Bertils säng är nedburen från den otillgängliga övervåningen, griptång samt strumppåtagare är tillgängligt upplagda, två tjocka biblioteksböcker är lånade och HBO är preppad med hjärtmarkeringar på filmer och serier.

Sex timmar efter hemkomst:
Tror du vi kan gå ut i garaget och mäta lite på flakan? Jag ska se om vi inte kan bygga nåt så du kan skjutsa runt mej på den. Kanske av nån lastpall och så kan vi surra fast en av båtstolarna med spännband?

Kan bli en lång sommar.

En ligger på Carlanderska och har ondare än någonting någonsin.
Andra går till hamnen för kvällsdopp.
Intravenöst knark på en.
Ilande kallbad på andra.

Men benet är av och ur och ihop och ont ska bli bättre.

När det blåser för mycket för att gå ut på havet går vi in i skogen istället.
Bokskog i Halland i maj.

Majträdgård och mittiveckansovmorgon.
Dom minsta, som sovit i friggeboden, har knött ihop sej i nederslafens sjuttio centimeter båda två inatt.
Rabarberna når upp till midjan och tonåringen kommer ut och fortsätter halvsova i hammocken.
Äppelblom.
Syrener.
Dom där vita små som jag inte vet vad dom heter men som täcker varenda slänt.
Mattias spelar sin sista golfrunda innan han blir kryckburen efter morgondagens operation.
Operation, eller snickarverkstad.
Dom ska klyva lårmuskeln, såga av hela benet, banka i ett nytt metallben och ny metallkula, och sy ihop igen.
Kommer han få ett robotben? undrar Elof.
Inte ett robotben.
Men Ringhals säkerhetskontroll kommer nog aldrig sluta pipa.

Farmor har varit här med en bukett liljekonvalj medan jag jobbarjobbarjobbar.
Nu doftar det ljuvligt i hela hemma.

Danstreornas slutproduktion: Memento!

Ett par tidiga morgontimmar här, ensam fram till hotellfrukostätarna trampat uppför trapporna.
Sista dagen idag.
Imorgon har jag inte mera något kort.
Tack, våren.

Bryggsegling är inte så dumt det heller.

Upptäcktsfärd och hemåtresa.

Årets första fötter på klipporna på Sunnerö.

Maj maj maj.
Jag älskar maj.
Älskar.

Ett lajrt gäng, en säl och tusen måsar över blankstilla kväll i Bua hamn.
Det lajra gänget tar ikväll livets första egna tur runt fjorden.

En dryg vecka till höftoperation och jag åkte och hämtade herrns kommande hjälpmedel idag mellan två av dagens tre (!!) jobb.
Allt på en gång.
Noll jobb i februari och närapå en årsinkomst i maj.
Hur jag ska hinna hjälpa den halte när han kommer hem igen och behöver alla de här hundraåringsprylarna blir en gåta, men ensamstående har väl gjort höftbyten dom med.
Och, med nya främmande ord som strumppåtagare i sin vokabulär är man ändå ursäktad för felstavning. Kan inte heller klandra autocorrect känner jag, spontant.

Ogräs undan och bark på.
Arbetsfördelningen?
Jag innehar “sitta i bilen och rulla framåt jättelångsamt”.

Havet ligger som en spegel och Almy stävar ut.
Bua ändå.
Här blir jag.

Nypåkommen bröllopsdagsmiddag med efterföljande dopp i Kärradal.

Ogräset försvinner i slänten och vedförrådet byggs på.
Det provas allehanda småkubikiga fordon, vaxas Pippibåt och klyvs ved.
As bröllopsdag goes by.
Jag trivs här.

Nu är all pinnaved i Ambjörntorp kapad och den där måste-göra-innan-höftoperation-listan decimeras i rask takt.

Blev ju en rolig och oanad överraskning, när Nicholas skrev och gratulerade till bröllopsdag mitt i årets första utefrukost.
Bröllopsdagsutefrukost i det gröna!

Bemärkelsedagar är min absolut sämsta gren.
Uppenbarligen gäller det även mina egna.

Bryggseglarsommarens första hamnnatt.
Den var kall.