lajra gänget tar ikväll livets första egna tur runt fjorden.

En dryg vecka till höftoperation och jag åkte och hämtade herrns kommande hjälpmedel idag mellan två av dagens tre (!!) jobb.
Allt på en gång.
Noll jobb i februari och närapå en årsinkomst i maj.
Hur jag ska hinna hjälpa den halte när han kommer hem igen och behöver alla de här hundraåringsprylarna blir en gåta, men ensamstående har väl gjort höftbyten dom med.
Och, med nya främmande ord som strumppåtagare i sin vokabulär är man ändå ursäktad för felstavning. Kan inte heller klandra autocorrect känner jag, spontant.

Ogräs undan och bark på.
Arbetsfördelningen?
Jag innehar “sitta i bilen och rulla framåt jättelångsamt”.

Havet ligger som en spegel och Almy stävar ut.
Bua ändå.
Här blir jag.